Dramatikern och kulturprofilen Stina Oscarsson, avliden den 18 april i år, arbetade i nästan två år på manuset till en pjäs baserad på kriminalreportern Diamant Salihus bok Tills alla dör, som handlar om det uppmärksammade gängkriget i Rinkebyområdet mellan Dödspatrullen och Shottaz.

Manuset hade beställts av Kulturhuset Stadsteatern och var tänkt att sättas upp på Kulturhusets filial i Husby. Men när manuset var färdigt vägrade filialens konstnärliga ledare Olof Hanson att sätta upp den – enligt Oscarsson för att han ”inte vågade”, rapporterar Kvartal.

Oscarsson: ”Oerhört slöseri med skattemedel”

”Olof har beställt en pjäs av mig om gängkriget i Järva, byggd på Diamant Salihus material, som han när jag arbetat med den i nästan två år inte vågade sätta upp. Oerhört slöseri med skattemedel” skrev Oscarsson i ett sms till Kvartals reporter Jesper Andersson, som arbetade på en stor intervju med Oscarsson när hon hastigt gick bort.

Kulturhuset Stadsteatern besällde även en pjäs av Oscarsson byggd på Åsa Erlandssons bok ”Drottninggatan”, om terrorattentatet på gatan i fråga år 2017. Även den pjäsen stoppades av Kulturhuset Stadsteatern.

I det fallet stoppades pjäsen på grund av att den planerades att framföras utomhus, på Sergels Torg – tills teaterchefen Maria Sid plötsligt beslutade att ”det bara får visas trevliga saker på Sergels torg”, sade Oscarsson.

Enligt Oscarsson betalade Kulturhuset Stadsteatern ett sexsiffrigt belopp för pjäsen baserad på Salihus bok, samtidigt som man även betalade ett okänt belopp till Salihu för rättigheterna.

Köper upp bokrättigheter och pjäser som aldrig sätts upp

Hon menade att det finns ett problem i kultursfären med institutioner som Kulturhuset Stadsteatern vilka med sitt omfattande stöd från skattemedel har råd att beställa pjäser som man sedan ställer in, något Oscarsson ansåg var ett slöseri med både skattemedel och kulturarbetarnas tid och möda.

En aktör inom förlagsbranschen som Jesper Andersson talat med uppger att Kulturhuset
Stadsteatern har för vana att köpa upp rättigheter till aktuella boktitlar som man sedan aldrig sätter upp, för att hindra sina ofta betydligt fattigare konkurrenter från att sätta upp dem.

Varken Kulturhusets produktionschef Peter Kollarik eller Kulturhuset Stadsteaterns jurist Gabriella Eriksson vill uppge för Kvartal vilka eller hur många verk som hamnat i vad Kollarik kallar för ”den dammiga lådan”, där ospelade manus hamnar.

Husbychefen: ”Jag kände ingen rädsla”

Kulturhuset Husbys konstnärliga ledare Olof Hanson avfärdar Oscarssons påstående att man inte vågade sätta upp pjäsen om gängkriget, utan uppger att man hellre satte upp en annan pjäs, ”en engelsk pjäs som också behandlade ett brutalt våld”.

– Jag kände ingen rädsla. Vid den tiden upplevde jag att den andra pjäsen var mycket mer relevant. Den hade också ett slags försoning i berättelsen och något läkande för dem som varit utsatta, säger Hanson till Kvartal.

Hanson anser även att en pjäs om brittiska händelser och förhållanden passade bättre att sätta upp som pjäs i Husby än en pjäs om ett pågående gängkrig i samma område.

– Jag tycker att teater fungerar bäst när det finns ett litet avstånd mellan det du berättar och verkligheten, säger han.