Salwan Momika beslöt sig 2018 för att flytta från Irak till Sverige och lämnade in en asylansökan. Tre år senare, efter ett ”gediget” och långvarigt utredningsarbete på Migrationsverket, klassades han 2021 som skyddsvärd konventionsflykting och beviljades ett tillfälligt treårigt uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige, som skulle ha löpt ut i april 2024.

Sommaren 2023 öppnade dock Migrationsverket hans ärende på nytt eftersom utredarna, efter förnyat moget övervägande, kommit fram till att han lämnat falska och oriktiga uppgifter i sin ansökan. Hans uppehållstillstånd drogs därför tillbaka och han skulle utvisas från landet.

Vid det laget hade Momika, främst under 2023, utfört en stor mängd koranbränningar runtom i Sverige. Vilket lett fram till upplopp och oroligheter, inte bara i Sverige utan även i flera muslimska länder i Mellanöstern. Vilket fick regeringen att höja säkerhetshotet mot Sverige från en 3:a till en 4:a på en 5-gradig skala.

Momika överklagade Migrationsverkets beslut och i oktober 2024 kom så Migrationsdomstolens dom. Han skulle utvisas och var inte längre klassad som internationellt skyddsvärd.

Men eftersom detta är Sverige verkställdes naturligtvis inte utvisningen eftersom Momika samtidigt riskerade tortyr och allmänt dålig i behandling i Irak. Därför beviljades han ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd på ett år, så att han skulle få fortsätta leva sitt liv i fullkomlig säkerhet och trygghet här Sverige.

Det är där vi står idag. Momika sköts till döds den 29 januari i sin bostad i Södertälje. Av vem är inte klarlagt ännu och kanske aldrig blir det. Men det ligger väl närmast till hands att utgå från att det var militanta och fanatiska islamister som avrättade honom som straff för hans bristande respekt för profeten, koranen och Allah.

Det förekommer olika spekulationer om att Momika skulle ha varit utsänd av Ryssland för att skapa oro i landet och fördröja Sveriges Natoansökan, enligt hitintills obekräftade uppgifter. Han ska även enligt samma uppgifter ha haft samröre med regimen i Iran. Om detta vet vi inget, Säpo sitter med all säkerhet på information som de inte går ut med.

Trots dessa oklarheter hyllas nu Momika av en mängd tongivande högerdebattörer som en hjälte, en sann och modig försvarare av den svenska yttrandefriheten. Dessa hjälteförklaringar skorrar dock en aning falskt i mina öron.

Vi vet ännu inte vem Momika egentligen var eller vilka syften och motiv han hade med sitt agerande. Kanske vi aldrig får veta det. Men hans fall belyser det stora underliggande problemet med hela den svenska migrationspolitiken.

Migrationsverket har i väldigt många fall helt enkelt ingen aning om vilka de släpper in i landet. De kan klassa en person som skyddsvärd ena året, för att plötsligt några år senare komma på att personen lämnat falska uppgifter och ska utvisas. Hur många vi har i Sverige, som i likhet med Momika, slunkit genom de undermåliga utredningarna och är här på falska grunder, med falska identiteter och med måhända dunkla motiv vet ingen. Jag vågar påstå att det finns hundratusentals fall som liknar hans, med tanke på den stora inströmningen i landet de senaste 20 åren.

Jag frågar mig även för vem eller vilka den svenska yttrandefriheten är avsedd. Gäller den för alla, bara man uppehåller sig i landet? Oavsett varifrån i världen man kommer även om man, om så vore fallet, agerar som utsänd aktör för illasinnade stater för att skapa oro och instabilitet inom landet samt försämrade internationella relationer? Eller enbart för att förstärka de egna asylskälen och därigenom förhindra utvisning?

Jag ställer många frågor och har själv inga konkreta svar, detta är snåriga juridiska frågor. Men vår yttrandefrihet kan missbrukas och, som i fallet Momika, innebära ett ökat säkerhetshot mot Sverige om han nu var agent för främmande makt.

Vilket i förlängningen kan få nervösa politiker att vilja begränsa våra möjligheter att fritt kritisera olika religioner och dess utövare, främst muslimer och islam.