Åsa Linderborg har skrivit en läsvärd text om fängelsestraff för unga där hon fått med både vänsterns naiva syn på brott och straff, ett mjukt kvinnligt omvårdnadsperspektiv, kletig missriktad medkänsla samt Astrid Lindgren.

Ett favorituttryck jag märkt hos vänstern på senare tid är att folk av regeringen kastas runt hej vilt, in i eller ut ur någonting. En person som på goda grunder utvisas från Sverige ”kastas ut ur landet”. Och väldigt unga kontraktsmördare omvandlas till små oskyldiga barn som ”kastas i fängelse”.

När Socialdemokraterna har makten ”vårdas” däremot de kriminella små telningarna på institutioner, som låsta SiS-hem där vården är allt annat än framgångsrik. Där sker misshandel, planering av nya mord och våldsbrott, ständiga rymningar och 90 procents återfall i brottslig verksamhet. Ett faktum som ingen längre kan förneka.

Men när Tidöpartierna styr tycks en fängelsedom i vänsterns föreställningsvärld vara detsamma som att kasta in ett litet oskyldigt barn i en iskall underjordisk cell på Långholmens fängelse år 1743, på vatten och bröd och ingen som helst tillgång till Wi-Fi.

Linderborg refererar, osmakligt nog, i sin text till det fruktansvärda mordet på 20-åriga Tove i Vetlanda 2022. Två vänner till Tove; Johanna, 20, och Maja, 18, dömdes till livstids fängelse för mordet. Hovrätten friade senare Maja och hon fick ett kortare fängelsestraff för gravfridsbrott eftersom de efter mordet i Johannas lägenhet försökte bränna upp Toves kropp ute i skogen.

Linderborg är full av medkänsla för Maja, som kastats i fängelse, dömd till livstid trots att hon var helt oskyldig. Hon skriver så, att Maja var oskyldig. Jag antar att Linderborg skulle ha exakt samma förståelse och medkänsla om något av hennes egna barn eller barnbarn utsattes för ett liknande brott.

I sin text i Aftonbladet skriver hon om hur fruktansvärt barnen har det i svenska häkten. Maja önskade Astrid Lindgrens alla filmer i väntan på sin dom, något som Linderborg ser som bevis för att Maja var ett litet barn.

Visserligen är myndighetsåldern i Sverige 18 år, men när det kommer till straff för mord är alla ungdomar, åtminstone upp till 21-årsåldern, barn och inget annat. Det är samma bedömningsprincip som gällde för de uppenbart vuxna männen från Afghanistan/Iran som valde att flytta hit som ”ensamkommande barn” 2014-2015.

Utifrån allt som skrevs vid tiden för Tove-fallet och i Linderborgs egen text framgår att Maja, som är adopterad från Pretoria, lider av någon slags hjärnskada och/eller mental funktionsnedsättning. Hon brottats med problem och är, enligt sin fars ord, blyg, färgad (quelle surprise!) och har svårt att läsa av sociala situationer.

Att Maja i häktet ville få tillgång till alla Astrid Lindgrenfilmer tas av Linderborg och den övriga vänstern som intäkt för att vad unga gängkriminella kontraktsmördare och våldsverkare egentligen behöver är en kram, ett Happy Meal på McDonalds, gärna med en färgglad ballong, och en riktigt bra Astrid Lindgrenrulle.

Tänk ändå, att problemet med de ungas grova gängbrottslighet kan lösas på så enkelt sätt!