Som tidigare socialsekreterare i Husby svarar jag på Duraid Al-Khamisis kulturartikel i DN om utanförskap och våld – men från andra sidan skrivbordet, skriver Birgitta Sparf.
För det första, det finns inga ”svenskaraber”, som du skriver att du är. Däremot finns det svenskar och araber. Några svenska araber har vi inte, de har aldrig funnits.
För det andra, du påstår även att du är ”rasifierad”. Eftersom jag inte förstår vad ordet betyder kan jag inte kommentera det, men jag antar att det låter tjusigt och diskriminerande i dina öron.
Du beskriver situationen i Husby där du tydligen bor med din fru och dina barn, och att ni får springa till dagis för att hämta barnen. Detta skyller du på våra svenska politiker, och vet du, här har vi något gemensamt du och jag.
1997 fanns det fortfarande ett socialtjänstkontor i Husby. Det fick senare slå igen, på grund av alla hot från invandrare som riktades mot oss socialsekreterare.
Det året sprang jag visserligen inte, men jag gick, eskorterad av min chef och en säkerhetsvakt till min bil på ett parkeringsdäck, efter att just en ”svenskarab” dödshotat mig och min dotter.
Du tycker uppenbarligen mycket synd om dig själv, du skriver:
”I Örebro tog gärningsmannen livet av sig. I Husby sköt en annan gärningsman mot polisen. Jag hörde det med egna öron. Intrycken ärrar mig, och de kommer att rista in ärr hos ofödda generationer. En stor del av Sveriges rasifierade befolkning lider av trauma, av kollektiv sorg. Vi har tvingats acceptera allt detta våld – också det som finns i språket – men det rubbar våra naturliga livslinjer.”
Så våldet finns alltså i språket, enligt dig. Vilket språk då, undrar jag. Men även här håller jag faktiskt med dig.
Det finns ett oerhört våld i språket när man ringer upp sin socialsekreterare och säger ”Do jävla svennefitta! Jag knulla dig i örat så du dör, jag knulla din mor och dotter så de dör, föståru! Jag vet var du bor!”
Sånt leder till rättegång i Stockholms tingsrätt och fällande dom för hot mot tjänsteman. Vilka vill du dra inför rätta för ”våldet i språket”, och vad har de sagt som skulle kunna vara åtalbart?
Jag får en liten ledtråd när jag läser vidare i din text:
”Gärningsmannen i Husby och gärningsmannen i Örebro är produkter av samma våldsamma samtid. En tid i vilken politiker genom sin retorik och sina beslut underblåser ilska, hat till och med, mot människor som redan exkluderas, diskrimineras, segregeras och utsätts för sociala orättvisor.”
Jag vet inte, men jag gissar att du pratar om dig själv här. Du anser dig vara exkluderad, diskriminerad, segregerad och utsatt för sociala orättvisor. Och som du skriver, ni ses inte som människor utan som problem.
Vet du, att ni ses som problem beror enbart på när ni faktiskt är ett problem. Ni bjuds in till landet och får alla möjligheter, och vad gör ni av det?
Vad människor som du ger oss i gengäld är att bara klaga, klaga och gnälla och skriva gnälltexter i DN, en ”liberal” vänsterpublikation som vi vanliga dödliga svenskar inte ens kommer i närheten av som skribenter.
Jag varken älskar eller hatar dig. Däremot hatar jag alla svenska politiker som bedrivit en politik som gjorde Husby, Akalla och hela Järvafältet till no-go-zoner för oss svenskar.
Kanske har vi även där en gemensam uppfattning, du och jag.
