Forskare vid Karolinska Institutet, Svenska Höftprotesregistret och Harvard Medical School har granskat effekterna av den marknadsreform som Stockholms läns landsting införde 2009. Reformen bestod av tre delar: fritt vårdval för patienterna, fri etableringsrätt som öppnade för fler privata vårdgivare, samt ett system med fast ersättning per patient.

Genom att jämföra utfallet av höftoperationer i Stockholm med resten av Sverige under perioden 2005 till 2012 kunde forskarna isolera reformens effekter.

Komplikationerna efter höftoperationer minskade med 1,6 procentenheter i Stockholm jämfört med kontrollgruppen. Forskarna konstaterar i studien att reformen ”framgångsrikt förbättrade andelen negativa händelser”.

Vårdtiderna minskade visserligen, men cirka 0,7 dagar långsammare än i resten av landet. Forskarna förklarar det med att den fasta ersättningen per patient begränsar drivkraften att korta vårdtider ytterligare. De skriver att ”eftersom ersättningen är fast per patient är påverkan på resursanvändning begränsad”.

Oväntad uppdelning av patienter

Ett annat fynd i studien är att reformen ledde till en sortering av patienter mellan olika typer av vårdgivare. Privata och specialiserade kliniker tog i högre grad hand om enklare fall, medan universitets- och centralsjukhus fick de mer komplicerade patienterna. Forskarna skriver att förändringarna ”drevs främst av större sjukhus”.

Den uppdelningen innebär en risk för att offentliga sjukhus belastas oproportionerligt, medan privata aktörer kan välja lönsammare patienter.

Studiens övergripande slutsats är att ekonomiska incitament i vården har en tydlig men avgränsad effekt. Konkurrens och fasta ersättningar kan styra vårdgivare mot att undvika komplikationer, men systemets utformning avgör vilka delar av vården som förbättras och vilka som inte gör det.