Under en riksdagsdebatt nyligen tog två ledamöter för Sverigedemokraterna upp frågan om uttrycket ”islamofobi” och påtalade det problematiska med termen.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard uppgav att regeringen hellre vill övergå till benämningen ”antimuslimsk rasism”, med hänvisning till den strukturella diskriminering och rasism som ständigt pågår mot muslimer och som regeringen säger sig vilja motverka.

Detta väcker i huvudsak tre frågor hos mig:

1) För det första: vilken ”strukturell diskriminering” av muslimer förekommer i Sverige, utövad av vem och vilka?

2) För det andra: när blev muslimer en ras?

3) Sist men inte minst: vad ska vi kallas som inte är rädda för islam men är enormt kritiska mot denna politiskt totalitära och kvinnoförtryckande ideologi?

Som alltid i dagens postmoderna samhälle är begreppsförvirringen total. Vilket jag för ett resonemang om nedan.

Punkt 1:

”Strukturell diskriminering” anger att staten och alla dess institutioner medverkar till en omfattande diskriminering av muslimer på systematisk nivå. Jag ser enbart tecken på motsatsen från statens sida när det gäller muslimer i Sverige.

Enligt en rapport från Riksdagens utredningstjänst har statliga myndigheter och regioner från 2004 till 2024 betalat ut 1,9 miljarder kronor till elva islamistiska organisationer i Sverige.

Punkt 2:

Jag trodde att islam är en religion (så kallad) som cirka 2 miljarder människor världen över tillhör. Muslimer skulle således bestå av en mängd olika etniska grupper, nationaliteter och folkslag som inte tillhör en och samma ras. Men här har jag kanske missat mycket viktig information från både FN, EU och den svenska regeringen?

Punkt 3:

Fobier är psykiatriska diagnoser angående irrationell och obefogad rädsla och skräck för mestadels harmlösa saker, som torg eller svenska husspindlar.

Vi kan göra en jämförelse. Vi som är emot socialism/kommunism drivs inte av rädslor eller skräck för statligt ägande av alla produktionsmedel, eller att staten ska förfoga över landets samtliga resurser och fördela dem till alla, efter behov och inte efter förtjänst. Och det hedrar vänstern att de aldrig kallat oss fobiker.

Läs även: Regeringen skrotar ”islamofobi” – Bard: ”Det är korkat”

Vi drivs av att historien visar att dessa politiska system ofelbart leder till förtryck, samhällskollaps och kaos. Det är alltså enbart ett rationellt ställningstagande, byggt på historiska observationer och erfarenheter. Vilket i allra högsta grad även gäller för islam.

Det är därför önskvärt att vi rensar bort alla psykiatriska diagnoser från den politiska debatten. Annars står vi till slut här med en historisk berättelse om hur en stor majoritet av den svenska befolkningen gick från fobiker till att bli rasister.

Allt medan Sverige sakta men säkert förvandlades till ännu en muslimsk stat här i världen.