Den 2 juli excellerar Dagens Nyheter i konsten att beskriva problemet med islam och sharia utan att nämna ordet islam, sharia eller hederskultur en enda gång.

Ett gäng muslimska somaliska tjejer träffas regelbundet i ett projekt finansierat av Rädda Barnen. Där får tjejerna prata ut med varandra om sina problem i tillvaron.

De tre somaliska tjejerna i reportaget bär samtliga strikt hijab i flera lager och lång heltäckande klädsel enligt somalisk tradition, helt i enlighet med sharia och hederskulturen.

Är det detta som är deras problem?

Nej, naturligtvis inte. Deras problem är, enligt egen utsago, att de kommer från Järva. Samt att de är tjejer. Samt att de knappast ser någon alls som ser ut som dem själva om de åker in till stan, bara dryga 15 minuter därifrån med T-bana.

Ur DN:
”Kvällens deltagare är en sammansvetsad trio. De har pluggat ihop i grundskolan och tillbringar en stor del av sin fritid i Järvaområdet. I takt med att de tar klivet in i vuxenvärlden håller de varandra om ryggen. Det måste man, om man kommer från Järva.

– Jag känner högre förväntningar på mig bara för att jag kommer härifrån, säger [en av flickorna] som bytt skola av samma anledning.

– Varför ska jag bevisa mig? Känna mig konstig? Det här är mitt normala. Man måste vara på en plats där man känner sig bekväm. Jag vill gå till en skola där man ser mig som person. Inte ser mig för fördomarna.

Fördomarna hon syftar på handlar bland annat om hennes hudfärg, hennes slöja och hennes religion.”

Lite längre ner i texten säger en av de andra flickorna att hon känner sig trygg när hon kommer till Rinkeby.

”Jag ser andra muslimska kvinnor i sjal. När jag åker in till stan ser jag ingen som liknar mig. Jag känner mig inte lika välkommen.”

Okej, så vad är egentligen problemet som dessa tre tjejer diskuterar på sina bidragsfinansierade träffar?

Som jag förstår det är den springande punkten att hela Stockholms innerstad inte är som Rinkeby, en somalisk enklav där så gott som samtliga kvinnor ser ut som och lever som de, alltså strikt enligt sharia.

Vilket gör hela livet extra svårt för dem eftersom de tre tjejerna känner sig utanför och ovälkomna om de förirrar sig in till Stockholms centrala delar.

Vad de egentligen drömmer om är ett liv i Mogadishu och deras högsta önskan verkar vara att även Stockholms City ska förvandlas till Mogadishu City eller åtminstone Rinkeby, även om de själva är födda här i Sverige.

Rädda Barnen säger sig vilja hjälpa och stötta dessa hardcore muslimska tjejer.

Frågan är väl om Rädda Barnen, med sina insamlade medel, hjälper eller stjälper dem. Något fokus på integration/assimilation verkar det inte finnas i verksamheten.

Snarare att stödja och förstärka tjejernas muslimska identitet och etniska/kulturella offerskap och utanförskap. Vilket redan sedan minst en generation tillbaka är grundmurat i Rinkeby och andra liknande utanförskapsområden runt om i hela Sverige.

Texten har tidigare publicerats på Facebook.