Dryga trettio år efter kommunismens fall påbörjade ungraren András Forgách skrivandet av den genreöverskridande romanen Modersakter. Med en blandning av prosa, lyrik och journalistik är romanen författarens egen undersökande beskrivning av sin familjs förflutna i skuggan av den kommunistiska Kàdàrregimen.

Centralt för romanens tillkomst står avslöjandet att Forgáchs mor under 1970-talet fram till kommunismens sammanbrott tjänstgjort som informatör åt regimens underrättelsetjänst. Modern, i romanen och av underrättelsetjänsten kallad Fru Pápai, var under nämnda period redan fyllda sextio och Forgách själv befann sig i det tidiga vuxenlivet. Avslöjandet kom Forgách till del genom att en tidigare barndomsvän av en slump hittat de avslöjande uppgifterna om modern i de ungerska kommunistiska arkiven.

Modersakter är till största delen just Forgáchs egen personliga uppgörelse och krishantering av de egna minnena av modern. Inte så att Forgách före bokens tillkomst varit helt ovetande om sin mors mycket komplexa person, hennes livslånga tro på stalinismen och trots sin judiska bakgrund hängivna antisionism.

Läs även: Präst och lärare smugglade man i resväska

Forgàchs mor försåg dock inte bara den ungerska regimens underrättelsetjänst med uppgifter om allmänna politiska motståndare. Hon lämnade också ut känsliga uppgifter om den i Ungern och Israel hemmahörande allra närmaste vännen – och familjekretsen, och Forgách var själv inte skonad från moderns spioneri.

Efter hand avslöjas tidigt i romanen, som bygger helt på Forgáchs egen vidare forskning i de ungerska kommunistiska arkiven, även att hans manodepressive far, en överlevare från Förintelsen, varit informatör åt regimen ett kortare tag innan han drabbats av ett psykiskt sammanbrott. Det visar sig också att det är efter fadern modern tagit över som informatör.

Modersakter kan läsas som ett personligt intimt spiondrama där Forgách som berättare försöker nå en nyanserad förståelse för sin mor. Trots den villkorslösa kärleken till modern tyngs Forgàch som berättare dock gång på gång ner av en ständigt återkommande förvirring kring vem hon egentligen var. Känsloladdningen i Modersakter rör sig dock långt ifrån alltid på ytan i berättandet. Mer då att sorgen, vreden och kärleken till modern ofta lyser fram starkast mellan raderna.

Mycket skildras närmast kyligt och ofta i en antecknande stil. En betydande del av textmassan i romanen består av direkta citat och fotnoter hämtat ur det arkivmaterial som Forgách funnit. Arkivmaterial som bland annat består av moderns och underrättelsetjänstens anteckningar och brev. Avsaknaden av känsloladdade uttryck och psykologisering skapar dock på ett omvänt sätt en ytterst känslomässigt laddad effekt.

Forgáchs mor skildras återkommande i romanen mycket som en kaotisk och rotlöst vilsen person. Kaotisk på grund av sin blint brinnande stalinism. Rotlöst vilsen så till vida att hon varken verkar ha känt sig hemmahörande i Ungern eller Israel, eller Palestina som hon själv som antisionist kallade landet. Uppdraget som informatör tycks ha gett den känsla av sammanhang hon annars saknade. Modern var heller ingen mönsterspion, tvärtom fick hon med sin förvirrade läggning sällan mycket uträttat.

Läs även: Kim-Jong-Un erkänner Nordkoreas matbrist

Modersakter handlar inte bara om en sons uppgörelse med sin mor, utan är också på djupet en bok om kommunismen i sig – som mänsklig tragedi. Modersakter är på detta viss en viktig bok. Viktig på så sätt att historiens tragedier ofta är svåra att riktigt förstå utan att själv direkt ha drabbats.

Tur då att skönlitteraturen finns att levandegöra historien på. Forgách har drabbats av det som avslöjats för honom om moderns verksamhet som informatör och spion. Av detta har Forgách vidare lyckats skapa stor romankonst som drabbar mig som läsare både känslomässigt och intellektuellt utmanande.

Modersakter är också mycket av en uppgörelse med det totalitära arv som än i dag gör sig påmint, inte minst då i hemlandet Ungern. Till skillnad från i många andra före detta kommunistländer i Östeuropa har de dominerande politiska krafterna i Ungern medvetet gjort påfallande lite för att själva offentliggöra de kommunistiska arkiven. Forgách tog saken i egna händer och skrev Modersakter, ett värdefullt litterärt vittnesmål om hur 1900-talets totalitära spöke fortfarande gör sig påmint.

Tommy Gunnarsson