
Strandvägen är en av Stockholms mest exklusiva adresser, men inte ens där får man vara ifred från ”kaozet”. Här kör nu gangsters sina streetrace, skriver Birgitta Sparf.
”Antisocialt dominansbeteende” – Fredrik Kärrholm, polisinspektör, kriminolog och riksdagsledamot (M), myntade detta mycket träffande uttryck i sin läsvärda bok Gangstervåld: Den nya brottsligheten, utgiven 2020.
Fenomenet med detta antisociala dominansbeteende togs upp i ett reportage av Katarina Gunnarsson i Studio Ett i P1 sommaren 2021. Det handlar om ”fattiga” killar från orten som på ett eller annat sätt lyckats köpa kraftfulla prestigebilar i miljonklassen som de ljudligt och bullrigt kör streetrace nattetid med på Strandvägen i Stockholm.
Från en text jag skrev om Gunnarssons reportage i juli 2021:
”Ali säger om de boende på Strandvägen:
– Okej, dom har köpt lägenheter här för kanske 15 miljoner turkiska lire, jag vet inte! (Skratt från de omkringstående). Men dom kan inte äga marken, det går inte att köpa marken. Det är fritt land, vi får köra hur vi vill. Okej, vi måste ha respekt, det håller jag med om, men det är tyvärr så!
– Vad vi ska göra? Vi ska köpa bil som kostar typ en miljon och sen vi ska bara hålla tyst för att dom bor här mitt i stan? Folk som vill ha lugnt, dom ska inte bo mitt i stan!”
Alis kamrat berättar på mycket knackig ortensvenska att förra året visade de upp sina bilar för varandra på Hornsbergs Strand men polisen blev till slut så sura på det så den här sommaren hänger de istället på Strandvägen.
”– Folk som bodde där störde sig för dom vill inte ha invandrare där! Dom vill inte ha folk som inte är etnisk svenskar. Och det är samma sak nu. Nu när folk inte är Hornsberg kommer de Strandvägen. Det är skönt väder, folk kommer hit, vill va sociala, visa bilar och det tycker svenskarna är jobbigt.
- För två månader sen jag körde här och spela hög musik och då stoppa en polisbil oss och jag blev delgiven misstanke för att ha stört allmänheten. Det är rebell mot den svenska staten!
- När polisen kommer in och vill jävlas med oss och ska stänga ner allting. Vi gjorde bilrace, dom stängde ner. Vi gjorde bilträffar, dom stängde ner. Dom kommer alltid och stormar när vi har roligt. När dom vill jävlas med oss då vi jävlas tillbaka! När vi kör ut, när vi åker på den sträckan och dom står här vi vet att dom inte kommer ikapp oss. Jag har kört så. Nummer ett är att visa upp sina bilar. Nummer två är att som rebell mot den svenska staten!”
Fyra år har förflutit sedan dess. Jag kände mig övertygad om att ordningsmakten lyckats stävja detta mycket störande och farliga antisociala dominansbeteende. Döm om min förvåning när jag upptäcker att det fortsätter, i precis samma omfattning nu som tidigare.
”Strandvägen är på kvällar och nätter en plats för ’streetracing’, med lyxbilar som kör i över 200 kilometer i timmen. Boende har påpekat farorna i flera år – ändå fortsätter fortkörningarna. ’Bara en tidsfråga innan någon dör’, säger Östermalmsbon Chester Anderson.”
Boende vid Strandvägen får sin nattsömn förstörd av motorbullret och den höga musiken. De kan inte gå ut och rasta sina hundar utan att känna sig hotade och angripna. Vidare från SvD:
”Streetracingen är inget nytt fenomen. Chester Anderson har bott på Östermalm i över två decennier och säger att allt började för tio år sedan. Bilfantaster med lyxbilar som Porsche och Ferrari – men även mindre exklusiva kärror – samlas vid Strandvägen för att spela hög musik och tävla om vem som kan köra snabbast.
– Det känns som att man är på ett Formel 1-race i Monte Carlo, fast här i Stockholm, säger Chester Anderson.”
Märk väl att SvD väljer att benämna de skyldiga till detta nattliga kaos som ”bilfantaster”, i from förhoppning att kunna dölja vilka det egentligen handlar om. Vidare:
”Bara ett hundratal meter från platsen där loppen startar, vid Djurgårdsbron och rondellen mellan Narvavägen och Strandvägen, finns poliser dygnet runt för att vakta Israels ambassad. När Chester Anderson pratade med dem fick han till svar att polisen har för lite resurser och att han måste vända sig till ansvariga politiker.
– Det känns som att man bor i ett laglöst område, säger Chester Anderson.”
Chester Andersson har tyvärr helt rätt. Strandvägen, övriga innerstan och snart hela Sverige förvandlas oroväckande snabbt till laglöst område, rakt inför våra ögon. Och vår ordningsmakt tycks stå handfallen.
Polisen anger bristande resurser och hänvisar till politikerna. Med viss rätt, kan jag tycka, det är ju trots allt ett alltigenom politikerskapat kaos. Och poliserna som vaktar ambassaden är inga trafikpoliser.
Chester Andersson har också deltagit vid ett av stadsdelsnämndens möten och bland annat föreslagit farthinder, fartkameror och/eller polisnärvaro. Men hittills har inget konkret hänt för att stoppa fortkörningarna.
Petter Martinsson (S), ordförande i Norra innerstadens stadsdelsnämnd, hänvisar till trafikkontoret, som enligt honom har det huvudsakliga ansvaret för åtgärder på platsen.
Åsa Lindhagen (MP), miljö- och klimatborgarråd i Stockholms stad, berättar att man sänkt hastighetsgränsen från 50 till 40 kilometer i timmen. På en raksträcka där man bevisligen kan köra 200 kilometer i timmen utan att polisen reagerar.
Man har även programmerat om rödljusen så att de oftare lyser rött på kvällar och nätter. Ja, det löser förhoppningsvis problemet. Med lite tur har deltagarna en synnerligen välutvecklad respekt för rödljus på en nattetid tom gata och upphör med sina buskörningar.
SvD har förgäves sökt Stockholms trafikborgarråd Lars Strömgren (MP).
Att mer eller mindre kriminella invandrarkillar med rötterna i Mellanöstern har som mål att störa och dominera omgivningen är inget nytt. De vill bryta lugnet och ordningen och göra klart för alla vilka det är som bestämmer. Östermalmarna må ha köpt sina dyra lägenheter på Strandvägen men de äger som sagt inte marken. Det gör de störiga ortenkidsen.