Apor vid ett tempel i Bali tycks ha satt i system att stjäla föremål från besökare för att sedan byta dessa mot mat. Med andra ord verkar de värdera och använda vissa föremål som de själva inte har någon nytta av som bytesmedel, något som tidigare inte dokumenterats hos vilda djur. En ny studie bekräftar beteendet och visar även att aporna i byteshandeln tar hänsyn till hur människor värderar föremålen.
Makaker är markattartade apor och näst efter människan den mest spridda primaten, från Gibraltar i väster till Japan i öster. Det finns fler än 20 arter av makaker och framförallt förekommer de Asien. Där betraktas de även på sina ställen som heliga. Det är inte ovanligt att vilda makaker matas av människor, framförallt i anslutning till hinduiska tempel.
På senare tid har internationella medier uppmärksammat fall där större grupper av makaker skapat problem i städer i Thailand och Indien. Matning eller dålig sophantering har ursprungligen dragit till sig makakerna och när de sedan ökat i antal, eller tillgången på mat har minskat, har de blivit aggressiva. Bland annat förekommer det att de stjäl föremål, men framförallt mat. Liknande, men mindre aggressiva beteenden har även observerats vid tempel runt om i Asien.
En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B, har undersökt en grupp så kallade krabbmakakers beteende vid Uluwatutemplet på Bali i Indonesien. Många på Bali betraktar krabbmakaker som heliga eller spirituella varelser och de är också starkt förknippade med de hinduiska templen på ön. Vid Uluwatutemplet lever drygt 300 krabbmakaker och dessa matas regelbundet av tempelpersonal.
Trots att de matas, stjäl aporna ofta föremål som hattar, sandaler och glasögon från tempelbesökare. Föremålen använder de sedan för att byta till sig mer mat. Med andra ord tycks templets krabbmakaker värdera och använda vissa föremål, som de själva inte har någon nytta av, som bytesmedel. Ett beteende som tidigare inte med säkerhet observerats hos vilda djur och som också ligger till grund för vår monetära ekonomi. Det är detta beteende som undersökts närmare i den nya studien.
Forskarna observerade templets krabbmakaker under närmare ett års tid och filmade så många stöld- och bytesförsök som möjligt i enlighet med ett förutbestämt protokoll. De filmade observationerna kodades därefter och analyserades sedan statistiskt. Trots att bara en del av alla försök filmades, så består det analyserade datamaterialet av mer än 5 000 stöldförsök och drygt 2 000 försök till byteshandel.
Det visar sig att en stor del av templets krabbmakaker, honor som hanar och unga som gamla, ägnar sig åt att stöld kombinerat med byteshandel. Även om beteendet är ganska allmänt förekommande, så finns det vissa åldersskillnader. Äldre krabbmakaker (över 4 år för hanar och över 2,5 år för honor) är inte bara mer framgångsrika i sina stöldförsök, utan fokuserar en större andel av dem på föremål som människor värderar högre, såsom hattar, sandaler, glasögon och mobiltelefoner. När ett potentiellt offer bär på flera föremål är de dessutom mer selektiva än de yngre aporna.
Äldre krabbmakaker är också tuffare och mer framgångsrika förhandlare. Överlag bytte de föremål som värderas högre av människor mot mer mat eller mat som de själva värderade högre. Det vill säga, de tog bättre betalt för att lämna tillbaka värdefulla föremål än mindre värdefulla föremål. Dock fanns det vissa skillnader mellan ungdomar (4-6 år för hanar och 2,5-3,5 år för honor) och fullvuxna krabbmakaker i hur ofta de accepterade erbjudanden om mindre värdefull föda.
Enligt forskarna visar deras resultat att vilda krabbmakaker kan använda föremål som bytesmedel och att detta beteende i stor utsträckning lärs in genom erfarenheter. Vidare indikerar studien att krabbmakaker på något plan kan bedöma ett föremåls värde och har den kognitiva förmågan att inlåta sig i byteshandel som ökar deras egen nytta.
Även om dylika beteenden inte tidigare har kunnat dokumenteras hos vilda djur, så har de observerats under mänsklig påverkan i laboratorieexperiment. Dr Fabian Grabenhorst, lektor i neurofysiologi vid universitet i Cambridge som Bulletin har talat med, har under många år studerat beslutsfattande hos krabbmakakernas nära släktingar rhesusmakaker. Han berättar att:
– I neuroekonomi har experimentella studier på rhesusmakaker visat att dessa är fullt kapabla att fatta sofistikerade ekonomiska beslut. Exempelvis har rhesusmakaker i laboratoriestudier observerats använda bytesmedel och göra avvägningar mellan olika matbelöningar som är konsistenta med grundläggande mikroekonomisk teori.
– De kan också planera framåt genom att spara belöningar i form av juice och följa tillväxten av belöningar vid olika räntor.
Neuroekonomiska studier hjälper oss att förstå hur hjärnan processar, och fungerar under, ekonomiskt beslutsfattande:
– Genom att studera neuroners elektroniska aktivitetsmönster kan mekanismerna bakom dessa beteenden spåras till specifika celler i hjärnans belöningssystem.
Något som är viktigt för att förstå såväl ekonomiskt beslutsfattande hos makaker som hur den mänskliga hjärnan fattar ekonomiska beslut och i förlängningen hur vår moderna ekonomi fungerar. Att den nya studien dokumenterar beteenden som liknar de Dr Grabenhorst och andra redan observerat under mer artificiella förhållande är därför viktigt:
– Den här nya studien tyder på att liknande ekonomiska beteenden som tidigare observerats i laboratoriestudier, även uppstår spontant hos vilda makaker.
De ekonomiska beteenden som observerats i laboratoriestudier är med andra ord inte bara drivna av forskarna, utan förekommer naturligt och därmed är de också förhoppningsvis användbara för att förstå verkligt ekonomiskt beteende hos såväl makaker som människor.
TEXT: Nyhetsredaktionen
