Som väntat har Secret Service fått kritik efter mordförsöket på Donald Trump. Spekulationerna och konspirationsteorierna har inte låtit vänta på sig. Och som väntat kommer efterhand mer och mer information fram.
”Säkerhetsbristerna vid Trumps kampanjevenemang riktade också strålkastarljuset mot Secret Service-chefens uttalade intresse för att rekrytera fler icke-vita och icke-manliga agenter till myndigheten.
– Jag är mycket medveten, när jag sitter på den här positionen nu, om att vi behöver attrahera en mångfald av kandidater, säkerställa att vi utvecklar möjligheter för alla i vår arbetskraft, och särskilt [för] kvinnor, sade Cheatle i en intervju med CBS News förra året enligt Washington Times.”
Denna idé om mångfaldsrekrytering har som bekant även funnits ett antal år i Sverige. Den bygger i grunden på feministiskt tankegods och på teorier om intersektionell maktutövning och rasism.
Förenklat bygger denna mångfaldsrekrytering inte på faktiska meriter, alltså idén om att den bäst utbildade och lämpade bör få en (ofta högre) tjänst, utan på andra faktorer som individen inte själv kan påverka. Detta för att utjämna påstådda orättvisor och historiskt begångna oförrätter.
I fallet med Secret Service, liksom exempelvis ansträngningarna att fler kvinnor ska in i bolagsstyrelser och tilldelas professurer inom traditionellt manliga forskningsfält, bygger teorierna uteslutande på konspirationsidéer om ett illasinnat patriarkat som huvudsakligen ägnar sig åt två saker: att bevaka sina maktpositioner samt utöva den makt som de egna positionerna möjliggör, främst genom att förhindra bättre meriterade och lämpade kvinnor att ta sig in på de arenor där patriarkatet dominerar.
Det främsta verktyget i detta jämställdhetsarbete är kvotering, men eftersom ren kvotering är olaglig i Sverige använder man sig istället av något som kallas ”positiv särbehandling” och ”procentmål”, vilket bara är andra namn för den förbjudna kvoteringen och har inneburit att ett antal välmeriterade män fått se sig förbigångna av sämre meriterade kvinnor vid exempelvis tillsättning av professorstjänster på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Själva grunden för att premiera kvinnor inom traditionellt manliga områden är ett ihärdigt förnekande av vetenskapligt konstaterade biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Trots att varje normalbegåvad tvååring kan se att det finns tydliga både yttre fysiska och beteendemässiga skillnader mellan kvinnor och män.
Dock hävdar dagens feminister att de mentala och beteendemässiga skillnaderna, som följer med de fysiska olikheterna, endast är sociala konstruktioner. Faktum som att det är kvinnor som kan föda barn och att män är längre och har begåvats med större muskelmassa ses som ovidkommande petitesser. Vi har enbart fostrats in i våra respektive könsroller genom yttre påverkan. Innerst inne är vi, från födseln, mentalt exakt likadana.
Vad feministerna missar här är att båda könen är exakt lika viktiga, även om vi är olika.
Om kvinnor, som föder barnen, är mera omvårdande och inte lika utåtriktade och risktagande som männen, innebär inte det att vi kvinnor är sämre utan att könen kompletterar varandra på ett helt fantastiskt och biologiskt lagbundet vis.
Men feministerna ser inte detta utan kämpar hela tiden mot sin medfödda kvinnliga natur och hävdar att de är minst lika bra som männen, om inte rent av bättre. Därmed förnekar och förnedrar de sitt eget kön. De tycks inte heller förstå att detta handlar om gruppnivå, inte individnivå.
Efter mordförsöket mot Trump ser vi nu mängder av filmklipp på sociala medier från händelsen. De manliga livvakterna är lika långa eller längre än Trump och skyddar både hans kropp och huvud effektivt med sina egna kroppar när de bildar en tät kedja runt honom.
De kvinnliga vakterna, däremot, är betydligt kortare till växten och flera av dem som är med och bildar kedja runt Trump lämnar sikten fri mot hans huvud, där han för övrigt just träffats av en kula.
Speciellt en kvinna i vaktstyrkan är märkbart kortväxt, vilket möjligtvis kan kompenseras genom att hon är tämligen rundnätt och på så sätt kan bredda skyddet vid eventuell fortsatt beskjutning.
Nu har det även framkommit att endast ett fåtal i vaktstyrkan runt Trump kom från Secret Service. De flesta kom från den allmänna Department of Homeland Security (DHS) och var inte alls tränade för situationer som denna.
Det försvarar inte på något sätt kvinnornas beteende i vaktstyrkan, den förklarar bara varför de mer eller mindre beter som som ”yra höns”, vilket många ansett efter att ha sett filmsnuttarna.
Det visar även att Secret Servicechefen Cheatle är ute på farliga vägar när hon prioriterar ett procentmål för kvinnor inom organisationen framför effektivt personskydd. Även om kvinnorna skulle tränas aldrig så mycket för specialuppgiften att fysiskt skydda en politiker mot beskjutning eller andra angrepp så har de helt enkelt inte de fysiska förutsättningar som krävs för uppgiften.
Visst kan Cheatle gå vidare med sina procentmål för kvinnor, om procentmålen för jämställdhet mellan könen är viktigare än uppgiften att skydda högt uppsatta politiker och allmänhet vid dödliga attentat under stora och viktiga politiska sammankomster.
Men då har Secret Service förvandlats från en organisation med uppgift att upprätthålla säkerheten för både politiker och allmänhet till ett feministiskt jämställdhetsprojekt. Och hur många som vill att detta ska ske med Secret Service efter händelsen med Trump återstår att se.
