I ett jordbrukssamhälle är väder viktigt. Extremt väder som torka eller översvämningar kan påverka skörden negativt och i värsta fall leda till svält. Därför har det länge spekulerats i att extremväder kan bidra till konflikter såväl inom som mellan grupper, antingen genom att skapa desperation eller rubba en rådande maktbalans. Dock finns det i dagsläget inte någon etablerad konsensus om hur förhållandet mellan väder och konflikter ser ut. 

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences studerar förhållandet mellan extremväder och konflikter på den Koreanska halvön under perioden från 18 f.Kr. till 660 e.Kr. Det var en period då området dominerades av tre kungariken, Koguryo, Paekche och Silla, som ofta var i konflikt med varandra och grannstaterna i Japan och Kina.

Information om väpnade konflikter och extrema väderhändelser hämtade forskarna från Samguk Sagi, den äldsta bevarade sammanställningen av koreansk historia som färdigställdes omkring år 1145. Verket bygger på äldre källor och följer till stor del ett krönikeformat där viktiga händelser nedtecknats separat år för år och för vart och ett av de tre kungarikena.

Eftersom förekomsten av extrema väderhändelser varierade ganska mycket mellan tid och plats, så observerade till exempel forskarna bara en konflikt som började samma år som båda staterna drabbades av extremväder. Något som möjliggör en förhållandevis enkel jämförelse mellan år då stater drabbades av extremväder och år då de inte drabbades. Slutsatsen var att staterna hamnade i en ny konflikt ungefär vart fjärde år om de drabbades av extremväder, vilket var mer än dubbelt så ofta som under år utan extremväder. 

Ytterligare analyser avslöjade att detta berodde på att risken för att bli invaderad var högre under år med extremväder, men att stater inte blev mer benägna att invadera sina grannar under dessa år. Skillnaden var betydande. Sannolikheten för att en stat invaderades under ett år då den inte drabbades av extremväder var 6 procent jämfört med 23 procent för år då den drabbades av extremväder.

Med andra ord så verkar det som att om en stat drabbades av extremväder så ökade risken för en invasion, men inte benägenheten att invadera. Forskarna anser att förklaringen står att finna i sambandet mellan extremväder och skördar, något som även stöds av mer fördjupade analyser. Mindre skördar minskar en stats försvarsförmåga, dels genom undernäring och sjukdomar, men även genom att jordbruket kräver mer arbetskraft för att kompensera för den minskade skörden.

Det verkar alltså som om opportunistiska grannstater tenderade att utnyttja de svagheter som extremväder leder till. Något som tyder på att opportunism, snarare än desperation, ligger bakom dessa typer av konflikter i jordbrukssamhällen. Analyser visade också på att sannolikheten att motstå en invasion minskade under år med extremväder, vilket skulle innebära att opportunismen i viss mån var rationell. 

Resultaten vilar dock helt och hållet på att det inte finns några systematiska felkällor i Samguk Sagi som påverkar dem, något som forskarna inte tror är ett allvarligt problem, men som i många fall inte går att kontrollera. En annan nyligen publicerad studie fann inget samband mellan temperatur och konflikt i Europa under det förra årtusendet och flaggar för att temperatur bara påverkar konflikter i vissa sammanhang.

TEXT: Vetenskapsredaktionen