Många katter reagerar starkt på kattmynta, vilket också har gett växten dess namn. Förutom att slicka och tugga på bladen blir katter ofta exalterade, närmast euforiska, av kattmynta och börjar gnida sig mot växten och även rulla runt. Detta pågår vanligtvis i fem till 15 minuter och beteendet har länge fascinerat. Även den asiatiska växten klätteraktinidia framkallar denna reaktioner hos katter. Beteendet är dock inte unikt för tamkatter utan har även observerats hos 13 av 21 studerade kattdjur, inklusive lejon och lodjur.

Även myggor tycks reagera starkt på kattmynta, men i stället för att dras till växten undviker de den. Tidigare forskning har visat att det är ämnet nepetalakton som skrämmer myggorna, och förra året påbörjades ett svenskt forskningsprojekt som skulle studera myggors respons på kattmynta. I grunden finns en förhoppning om att kunskapen kan bidra till att ersätta syntetiska bekämpningsmedel med växtbaserade alternativ.

En ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, har nu systematisk utnyttjat dessa kunskaper för att bättre förstå katters reaktion på kattmynta och klätteraktinidia. Kan det vara så att katter dras till kattmynta eftersom myggor undviker växten?

I ett första steg försökte forskarna isolera vilka kemikalier i växterna som framkallade reaktionerna. I detta syfte studerade man en grupp katters reaktioner på olika filterpapper som behandlats med olika i växterna förekommande kemikaliska föreningar. Det visade sig att det är nepetalakton (kattmynta) och det närbesläktade nepetalactol (klätteraktinidia) som framkallar den starkaste responsen hos katter och att det troligen är dessa som ligger bakom beteendet. Forskarna testade även andra djurs reaktion på nepetalactol. En amurleopard, två jaguarer och två lodjur i fångenskap reagerade på liknande sätt som katter, men hundar och laboratoriemöss var ointresserade.

Dessa resultat talar för att katters till synes irrationella reaktion på kattmynta och klätteraktinidia kan vara såväl nedärvd som funktionell och ge skydd mot myggor. För att testa hypotesen började forskarna med att dokumentera att myggor också undviker nepetalactol, vilket visade sig vara fallet. När filterpapper med nepetalactol sedan placerades på väggar och tak i kattburar visade det sig de flesta katter trots allt gned sig emot filterpapprena även när de var svåråtkomliga, men att de aldrig rullade runt. Något som tyder på att även rullandet fyller en funktion.

För att avgöra om gnidandet och rullandet faktiskt skyddar mot mygg, jämfördes hur myggor reagerade på sex par av nedsövda katter, där huvudet på en katt i varje par hade behandlats med nepetalactol. Mycket riktigt visade det sig att i genomsnitt hälften så många myggor landade på de behandlade katternas huvuden. Forskarna studerade även med liknande resultat hur många myggor som riktade in sig på katter som själva hade gnidit sig mot klätteraktinidia, jämfört med katter som inte hade gjort det. Med andra ord tycks kattmynta och klätteraktinidia ge katter ett visst skydd mot myggor. Ytterligare undersökningar indikerade att katters respons på kattmynta och klätteraktinidia är kopplade till system i hjärnan som är involverade i belöningar och euforiska känslor.

TEXT: Nyhetsredaktionen