Under mina journalistår var en jämtlänning som jag naturligtvis vintersportens man. Men när jag upplevde mitt enda kompletta sommar-OS, i Söul 1988, var dispositionen klar. Första veckan simning, den andra friidrott med vissa avstickare till andra grenar. Nu går de bägge friidrott och simning in i varandra. Bägge med svenskintresse.

När detta skrivs vet vi inte om en isfläck i februari helt grusat medaljörhoppningarna i simning. Det hade behövts längre rehabilitering för Sarah Sjöström efter frakturen på armbågsknölen.

Men vi vet att det behövs mer för att grusa våra två största guldförhoppningar. Daniel Ståhl är nästan obesegrad i diskus och Armand Duplantis har en ännu starkare segersvit i stav, där hans enda överman de 21 senaste månaderna, Sam Kendricks USA, är ett sent offer för pandemin. Det finns andra med kapacitet för sex meter, men knappast mer och dessutom inte stabilitet.

Diskuskvalet som går natten mot lördagen kan förstås gå snett för Daniel Ståhl om alla tre kasten hamnar i burväggen. Men då får vi hoppas på hans kompis Simon Pettersson, som normalt bör vara bland de sex bästa. Steget upp till medalj är inte så stort. Men det troliga är att Daniel Ståhl på lördag tar hem vårt första OS-guld i diskus. Inte ens Ricky Bruch kom bättre än trea.

Bronsmedalj blev det också det senaste OS en svensk var på pallen. Jag minns rubriken ”Prästen som kom närmast himlen” då amerikanen Bob Richards tog guld i Helsingfors 1952 med 4,55 och Ragge Lundberg knep bronset på 4,40.

Det var andra stavar på den tiden. Richards som även tog guld 1956 och brons 1948 var pastor, därav rubriken.

Armand Duplantis bör bli historisk som grenens förste svenske guldmedaljör. Samtidigt understryker hans ”andra halva” också den amerikanska dominansen bland grenens OS-segrare genom tiderna. Stavhopparna kvalar natten mot lördag och har final på tisdag.

Av friidrottarna i övrigt har Simon Pettersson största chansen. Men med fullträffar skulle längdhoppande Thobias Montler och Khaddi Sagnia ta medalj eller i varje fall komma på godkända placeringar bland de åtta bästa. För Khaddi elva år efter trestegsguldet i Ungdoms-OS.

Medaljchans har förstås även gångaren Perseus Karlström. Gång räknas internationellt in i friidrott även om vi inte gör det i Sverige.

Just kriteriet chans till en 8-bästaplacering är en omdiskuterad svensk uttagningsregel. Sverige har 20 aktiva (könsfördelningen 11 män, 9 kvinnor) i Tokyo, den största friidrottstruppen sedan Los Angeles 1984. På sin höjd hälften har chansen på 8-bästaplacering, men det är bra med en frikostig uttagning.

Tyvärr finns det också en hel del godtycke med i bilden. 800-meterslöperskan Lovisa Lindh och stavhopparen Melcher Svärd Jacobsson fick nobben trots att de fått internationellt godkännande. Lovisa trots två lopp under två minuter som indikerat en bra form. Hennes öde har uppmärksammats även internationellt.

Apropå internationellt så skulle den färska OS-guldmedaljösen i cykel Anna Kiesenhofer inte fått chansen om Österrike tillämpat svenska uttagningsprinciper…

Jag tror ingen skulle uppleva det orättvist om att alla som nått de internationella kvalgränserna i en så världsomspännande sport som friidrott får godkännande även av Sveriges olympiska kommitté. Det är möjligt att samma regler skulle gälla i alla sporter, som själv gallrar agnarna från vetet. Här har SOK en del jobb att göra.

Jag har i den här krönikan inte gått in närmare på svenska chanser utöver friidrotten. Men kan väl tillägga att jag tror att de imponerande fotbollsdamerna tar både OS-guldet och Bragdguldet.

Läs även: OS: Chockförlust för guldhoppet Osaka

Läs även: OS: Stålheim vann tredje seglingen i laser

Läs även: OS: Sjöströms nya rutin ger medaljhopp

Thord Eric Nilsson är tidigare sportchef på Östersunds-Posten. En position han höll i 40 år. Han har bevakat åtta OS, varav två sommar-OS, på plats.