Om vissa författare kan man säga att de är älskade av kritiker men inte läses av den stora publiken, om andra kan man säga att kritikerna avskyr dem men att läsarna älskar dem. Den japanska författaren Haruki Murakamis böcker passar inte in i någon av de kategorierna, trots att omdömena ständigt är blandade. Det verkar som att vissa personer älskar Murakamis böcker medan andra inte förstår dem alls, och det gäller oavsett läsarens yrke eller bildning. När författarens senaste roman nu kommer i engelsk översättning upprepas detta genomgående mönster.

I ”The City and Its Uncertain Walls” förälskar sig huvudpersonen i en kvinna. Hon berättar om en stad dit hon snart ska resa. Den är isolerad och omgiven av en mur. När eller om han anländer dit kommer hon inte att känna igen honom, men han kommer veta vem hon är.

Kvinnan försvinner därefter spårlöst och huvudpersonen tvingas fortsätta leva sitt liv ensam. Men en dag många år senare faller han ner i ett hål och finner sig förflyttat till staden som hon berättat om. Väl där fråntas han sin skugga av en portvakt, och ägnar sedan nätterna åt att läsa drömmar på det bibliotek där han återfinner sin ungdomskärlek.

Murakamis internationellt mest kända bok – Fågeln som vrider upp världen – innehåller viktiga detaljer som påminner om vad som sker i denna nya roman. Det gör även andra av hans böcker. Det tycks som att frågan om vad dessa detaljer betyder är en av frågorna som stör läsare som inte uppskattar verken. En annan sådan sak är frågan om ifall författarens ständiga introverta fokus på själslivet och det andliga är djupsinnigt eller tonårsdravel. Juryn är oenig i frågan.

Min uppfattning är att Fågeln som vrider upp världen liksom Norwegian Wood är böcker som tillhör vår samtids litteraturhistoria. Jag är också förtjust i Kafka på stranden och Mordet på kommendören. Några andra av hans böcker håller jag inte lika högt.

Det är i vår tids mest populära skönlitteratur ont om den typ av andlighet som jag vill mena återfinns i Murakamis böcker. Jag är medveten om att begreppet andlighet kanske inte helt fångar vad jag försöker säga, men i brist på bättre får det duga.

Murakamis karaktärer skiljs från sina skuggor och tappar därmed möjligen en del av sig själva. De får sin individualitet upplöst genom sammansmältning med en annan person, och återfår den sedan igen. De faller ner i hål på jakt efter sin kärlek och finner sig förflyttade till okända miljöer. De rör sig mellan världar.

Bakom allt som sker anas hela tiden någon form av större regelverk som sätter gränserna för vår existens. Vi får dock aldrig veta vad detta är. När The City and Its Uncertain Walls nu finns i engelsk översättning tillgängliggörs vad som tycks vara författarens tillbakablick på sitt författarskap. I efterordet skriver han att en författare återvänder till och berättar samma historia om och om igen på nya sätt. Det tycks stämma att det är vad vi har att göra med.

Kanske är denna bok ett exempel på när det ligger i betraktarens öga om hon är mottaglig för känslan av bakomliggande mystisk ordning som hela tiden anas.

Teodor Gustafsson

Författare, aktuell med Utanförskap – En berättelse om främlingar