Aktuellt hade igår ett längre inslag om Jimmie Åkesson, som har svårt att se att en och samma person kan vara aktivt troende muslim och samtidigt svensk. Det finns ingen blågul islam, hävdar han. Vilket han självfallet har helt rätt i. Därefter följde en debatt om svenskhet mellan EU-parlamentarikerna Charlie Weimers, SD, och Abir Al-Sahlani, C.

SE ÄVEN: Åkesson: Blågul islam är inte möjligt

Först en kort historik över Al-Sahlani. Hon föddes 1976 i Basra i Irak där hennes far var aktiv i det förbjudna kommunistpartiet. Efter oroligheter och en tid i Sydjemen flyttade hon med sin mor till Bulgarien, av alla platser. Men i Bulgarien var det inte tillräckligt nice så 1991 sändes hon därifrån som 15-årigt ankarbarn till Sverige och sin farbror i Härnösand.

Därefter fick familjen självfallet återförenas här i Sverige eftersom Härnösand på den tiden led stor brist på inflyttade muslimer från Mellanöstern. Numera är det behovet tack och lov uppfyllt, med råge.

Efter Saddam Husseins fall flyttade hennes far tillbaka till Irak och Al-Sahlani hade vid det laget blivit medlem i Centerpartiet. Med stöd från partiet byggde hon på plats i Irak tillsammans med sin far upp ett demokraticenter, bildade ett sekulärt parti och ett parlament för ungdomsfrågor, med bistånd om totalt sex miljoner prima svenska skattekronor från bland annat Sida. Dock upptäcktes 2013 stora redovisningsbrister i projektet och Al-Sahlani utreddes för bedrägeribrott, vilket sedermera lades ned.

Numera sitter hon alltså som EU-parlamentariker för Centerpartiet i Bryssel och gapar och skriker om att Sverige är rasistiskt, islamofobiskt och att Sverige och EU har ett moraliskt och ekonomiskt ansvar för Mellanöstern och hela den övriga muslimska och underutvecklade delen av tredje världen.

Dessutom inbillar hon sig att det är hon, och ingen annan, som äger rätten att definiera vem som är svensk, eller inte. Och är det någon som är svensk så är det hon själv och alla hennes gelikar, enligt henne. Och hon må vara svensk medborgare, som så många andra klart uttalade muslimska fiender till Sverige och västvärlden, men svensk är hon inte och kommer heller aldrig att bli. Aldrig någonsin.

Hon tar sig fram genom sin arabiska härskarteknik. Hon kan och vet allt, har självfallet alltid rätt och förklarar på sitt överlägsna sätt högljutt detta för alla som orkar lyssna. Hon växlar mellan falsk lismande och leende inställsamhet, överdriven och dramatisk förtvivlan, öppen hånfullhet och rent förakt. Jag känner mycket väl igen dessa manér från alla mina möten med socialtjänstklienter från Mellanöstern.

Även Charlie Weimers kan hantera detta störande och antisociala dominansbeteende, som inte alls hör hemma här i väst. När han ger henne svar på tal visar hon tydligt vem hon är, genom att himla med ögonen och med sitt kroppsspråk visa vilken outhärdlig plåga det är för henne att behöva lyssna ens en sekund på denne fullkomlige svenske idiot.

Jag vill här i all välmening upplysa Al-Sahlani om att hon alltså inte är pursvensk, även om hon felaktigt påstår att hon ”har rötterna i Norrland”. Hon är en sann irakier, i själ, hjärta, politisk gärning och allmänt socialt beteende.

Det är märkligt att så många muslimer som valt att flytta till Sverige plötsligt börjar inbilla sig att de är äkta ursvenskar. Att de, som inte ens vet vilka de egentligen är utan lever i en egenskapad fantasiverklighet där de kan påstå att de är svenskar som ”bygger upp landet”, ges så stort medialt utrymme känns väldigt oroande.