Priset som Sverige tvingas betala för att ha tagit hit judehatare från en annan del av världen är stort. När Segerstedtinstitutet tilldelas miljoner för att minska antisemitismen så är det bara en liten del av den totala kostnaden, skriver Birgitta Sparf.
Det kostar pengar, massor av pengar, att förvandla Sverige till en växande koloni för muslimska antisemiter från Mellanöstern.
Inte nog med att vi tvingas försörja merparten av dessa judehatare, år efter år, samtidigt som de skapar kaos på våra gator och torg. De ger även upphov till mängder av extra insatser och projekt för att motverka den stadigt växande antisemitismen.
För Göteborgs universitets del handlar det om 15 miljoner skönt klingande skattekronor för perioden 2026-2028. Segerstedtinstitutet därstädes ska för fem miljoner om året för att ”Sprida kunskap och arbetsmetoder mot antisemitism”.
Jag kan ha missuppfattat något, men jag har en bestämd känsla av att staten ägnat minst 30 år åt att sprida kunskap för att motverka antisemitism. Men man kanske misslyckades eftersom man främst riktade in sig mot 200 förvirrade nynazister i Ludvika och helt negligerade den miljon muslimska araber som under tiden, på politikernas inbjudan, valde att flytta hit och fortfarande gör det, nu som anhöriginvandrare.
När det enda man väljer att se är ”högerextrema våldsbejakande krafter” blir resultatet därefter. De andra långt större, starkare och farligare våldsbejakande krafterna utifrån växer till sig, helt ostörda och många gånger med myndigheternas goda välsignelse.
Allt sker till ett pris, och 15 miljoner till Segerstedtinstitutet är bara en liten bråkdel av den totala kostnaden.
