
Om du ger en apa en evighet framför ett tangentbord eller en skrivmaskin så kommer denne till slut att skriva samtliga verk av William Shakespeare. Så lyder ett känt gammalt teorem. Men teoremet är vilseledande, enligt en ny studie från två australiensiska matematiker.
”Satsen om oändliga apor”, på engelska ”Infinite monkey theorem”, heter teoremet som gör gällande att en apa till slut kommer att färdigställa Shakespeares alla verk efter oändligt med tid vid en skrivmaskin.
En ny studie från de Sydney-baserade forskarna Stephen Woodcock och Jay Falletta slår emellertid hål på det berömda tankeexperimentet, rapporterar BBC.
Tiden som krävs för att en skrivande apa ska kunna producera Shakespeares samtliga alster är enligt studien längre än det tidsspann som vårt universum har existerat. Det berömda teoremet är därmed matematiskt korrekt, men enligt matematikerna också ”vilseledande”.
Låg sannolikhet för enstaka ord
Förutom att titta på en enskild apas förmåga gjorde författarna av studien också en rad beräkningar baserade på det nuvarande antalet schimpanser i världen, som är cirka 200 000.
Sannolikheten att en enskild schimpans skulle lyckas skriva ordet ”bananer” under sin livstid är enligt beräkningarna inte högre än fem procent. Att de skulle kunna skriva en slumpmässig mening så som ”Jag schimpansar, därför är jag” har en så låg sannolikhet att den knappt går att föreställa sig.
Resultatet visade att även om varje schimpans i världen skulle rekryteras och kunna skriva med en hastighet på en tangent i sekunden ända fram till universums slut skulle de inte ens komma i närheten av att producera Shakespeares samlade verk.
”Det är inte troligt att aparbete någonsin kommer att vara ett genomförbart verktyg för att utveckla icke-triviala skriftliga verk, även med förbättrade skrivhastigheter eller en ökning av schimpanspopulationen”, står det i rapporten.
Baserade på värmedöden
Beräkningarna som används i rapporten är baserade på den mest allmänt accepterade hypotesen för universums slut – värmedöden.
Namnet till trots skulle den så kallade värmedöden vara långsam och kall. Kortfattat avser teorin ett scenario där universum fortsätter att både expandera och kylas ner medan allt inom det dör ut, förfaller och bleknar bort.