
Den svenska högerkantens interna debatt om exakt hur dålig islam är fortsätter. Finns det en bra islam? Åtminstone i teorin? Det spelar ingen roll, det är praktiken som betyder något, skriver Birgitta Sparf.
Teologie doktor Sameh Egyptson, kunnig expert på Muslimska Brödraskapet (MB) har nyligen i ett flertal texter och artiklar förklarat för svenska folket att vi måste lära oss att skilja på islam och islamism, vilket jag ser som hans allra största misstag i debatten.
Det är som att beordra oss att skilja mellan MP, C och S. Alltså ett MP som vid ett maktskifte kommer att rasera återstoden av vårt fungerande energisystem, C som instämmer i att detta måste genomföras samtidigt som industrin ska expandera med grön energi och S, som kommer att låta MP bestämma precis allt inom energipolitiken, enbart för att få behålla makten.
Det finns alltså ingen som helst skillnad mellan MP, S och C i utfall – de är och förblir ett och samma.
På exakt samma sätt förhåller det sig med islam och islamism. De är också ett och samma, med samma utfall i slutänden eftersom islams utbredning över hela världen är själva kärnan inom islam. Det är enbart metoderna för maktövertagandet som något kan skilja sig åt.
Det är här det blir en rejäl krock mellan Egyptson och oss svenskar, som med all rätt inte ser någon skillnad alls mellan islam och islamism.
Om det är MB, Al Qaida, Hizbollah, IS eller någon annan av alla deras fruktansvärda extremt våldsamma islamistiska terrororganisationer som genomför islamiseringen av Sverige är helt egalt för oss. Det är islam som religion/politisk totalitär ideologi som utgör själva grundhotet mot vår demokrati och hela vår fria existens.
Vi svenskar vet, på gruppnivå, att islams mål är införandet av sharialagar, vilka överträffar alla andra lagar eftersom de påstås vara uttänkta av Gud och vidarebefordrade till en mycket hörsam, flitig och noggrann Muhammed, som tack för hjälpen utsågs till profet av Gud. Eller utsåg sig själv, det där vet vi inget om eftersom vi inte var med vid själva händelsen.
Vi svenskar är i gemen inte ett dugg intresserade av något sådant, med allt det totalitära religiösa/politiska förtryck detta för med sig. Vi håller alltså inte med om att kvinnor är värda hälften av en man, att kvinnor och småflickor måste dölja sig i hijaber och att männen äger all makt över kvinnor, barn och hela samhället.
Vi svenskar behöver dessutom inte alls ha doktorerat i teologi för att ha rätt att uttala oss i denna fråga. Vi är inte okunniga, vi ser, hör och vet hur det står till i världens 57 muslimskt styrda länder.
Om det sedan finns vissa gradskillnader av religiöst förtryck inom dessa länder spelar ingen som helst roll för oss – vi vill inte ha islam i vårt eget land, oavsett färg, form eller grad.
När jag skriver ”vi svenskar” inkluderar jag även alla helt assimilerade nya medborgare som flyttat hit från MENA och idag är lika starka motståndare mot islam som vi infödda svenskar.
Med ”på gruppnivå” menas att det också finns svenskar och svenska institutioner, som ledarskapet inom Svenska kyrkan och vissa politiska partier och organisationer, som i allra högsta grad mer än gärna välkomnar islam i Sverige och naivt och okunnigt betraktar islam som vilken annan fredlig religion som helst.
Egyptson är utan tvekan Sveriges allra främste expert på MB och dess ständigt pågående infiltrationsarbete, och som sådan är han mycket viktig och betydelsefull. Men någon allmän bekämpare av islam är han inte, tvärtom. Trots att han av många uppfattas som sådan.
Jag har själv begått misstaget att se honom så, men har nu insett att han menar att det enbart är MB som utgör ett hot mot vår svenska demokrati, inte islam i sig eller andra lika farliga och extrema imamer, grupperingar, förbund och organisationer som verkar inom moskéerna i Sverige.
Egyptson hävdar, förenklat uttryckt, att islam i grunden och till största delen är en andlig, harmlös och helt fredlig religion/ideologi som endast utövas privat, inte i offentligheten.
Hur han vågar påstå något sådant i vårt kristet sekulära och demokratiska Sverige, där vi rakt inför våra egna ögon ser hur vår land sakta men säkert islamiseras, förstår jag inte.