Integrationsminister Anders Ygeman (S) gör det han är bäst på – spelar för gallerierna. Nu försöker han slå i väljarna att Socialdemokraterna i Sverige är redo att inspireras av partikollegorna i Danmark och genomföra något som liknar den danska ghettopakken – gettopaketet – i Sveriges sextiotalet utsatta områden.

“Vi har misslyckats i kampen mot segregationen, så är det. Då får vi vara ödmjuka och säga att vi får lära av andra”, säger Ygeman i en intervju med Dagens Nyheter.

Målet för den danska ghettopakken är att inget bostadsområde ska få bestå av mer än 30 procent boende med “ickevästlig” bakgrund. Och för att nå dit vidtas radikala åtgärder, i vissa fall till och med husrivningar.

För svenskt vidkommande tycker Ygeman att högst 50 procent med utomnordisk bakgrund i ett område kan vara ett lämpligt riktmärke. Hur stor andel i Sveriges utsatta områden som har utomnordisk bakgrund finns det ingen officiell statistik på, men över 80 procent har utländsk bakgrund.

Att göra det svårare för den som inte har jobb och egen försörjning att flytta till ett “utsatt område” skulle kunna vara en åtgärd, menar Ygeman. Nyanlända och arbetslösa ska istället styras till andra områden.

“I alla städer som har utsatta områden, så finns det väl tjugo områden som inte är utsatta. Varför ska en nyanländ bo i just det utsatta området?”, frågar sig Ygeman.

På liknande vill Ygeman “göra det lättare” för människor som arbetar eller studerar att bosätta sig i utsatta områden. Det är förstås svårt att se vad som hindrar Ygeman och andra väletablerade tillskyndare av den förda migrationspolitiken att redan nu bosätta sig i något utsatt område, bidra till att bryta segregationen och föregå med gott exempel. Inget utom viljan.

Läs även: Busch om Ygemans förslag: ”Folkförflyttningspolitik”

I alla tider har invandrare sökt sig till de sina. Så gjorde de svenskar som utvandrade till Amerika. Så gör i många fall svenskar som bosätter sig i London eller på spanska solkusten. På samma sätt har människor som invandrat till Sverige sökt sig till sina landsmän. Att vilja leva tillsammans med andra personer som delar språk och kulturell bakgrund och förståelse är en allmänmänsklig egenhet. För invandraren fyller det också den funktionen att kontakten med de landsmän som redan är på plats kan göra det lättare att finna sig tillrätta i det nya landet. Om det nu är det som är målet och inte att skapa ett parallellsamhälle.

Även i Sverige föredrar etniska svenskar föga oväntat att bo med sina landsmän. Redan när andelen boende med synbar icke-svensk bakgrund i ett område överstiger 5–10 procent, börjar svenskar söka sig på annat håll. Denna naturlag – kaka söker maka – tänker sig Socialdemokraterna bryta med hjälp av social ingenjörskonst. Om människor envisas med att inte vilja bo blandat ska politiker som Ygeman se till att de blandas.

Ambitionerna känns igen från andra områden. I skolan vill Socialdemokraterna uppnå en “allsidig social sammansättning” bland eleverna. Och “social” kan i detta sammanhang ersättas med “etnisk”.

Drygt var fjärde invånare i Sverige, 26,7 procent förra året, har utländsk bakgrund enligt gällande definition – född utomlands eller född i Sverige med två utrikesfödda föräldrar. Det motsvarar en fördubbling sedan 1995. Lägg till gruppen Sverigefödda med en utländsk förälder och gruppen med utländsk bakgrund uppgår i dag till 34 procent. Politikernas migrationspolitiska experiment med massiv invandring under kort tid har omöjliggjort en naturlig integration som med nödvändighet går långsamt. I Malmö har närmare hälften av invånarna utländsk bakgrund. I Botkyrka är det över 60 procent, i Södertälje snart 60 procent. En tumregel om som mest varannan boende med utomnordisk bakgrund, lär bli svår för att inte säga omöjlig att realisera.

Ygeman vill också ge sken av att det är andelen utrikes födda i sig som är problemet, inte dessa utrikesföddas överrepresentation när det gäller kriminalitet, arbetslöshet och asocialt beteende.

Det är mycket “kanske”, det är mycket som är suddigt i Ygemans servettskiss. Det spelar dock mindre roll. Som så mycket annat Socialdemokraterna säger nu har deras löften och ambitioner ett tydligt bäst före-datum. Och det datumet är den 11 september. Valdagen.

Socialdemokraterna kommer inte att få egen majoritet. Det de vill genomföra måste de genomföra med stöd av Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet. Utan dessa partiers medverkan, i regeringen eller som regeringsunderlag, blir det inget fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.

Och att föreställa sig ett scenario där såväl Miljöpartiet som Centern och Vänsterpartiet går med på något som liknar de radikala grepp som tagits i Danmark, kräver minst sagt livlig fantasi.

Vad Socialdemokraterna säger att de vill göra får aldrig förväxlas med vad Socialdemokraterna avser att göra, än mindre med vad Socialdemokraterna faktiskt kommer att kunna göra.

Läs även: Skogkär: Blå dunster om integration från en röd minister