Statlig rapport innehåller misstag – ”Invandringens nettokostnad i runda tal 110 miljarder kronor per år”

I det reviderade Tidöavtalet förhandlade Sverigedemokraterna fram ett uppdrag till Konjunkturinstitutet att analysera migrationens nettoeffekter. Den av SD efterlängtade rapporten släpptes förra året, med slutsatsen att invandringen numera är lönsam. För slutåret 2022 var resultatet att utrikes födda bidrog med 6 miljarder kronor till de offentliga finanserna, även om delgruppen flyktingar fortsatt gick med förlust. SVT rapporterade nyheten under rubriken ”KI: Invandringen har vänt från kostnad till inkomst”.

Men när Bulletin går igenom beräkningen visar det sig att rapporten innehåller flera misstag, att studien inte räknar in andra generationens invandrare trots att gruppen nämns i regeringsuppdraget, och att kostnaderna för asylsökande inte räknas som invandringens kostnad. Konjunkturinstitutet står överlag fast vid sin rapport, men har erkänt vissa misstag i kalkylen och metodbeskrivningen och har lovat rättelse.

Tino Sanandaji är tidningen Bulletins styrelseordförande. Nationalekonomen har granskat rapporten:

– Beräkningarna har inte följt den metod rapporten själv anger, och innehåller därtill rena räknefel. Metoden som beskrivs i rapporten är ofta rimlig, men själva beräkningarna har gjorts på ett annat sätt som skriver ned invandringens kostnader.

– Vad gäller andra generationens invandrare måste man tänka på att de flesta i dag är barn, som kostar det offentliga pengar men ännu inte betalar skatt. Att räkna invandrares barn som utgift för inrikes födda flyttas den kostnadsposten över på svenskarna, som i praktiken tillskrivs både sina egna barn och invandrarnas. Detta får invandringens kostnad att se ut att vara omkring 50 miljarder kronor lägre per år.

– Jag gjorde en överslagskalkyl med deras egna resultatfiler, samma år och samma ramverk. Hade Konjunkturinstitutet följt sin egen metodbeskrivning, rättat räknefelen, fullt räknat Migrationsverket, tolkar och liknande som invandringskostnader och tagit med andra generationen, hamnar invandringens årliga nettokostnad i stället i runda tal på 110 miljarder kronor.

– 110 miljarder per år är inga småslantar, det hade till exempel räckt för att ge varje bebis som föds i Sverige en miljon kronor i bonus, och ändå ha växel över till att fördubbla det humanitära biståndet.

En metod i texten, en annan i beräkningen

I rapporten står att kostnaderna för brottsbekämpning och arbetsmarknadsinsatser fördelas i proportion till hur mycket bidrag en person får, vilket med rapportens egna siffror skulle ge utrikes födda 54 procent av kostnaden. Problemet är att rapportens faktiska beräkningar inte följer rapportens text, utan i stället ger utrikes födda bara något mer än deras befolkningsandel.

– Mot bakgrund av de synpunkter som vi har fått från dig och andra läsare, avser vi att publicera en rättelse av metodbeskrivningen, skriver KI till Bulletin.

Invandringsrelaterade kostnader läggs främst på svenskar

Med rapportens metod räknas bara en mindre del av de kostnader som är direkt kopplade till invandringen som invandringskostnader. Resten fördelas lika över hela befolkningen. Det gäller bland annat Migrationsverkets asylmottagande, ensamkommande barn och sfi. Därmed antas dessa kostnader till största delen bäras av inrikes födda, trots att tjänsterna är nästan uteslutande för utrikes födda.

– Tolktjänster identifieras dock inte som en separat utgiftspost, svarar KI Bulletin.

Norsk forskare: ”Alla relevanta kostnader bör beaktas”

Bulletin har ställt frågor till ekonomer i Norge och Finland om dessa metodval.

Antti Kauhanen, forskningschef vid det finska forskningsinstitutet ETLA, har skrivit att den svenska rapportens fördelning av inkomster och utgifter ”bygger på schablonmässiga antaganden, vilket påverkar resultatens precision”.

Konjunkturinstitutet invänder inte.

– På flera områden hade det varit möjligt att göra mer detaljerade fördelningar av offentliga inkomster och utgifter, svarar KI Bulletin.

Erling Holmøy, forskare vid Statistisk sentralbyrå, Norges motsvarighet till SCB, ledde de norska beräkningarna åt Finansdepartementet och den så kallade Brochmann-utredningen.

– I princip anser jag att alla relevanta kostnader bör beaktas, säger han.

– Jag tror också att det finns data som gör det möjligt att fördela kostnaderna för brottsbekämpning på ett bättre sätt än att anta att alla är lika.

På frågan om asylsökande bör räknas med svarar han:

– Alla relevanta kostnader bör beaktas, inklusive de du pekar på.

– I analyserna för Brochmann-utredningen tog vi hänsyn till administrationskostnader för flyktingar och asylsökande.

Tarmo Valkonen, ekonom vid ETLA, får samma fråga.

– I Finland räknas också asylsökande som invandrare. Här stöter vi också på dataproblem, eftersom invandringen typiskt kommer i vågor, som också slutar med negativa beslut och frivilliga återvändanden. Det är svårt att följa deras liv. Men i princip, ja, svarar han Bulletin.

Antti Kauhanen konstaterar att rapporten inte särredovisar de offentligfinansiella effekterna av utrikes föddas barn i Sverige och att detta ”begränsar dess perspektiv betydligt”.

Konjunkturinstitutet menar att det finns olika sätt att räkna. Myndigheten uppger samtidigt till Bulletin att det rekryterar en ny forskningschef som ska bedöma om en ny rapport med uppdaterade data bör göras, ”inklusive en eventuell översyn av vissa metodval”.

Thomas Eisensee var forskningschef vid Konjunkturinstitutet och ledde arbetet med studien. Han har besvarat Bulletins frågor.

– På flera områden hade det varit möjligt att göra mer detaljerade fördelningar av offentliga inkomster och utgifter. En sådan ansats hade dock ofta krävt ytterligare antaganden eller ytterligare begränsningar i den analyserade tidsperioden. Det är därför inte självklart att mer detaljerade beräkningar också hade inneburit mer tillförlitliga resultat.

– Personer som vistas i Sverige utan att vara folkbokförda, exempelvis asylsökande under asylprocessen, ingår därför inte i studien. Detta innebär också att eventuella kostnader och intäkter före folkbokföringen inte omfattas av beräkningarna.

Bulletin: SCB har fullständiga registerdata för inrikes födda barn till utrikes födda. Varför valdes gruppen bort, och varför redovisas ingen alternativ beräkning där den räknas till utländsk bakgrund?

– Det hade förstås varit intressant att även analysera andra generationens invandrare. En betydande del av den tidigare svenska litteraturen om migrationens offentligfinansiella effekter har fokuserat på första generationens invandrare, vilket även är den avgränsning vi har valt i denna studie.

Bulletin: Har ni internt räknat på vad resultatet för 2022 hade blivit med den avgränsningen?

– Vi har inte genomfört några alternativa beräkningar där inrikes födda med utrikes födda föräldrar särredovisas.