Ukraina har under en lång tid begärt moderna stridsvagnar för att kunna gå till motoffensiv och återta områden som Ryssland ockuperade förra året. Sverige lovade att skicka ett tiotal av sina tysktillverkade Leopard 2. Nu når de första europeiska stridsvagnarna Ukraina. De kommer från Polen och Sverige. Sverige fortsätter således vara ett av de länder som legat i framkant vad gäller stöd till Ukraina.

Enligt det tyska forskningsorganet Kiel Institutes var Sverige under 2022 ett av de länder som gav mest millitärt stöd till Ukraina. Inte oväntat spelar USA här i en egen liga och står för två tredjedelar av allt militärt stöd. Därefter var dock Sverige ett av de viktigare länderna, och gav mer eller lika mycket som större länder som Italien, Spanien, Turkiet och Sydkorea.

Sedan februari 2023 i samband med statsminister Ulf Kristerssons besök till Kiev har Sveriges stöd ytterligare fördubblats till nära elva miljarder kronor.

Foto från den ukrainske presidentens webbplats.

President Zelensky kommenterade under presskonferensen:

– Jag är tacksam mot Sverige för dess ledarskap och för att man inser att sann europeisk styrka är styrka tillsammans med Ukraina.

Utöver den svenska kvantiteten har de svenska vapensystemen också berömts för kvaliteten. Det svensk–brittiska anti-pansarvapet NLAW har nått kultstatus bland ukrainska soldater och står enligt källor inom ukrainska armén för 30 till 40 procent av förstörda ryska stridsvapen.

Utöver stridsvagnar har Sverige utlovat femtio exemplar av svensktillverkade Stridsfordon 90. Dessa är liksom stridsvagnar viktiga för Ukrainas planer att mekanisera fler förband för att kunna gå till motoffensiv. Kanske mest efterlängtat är det ultramoderna, självkörande artillerisystemet Archer, som Ukraina länge bett om och som nyligen utlovades av regeringen.

Sveriges stöd har inte gått obemärkt förbi. Många ukrainare följer dagligen situationen vid frontlinjen och är insatta i vilka länder som skickar Ukraina vapen eller vilka som ansetts ha svikit genom att blockera stöd. Eftersom miljoner ukrainare själva lever under fara eller ser sina landsmän drabbas väcker frågan om millitärt stöd starka känslor, både negativa och positiva.

Mest uppmärksamhet får stormakternas agerande, men Sveriges stöd har inte gått obemärkt förbi bland vanliga ukrainare utan möts med en våg av tacksamhet.

Jämfört med i Väst tenderar ukrainare att ha ett mer historiskt perspektiv på samtida skeenden, och se på det förflutna för svar på dagens frågor. Det är därför vanligt med historiska referenser, exempelvis slaget vid Poltava där Karl XII var allierad med ukrainska kosackledare mot Ryssland. Trots förlusten 1709 för den svensk-ukrainska alliansen spelar minnet om slaget en viktig roll för Ukrainas senare självständighetskamp.

Det kan vara intressant att försöka ge en representativ bild av hur Sveriges stöd kommenteras på sociala medier, som Facebook, av ukrainska opinionsbildare eller kommentatorer. Ett exempel är ett facebookinlägg från Volodymyr Zelenskys hemstad Kryvyi Rih där det står:

”De ukrainsk-svenska förbindelserna går tillbaka till medeltiden, eftersom skandinaverna hade en betydande inverkan på statsbildningsprocessen i Ryssland och Ukraina. Och dessa band har varit en röd linje i många århundraden. Som i början av 1700-talet, när vår hetman Ivan Mazepa ingick en allians med Karl XII. Förra gången kostade vårt gemensamma nederlag oss mycket dyrt. Moskoviterna visade sig vara riktiga vilddjur, för få kunde jämföras med dem i sin grymhet mot hetmanatens civilbefolkning och i förstörelsen och stölden av ukrainarnas kulturarv. Historien om förstörelsen av Baturyn är särskilt slående. Århundraden har gått och moskoviterna har inte ändrat sina metoder. Baturyn i början av 1600-talet är Bucha, Irpin och Mariupol år 2022. Därför måste vi i dag, i samarbete och med hjälp av våra svenska partner, som hjälper oss att försvara vår rätt att existera i kriget mot samma våldsamma fiende, fixa Poltava från 1709. För demokratins, respekten för mänskliga rättigheter och den fria världens värderingars skull.”

Andriy Magera som länge arbetade som biträdande chef för Ukrainas valkommission berömde Sverige och refererade också till slaget vid Poltava:

”Det är välkänt att Sverige är en av de största producenterna av dödliga vapen på kontinenten. Det officiella Stockholm har redan tillhandahållit en betydande mängd vapen till Ukraina och är övertygat om att det kommer att tillhandahålla ännu mer.

Dessutom har Sverige sedan länge gett humanitärt stöd till Ukraina för olika sociala projekt och stöder interna reformer i Ukraina, särskilt inom lokalförvaltningen.

Kanske finns det historiska skäl för ett sådant pålitligt stöd till Ukraina, bland annat händelserna på 1700-talet. Kanske har färgerna på våra nationella flaggor påverkat detta.

Ukraina påverkar också Sverige. På grund av Rysslands aggressioner beslutade Sverige således att överge sin politik av permanent neutralitet och gå med i Nato. Jag vill önska våra svenska vänner lycka till på denna väg och tacka dem för det uppriktiga stöd de ger vårt land.”

Andra inlägg betonar det samtida samarbetet med Sverige. En kvinna påminde om att Sverige är ett av de länder som tidigt har stött decentraliseringsreformer i Ukraina.

Ett annat vanligt ämne är Sveriges medlemskap i Nato. Turkiet är på grund av geografisk närhet, turism och ekonomiska band ett land Ukraina har haft bra relation till, och många har utryckt besvikelse över att Turkiet blockerat Sveriges Nato-medlemskap. Ett inlägg skriver:

“Ukraina försöker ansluta sig till Nato, dit Sverige också är på väg. Turkiets inställning är överraskande. Jag hoppas att det sunda förnuftet kommer att segra och att båda länder går med i Nato för att försvara frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.”

Slaget vid Poltava (Martens, 1726).

Det positiva bilden av Sverige reflekteras också i opinionsmätningar. I en undersökning av det ukrainska opinionsinstitutet Rating i oktober placerades Sverige sjunde högst bland de länder som allmänheten i Ukraina uppfattade som mest vänligt inställda till Ukraina.