På torsdagsförmiddagen, bara två dagar efter att ha fått sonderingsuppdraget av talmannen Andreas Norlén för att bilda regering, har Moderaternas partiledare Ulf Kristersson meddelat att ”de parlamentariska förutsättningarna” för att bli vald som statsminister inte finns.

Henrik Ekengren Oscarsson, statsvetare på Göteborgs universitet, är inte förvånad över Kristerssons beslut.

– Kristersson ville inte bjuda Löfven på ett nederlag i en omröstning i riksdagen. 175 är fler än 174. Det behöver man inte vara raketforskare för att räkna ut, säger han.

Ulf Kristersson motiverade sitt beslut med att det i dagsläget finns 175 riksdagsledamöter, vilket är strax över hälften av riksdagens 349 ledamöter, som sannolikt kommer att rösta ner honom i samband med en statsministeromröstning.

Fram till nyligen fanns det fler, dock små, möjligheter för Kristersson att bli tolererad som statsminister av riksdagen. Men sedan landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) avsagt sig ministeruppdraget för att bli riksdagsledamot och kunna delta i statsministeromröstningarna, och sedan C-ledamoten Helena Lindahl, som tidigare har röstat emot Stefan Löfven som statsminister, bestämde sig för att följa Centerpartiets linje, har Kristerssons chanser minskat.

Tror du att Moderaterna in i det sista hade räknat med att få med sig Centerpartiet vid en statsministeromröstning?

– De hade något hopp om det. Men det verkar som att Stefan Löfven och Annie Lööf tog i hand tidigt under mandatperioden och har bestämt sig för att ”avtal ska hållas”, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Han säger att Centerpartiets strategi är ”policymaximerande” och pragmatisk, där det viktigaste är att få igenom sin sakpolitik.

– C försöker manövrera sig till en position där man kan bli en vågmästare i svensk politik, och gå till högstbjudande. Det är en strategiskt fördelaktig position, eftersom man kan påverka den förda regeringspolitiken utan att behöva ingå i regeringen.

Läs även: Statsvetare: Dadgostars tweets visade intentionen med omröstningen

”Flängigt utspel”

C blev erbjudet ett så kallat landsbygdspaket av M häromdagen, med sakpolitiska förslag, i utbyte mot att centerpartister skulle välja M framför S. C tackade dock nej till det.

Men du menar ändå att C:s strategi är att få igenom sin sakpolitik?

– Ja, för det paketet lät inte så konkret. Det var inte som om man hade suttit ner och förhandlat om sakerna. Det ger kanske en föraning om hur Kristersson och M tänker knyta till sig C i framtiden. Just nu funkade inte det, men det visar att man kanske är beredd att äska på ordentligt för att säkra C:s stöd. Nu blev det ett flängigt utspel, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

– Om Kristersson hade begärt mer tid för sonderingarna och det hade blivit tyst, utan några utspel i media, då hade det betytt att man förhandlar på riktigt, som statsvetaren Jan Teorell, som skrev boken ”134 dagar” om regeringsbildningen 2018, brukar säga. Men det har inte hänt.

Ulf Kristersson sa under presskonferensen att han och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch hade haft samtal med Liberalerna och Sverigedemokraterna i vilka de hade pratat om sakpolitik. Men de hade inte gått in på diskussioner om regeringsbildning och ministerposter.

Läs även: Kristersson ger upp – Löfven får uppdrag av talmannen

Betyder det att de alla visste att det inte fanns någon chans för dem att bilda regering?

– Ja, matematiken säger det. Och allt hänger på C som har haft nycklarna och sagt nej, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Köper sig tid

Kan det vara så att Kristersson hoppas på att det ska bli ett extraval?

– Det troligaste just nu är att vi får Löfven som statsminister nästa vecka igen. Det ironiska är att han klarar av statsministeromröstningarna men har svårt att få igenom sin budget. För Kristersson är det tvärtom – han kan inte bli statsminister men han kan få igenom sin budget. Det är rafflande och konstigt allting, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Stefan Löfven sa under veckan att hans regering kommer att avgå om den inte får igenom sin budget i höst – om Löfven blir återvald som statsminister innan dess, vill säga.

Henrik Ekengren Oscarsson säger att det är ett sätt för Löfven att köpa sig tid.

– Och då hänger budgeten på Liberalerna. Det är det som är så intrikat här – bollen går alltid vidare till nästa parti. Vänsterpartiet hade bollen först. Sedan hade Socialdemokraterna bollen, sedan Centerpartiet, och nu kommer Liberalerna att ha den när det gäller budgetförhandlingarna. Så det är en het potatis som bollas runt.

Läs även: Statsvetare: ”Kanske bara ett extra val som återstår”