På 400-talet f.Kr. dominerades Sicilien av grekiska stadsstater. Men det fanns även feniciska städer på ön som löd under Kartago. Konflikter uppstod då och då mellan de grekiska städerna liksom med Kartago. En av dessa grekiska stadsstater var Himera om vilken två viktiga slag utkämpades.

Det första slaget sammanföll med den persiska invasionen av Grekland och slagen vid Thermopyle och Salamis år 480 f.Kr. Bakgrunden var en konflikt mellan grekiska stadsstater och en intern konflikt om makten i Himera. Kartago tog Himeras avsatte tyranns (envåldshärskare, inte nödvändigtvis ”tyrannisk”) sida. En del antika historiker hävdar att Kartago agerade i samråd med perserna.

Även om Kartago hade ett starkt numerärt överläge så slutade slaget med en överväldigande seger för Himera och deras grekiska allierade. Främst bland dessa var den betydligt större staden Syrakusa och dess tyrann Gelon. Kartagos ledare Hamilkar dog i slaget och enligt Diodorus version segrade grekerna genom Gelons list.

Drygt 70 år senare, år 409 f.Kr., gav en annan konflikt mellan grekiska stadsstater Kartago en ursäkt att skicka ytterligare en armé till Sicilien. I det andra slaget vid Himera besegrade Hamilkars sonson Hannibal, inte att förväxlas med generalen som invaderade Rom nästan 200 år senare, Himera som denna gång stod nästan ensamt. Efter slaget jämnades Himera med marken.

För ett tiotal år sedan upptäckte italienska arkeologer massgravar som kunde dateras till tiden kring de två slagen. De som var begravda i gravarna var vuxna män, och många hade dött till följd av våld. Eftersom denna typ av massgravar är ovanlig så är slutsatsen att de härrör från de två slagen.

Den äldre av dessa gravar var välorganiserad, medan kropparna i den yngre tycks vara begravda i alla hast. Då Himera segrade i det första slaget bör de till skillnad från Kartagerna ha begravt sina döda under ordnade former, medan det omvända förhållandet bör ha gällt efter det andra slaget. Därför är tolkningen att de som begravdes i massgravarna stred på den grekiska sidan.

I en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS One presenteras resultatet av en isotopanalys av tänder från 62 olika individer i massgravarna, 51 från första slaget och elva från det andra. Många grundämnen finns i flera varianter, isotoper, med olika många neutroner och det har visat sig att den relativa förekomsten av isotoper av vissa grundämnen i tänder avspeglar diet och miljöförhållanden under barndomen, då tänderna bildades.

Analysen av tänderna från det första slaget visar att närmare två tredjedelar av individerna hade värden som skiljer sig från vad som kan antas ha varit normala värden för någon som växte upp i Himera, eller till och med Sicilien, på 400-talet f.Kr. För det andra slaget låg värdena bara utanför det normala för en till fyra av de elva undersökta individerna, beroende på vilket grundämne som analyserades.

Resultaten bekräftar med andra ord till viss del Herodotus och Diodorus berättelser om att Himera fick hjälp vid det första slaget, men inte det andra (Diodorus och Herodotus dog före 409 f. Kr.). Dock tyder det på att många soldater som slogs på Himeras sida var födda utanför Sicilien, något som inte nämns av de båda historikerna.

Forskarnas slutsats är att dessa ”utlänningar” var legosoldater, troligen i Gelons och Syrakusas tjänst. Även om legosoldater nämns i förbigående i andra sammanhang, så menar forskarna att detta indikerar att legosoldater var vanligare i antikens Grekland än vad man kan förledas att tro av att läsa dåtidens historiker.

TEXT: Vetenskapsredaktionen