Växer verkligen Fattigsverige? Detta påstår LO-tidningen Arbetet, vilket kanske inte är så förvånande. Men allt tal om fattigdom är betydligt överdrivet, enligt mig, och jag ska ge er ett exempel:

Maria är ensamstående mor med två barn, 10 och 15 år gamla. Hon tillhör en grupp som ofta utmålas som fattig, av framför allt vänsterpolitiker och hjälporganisationer. Hon arbetar heltid i en butik och om hon vänder sig till socialtjänsten är normbeloppet, alltså den skäliga levnadsnivån, för hennes familj 13 900 kronor plus 1 060 kronor för SL-kort.

Då är den skäliga boendekostnaden, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor samt fackföreningsavgift/A-kassa betald av socialtjänsten. 13 900 kronor är alltså rörelsekapitalet. Att detta inte skulle räcka till mat, kläder skor, mobilabonnemang och så vidare för dessa tre personer är för mig en gåta. Visst, barn växer fort och sliter på saker, men det finns fina andrahandsaffärer för både barn och vuxna.

Jag säger inte att många inte har det knapert, men rapporten nämner till exempel även förtidspensionärer. Vad man då helt bortser från är att de själva valt att pensionera sig i förtid, och får därmed en väldigt låg pension, vilken efter att de uppnått pensionsåldern kompenseras med höga bostadstillägg.

Alla som bor i Sverige legalt, med uppehållstillstånd, är tillförsäkrade en levnadsstandard i nivå med vad en låginkomsttagare har att röra sig med. Inflyttade från andra länder får exempelvis från dag ett automatiskt rätt till alla barnrelaterade bidrag från Försäkringskassan som barnbidrag, flerbarnstillägg, underhållsstöd plus bostadsbidrag och föräldrapenning på grundnivå.

Att regeringen nu lägger förslag på en kvalificeringstid om fem år för inflyttade in i dessa bidragssystem, enkelt uttryck, är mer än välkommet, även om förslaget kommer minst 25 år för sent. Mer om detta vid annat tillfälle.

SCB menar i en rapport att 730 000 människor i Sverige kan klassas som fattiga idag och att nya siffror visar att det skett en fördubbling på fem år. Dessutom anses 830 000 ha det svårt eller mycket svårt att få pengarna att räcka till för det mest nödvändiga.

Ja, så är det säkert, men är detta verkligen ett tecken på fattigdom? Eller på något annat?

FN:s definition från 2025 av extrem fattigdom är personer som lever på mindre än 3 dollar om dagen, alltså cirka 30 kronor. Maria och hennes barn i mitt exempel kan leva på 155 kronor per dag och person, vilket är mer än fem gånger så mycket.

Den svenska fattigdomen är inte extrem utan påstås vara relativ. Det definieras av SCB och Röda korset som att ha en inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten i landet och innebär en utestängning från den levnadsstandard som anses normal i samhället.

Denna matematik går inte ihop för mig. Socialbidragsnormen, det yttersta skyddsnätet, är anpassad efter en låginkomsttagares levnadsstandard. Medianinkomsten var 2025 cirka 37 100 kronor i månaden för samtliga sektorer.

En undersköterska tjänar i genomsnitt 33 000 kronor i månaden före skatt, ett butiksbiträde runt 31 000 kronor. Så vilka är alla som arbetar heltid för 60 procent, en bruttolön om cirka 22 000 kronor i månaden?

Att inte absolut alla i landet har exakt samma levnadsstandard kan möjligen kallas orättvist, men inte heller där är jag enig.

Att i Sverige idag, som Arbetet gör, tala om ”Fattigsverige” och en utbredd fattigdom i olika former är både provocerande och inte så lite historielöst. Det är bara 100 år sedan det fanns mängder av verkligt utfattiga i Sverige, och då var de till 98 procent infödda svenskar som slet livet ur sig för att ge sina barn mat och värme.

Det är ju inte så att fattiga barn idag sitter på gatan i Sverige med svavelstickor i en iskall snödriva och fryser ihjäl, eller att svenska pensionärer utmärglade går runt och tigger mat, klädda i lump och trasor.

Jag anser att det enda rättvisa är att ekonomiskt utfall, alltså den personliga ekonomiska standarden, för friska och arbetsföra i dagens moderna välfärdssamhälle uteslutande ska vara ett resultat av den egna ansträngningen och prestationen, ingenting annat.