Facebook noscript imageSparf: Om att sikta rätt men ändå missa målet
Birgitta Sparf
Krönikörer
Sparf: Om att sikta rätt men ändå missa målet
”Det handlar inte om något så trivialt som kläder, det är långt större och värre än så”, skriver Birgitta Sparf. Foto: Mads Claus Rasmussen/AP/TT.
”Det handlar inte om något så trivialt som kläder, det är långt större och värre än så”, skriver Birgitta Sparf. Foto: Mads Claus Rasmussen/AP/TT.

För att få verklig effekt mot islamsk kvinnoförtryck räcker det inte att förbjuda burka och niqab. Hijaben på våra myndigheter är det egentliga problemet som borde åtgärdas först, skriver Birgitta Sparf.

Det pågår en intressant och stundtals infekterad debatt om Ebba Buschs förslag om förbud mot burka och niqab. För vissa handlar det om frihet, för andra om obefogat förbud. Och för åter andra om ett mycket välkommet förslag.

Hela denna debatt får mig att fundera över en mängd olika saker. Som ”Vad är frihet, vad är tvång och vad är valfrihet under dödshot om man inte väljer rätt?”.

Var exempelvis de påsydda Judestjärnorna på ytterkläderna i Hitlers Tyskland under andra världskriget ett tecken på judarnas frihet, styrka och valfrihet - eller något helt annat?

Det finns de som ser både hijab, burka och niqab som symboler för kvinnors frihet och jämför dem med bikinis och korta kjolar. De talar sig varma för kvinnors rätt att välja själva hur de vill klä sig, eller inte klä sig. Och avslöjar samtidigt att de saknar all kunskap om dessa islamska plaggs egentliga syfte.

Det handlar inte om något så trivialt som kläder, det är långt större och värre än så. Som att inom islam är kvinnan värd hälften av en man.

En flicka och kvinna ägs helt av sin far, sina bröder och alla övriga manliga släktingar, som kusiner etc. Hon är, tyvärr, ett nödvändigt ont och en viktig del i klanens fortlevnad och därmed även en viktig handelsvara. Därför måste hon hårdbevakas i vare sekund och minut, som den dyrgrip hon egentligen är.

Kvinnor, och flickor, utgör dessutom en oemotståndlig sexuell lockelse. Framförallt med sitt hårsvall, vilket alltså måste döljas för männens blickar - därav hijaben.

Men man går ibland längre än så: Kvinnan är en total styggelse och bör inte synas alls. Därför har man uppfunnit niqaben och burkan. Den ultimata lösningen. Om kvinnor nu nödvändigtvis måste vistas utomhus för att överleva så ska de åtminstone ha vett att dölja sig ordentligt så man slipper se att de är kvinnor.

Vi ser sällan någon i burka eller niqab när vi rör oss ute på byn. Däremot vimlar det av hijabis. Inte bara på våra gator och torg, vi möter dem även på våra myndigheter och i alla offentliga verksamheter. Liksom i myndigheternas reklambroschyrer och informationsmaterial samt i TV:s nyheter och mysprogram.

Vad man borde börja med, för att få någon som helst effekt, är att strikt och genomgående förbjuda hijaben inom samtliga myndigheter och offentliga verksamheter, som sjuk- och tandvård, skolor, kommunens ungdomsverksamheter inom idrotten och överallt annars.

Annars blir Ebba Buschs förslag bara ett tomt slag i luften. Hon siktar måhända rätt men missar tyvärr helt det egentliga målet.

Birgitta Sparf

Socionom, företagare och opinionsbildare.