Bara för att Moderaterna och Kristdemokraterna har skaffat sig en ny syn på invandringspolitiken, betyder inte det att de är inställda på att använda alla de verktyg som skulle behövas för att nå dit de säger sig vilja nå. Det är där SD kommer att kräva stort inflytande.
"Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.” Det är den socialdemokratiska analysen av Ulf Kristerssons regeringsalternativ. Alltså: gör man sin regering beroende av ett parti som tycker att Viktor Orbán har gjort en del saker rätt, då kommer man snart att upptäcka att det är i den riktningen Sverige styrs.
Löfven gjorde allt han kunde för att verka djupt, djupt oroad i onsdagens ”30 minuter”. Det är demokratin som står på spel. Nej, givetvis visste han inte exakt vad SD skulle komma att kräva av Ulf Kristersson. Om det var pressfriheten, domstolsväsendets oberoende eller minoriteters rättigheter som skulle luckras upp, det kunde Löfven inte säga, men att stödet inte kommer gratis, det måste ju Kristersson förstå? Ändå är han beredd att äventyra demokratin. Löfven var uppenbart skakad. SKAKAD.
Ropen skallar från många andra håll också: Moderaterna måste dra tjocka röda linjer i allt som rör kulturpolitik, minoritetspolitik, rättssäkerhet och demokratifrågor. Annars kan vad som helst hända.
Nu får det vara sluttramsat. Det finns en fråga där SD inte kommer vika sig, och det är migrationsfrågan. Det är själva blodomloppet i Sverigedemokraterna, frågan pumpar runt syre till alla övriga frågor.
Slentriananalysen från det politiska kommentariatet lyder: ”jamen där är ju M och KD redan överens med SD.” Jaså, det säger ni? Kanske på pappret, kanske som luftigt mål, men knappast i realpolitiska termer.
SD vill ha negativ nettoinvandring av den typ som Jimmie Åkesson beskriver som ”kulturellt och ekonomiskt belastande”, i klartext, invandring från Afrika, Afghanistan och Mellanöstern. Det betyder minimal asylinvandring och noll kvotflyktingar. Det betyder utbyggnad av förvar för människor som ska utvisas, det betyder indraget bistånd till länder som inte tar emot samtliga som Sverige vill avvisa. Det betyder ett tjockare gränsskydd, både yttre och inre. Det betyder nästan evigt tillfälliga uppehållstillstånd, det betyder avvisningar till Syrien och Somalia, och ännu hårdare regler för anhöriginvandring – kanske en 24-årsregel efter dansk förlaga? Det betyder begränsad tillgång till arbetsmarknaden och krympta bidrag för dem med tillfälliga uppehållstillstånd. Det betyder kanske att sådant som svenskundervisning och arbetsmarknadsrelevant utbildning inte kommer ges till människor som bedöms vara här högst tillfälligt. Det betyder en diskussion om hur människor som varit här länge men som inte vill bli en del av det svenska samhället kan förmås att frivilligt återvandra. Det betyder en skyhög ribba för medborgarskap, ett medborgarskap som ändå kommer att villkoras.
Bara för att Moderaterna och Kristdemokraterna på senare år skaffat sig en ny syn på invandringspolitiken, betyder inte det att de befinner sig precis där SD befinner sig ifråga om mål och medel. Det betyder inte heller att de är inställda på att använda alla de verktyg som skulle behövas för att nå dit de säger sig vilja nå.
Inom migrationsfrågan finns en lång rad potentiella segrar för Sverigedemokraterna, och många rätt besvärliga frågor för M och KD. Men som Sverigedemokraternas Mattias Karlsson sa i intervjuprogrammet ”Min sanning” härförleden: ”Migrationsfrågan, den blir svår att kompromissa om”.
Det är detta som samarbetet mellan SD och en M/KD-regering kommer att handla om nästa mandatperiod. Det är där det kan komma att bli både fruktbart och plågsamt, för alla inblandade. Kanske får vi också en svensk litteraturkanon, och kanske kommer någon radiokanal läggas ner om Public service-miljonerna blir aningen färre. (Man kan ju hoppas.) Men vad som inte kommer att hända, vad SD inte ens kommer ta strid för, är att domstolarna politiseras, valdistrikten ritas om, aborträtten avskaffas eller att lokaltidningarna ställs under kontroll av en ny nationalistiskt präglad mediemyndighet.
Eftersom Socialdemokraterna sitter i knät på Miljöpartiet och inte förmår genomdriva ens sin egen stramare migrationspolitik vill de såklart inte låtsas om att det är i denna fråga som de hårdaste förhandlingarna i det konservativa regeringsalternativet kommer att äga rum.
I stället, trams.
