En svensk kulturkanon presenterades igår och man förstod redan innan att vänstern skulle gå i taket. Dessa två ord; ”Svensk” och ”Kultur” är ju totalt oförenliga. Det är som att presentera något som inte existerar, den är därför en direkt kränkande och provocerande produkt.

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) möter i Aktuelltstudion två pålästa politiska motståndare: Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson (S) samt Cecilia Gralde, programledare (V, MP, S, C).

Liljestrand bemöter lugnt och sakligt kritiken från de två motdebattörerna, trots att hon upprepade gånger blir avbruten av en engagerad och upprörd Gralde, som har lite svårt att tygla sig.

Gralde har många ess i klänningsärmen. Som när hon triumferande och missvisande sammanfattar SD:s kulturpolitiska talespersons kommentar:

- ”Ja, SD gillar det här resultatet, han säger att den bekräftar den öppna nationalismen! Öööh - håller du med?!”

Här finns alltså nationalism, bara det säger allt, och den är dessutom helt öppen. Gralde tycks höra stöveltramp och marschmusik och kräver ett svar. Vilket Liljestrand vägrar ge, hon förklarar bara lugnt att samtliga regeringspartier varit eniga om att i samarbete med SD ta fram en kulturkanon och att det inte finns någon som helst anledning att etikettera den såsom Gralde gör.

Redar är självfallet mycket kritisk på det stora hela, hon ser inte att kulturkanon leder till fler ”mötesplatser”. Hon är en av alla dessa sossar som tänker tvångsblanda oss med missanpassade och ointegrerbara araber, irakier och somalier.

Själv bor hon på två trygga platser, dels i sin egen lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, dels hos sin make Uffe Tang, journalist och bosatt i centrala Köpenhamn. Trots detta har hon fått ”mångkulturella mötesplatser” på hjärnan, vilket alltså genom tvång ska tillämpas på alla oss andra, inte på henne själv och merparten av hennes partikamrater.

Redar lyckas även få debatten att handla om att regeringen avser att skära ner på anslagen till något så enormt viktigt, för vänstern, som public service.

Gralde hakar genast på, avbryter Liljestrand när hon bemöter Redar och börjar bjäbba om att ”Ni ökar public service i början och minskar åren senare!”. Liljestrand svarar:

- Det ligger en proposition på riksdagens bord som på totalen innebär en ökning för public service. Men vi är inte här för att debattera public service, vi är inte heller här för att debattera skolorna. Vi är här för att debattera kulturkanon!

Jag ger Liljestrand 5 stilpoäng av 5 möjliga för sin säkra insats, Gralde får 3 för sitt brinnande engagemang och Redar 1 för att hon totalt missar att hålla sig till sakfrågan samt står och hånflinar när Liljestrand yttrar sig.

Det är som alltid lika spännande och belysande med dessa politiska debatter i helt neutrala och politiskt oberoende Aktuellt!