Karl Hedin greps för ett brott som han inte hade begått, ett brott som aldrig ens har begåtts och friades. Men när han försöker få skadestånd och upprättelse för att bland annat ha varit olagligt avlyssnad, häktad och under tre år fråntagen sina jaktvapen vägras han prövning.
Efter att ha frikänts från alla anklagelser om illegal rovdjursjakt och därefter av Justitiekanslern (JK) endast beviljats ett schablonbelopp om 31.000.- för tiden som häktad, stämde Karl Hedin och hans bolag AB Karl Hedin (Kärandena) i oktober 2024 staten genom JK vid Stockholms tingsrätt, i en s.k. fastställelsetalan.
Denna ordning, att först låta rätten fastställa om staten skadat Hedin och hans bolag, för att därefter kunna återkomma med specificerade krav på skadestånd, valdes för att spara tid och pengar för alla inblandade.
JK återkom 2025-02-20 efter begärd utökad svarstid, med sin inställning till stämningen:
”1. Staten yrkar att Karl Hedins och AB Karl Hedins (kärandenas) yrkanden ska avvisas.
2. För det fall att kärandenas yrkanden inte avvisas motsätter sig staten bifall till käromålen.
3. Staten begär ersättning för rättegångskostnader med ett belopp som kommer att preciseras senare”.
Det framgick tydligt av JK:s hela nio sidor långa svaromål, att JK inte ville att tingsrätten skulle behandla Karl Hedins och hans företags fastställelsetalan. Man ansåg inte, att en sådan var ”lämplig”.
Ännu ett märkligt agerande från statens sida i detta ärende, som först påstods handla om att Karl Hedin misstänktes för att illegalt ha skjutit en varg 2018-10-26 (jaktdelen) och dessutom, sex år tidigare under hösten 2012 ha försett ett par makar med insektsgift, för att döda varg.
Anklagelser som Hedin anhölls, greps av polisens Nationella Insatsstyrka och häktades för 2018-10-30. Bilder spreds då i media av 69-åringen i domstolen, iklädd gröna häkteskläder kedjad vid en häktesvakt. Syftet att etablera företagsledaren, som en farlig kriminell person var mer än tydligt.
Någon skjuten varg påträffades aldrig, trots ett mycket omfattande sökarbete.
Först i samband med slutförhöret 2019-12-11, mer än 13 månader efter att Hedin häktats och hållits inlåst isolerad under 31 dygn på Kronobergshäktet i Stockholm, fick han veta att den ansvarige miljöåklagaren Lars Magnusson vid Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljöbrott (Rema) därför, utan att informera honom eller hans försvar, hade ändrat misstanken i jaktdelen.
Hedin skulle istället ha tänkt skjuta en varg 2018-10-26, om han hade kunnat. Ett helt oacceptabelt agerande enligt Hedins försvar. Det går inte att byta misstanke, som det passar åklagaren utan att den misstänkte blivit korrekt underrättad därom.
Åklagarens huvudvittne, ”Den trovärdiga källan” visade sig snart vara allt annat än trovärdig. Hon tog dessutom under våren 2019 tillbaka alla sina tidigare lämnade uppgifter och erkände i tre brev till åklagaren att hon ljugit om allt.
Hon bad t.o.m. åklagare Magnusson, att åtala henne för falsk tillvitelse. Det gjorde han givetvis inte, då det i så fall hade smulat sönder hans linje, att källans lämnade uppgifter var trovärdiga.
Trots dessa uppenbara problem med sitt huvudvittne, gick åklagaren ändå till åtal mot Karl Hedin m.fl. i Västmanlands tingsrätt 2020-09-25.
Åtalet visade sig vara obefogat. Om åklagare Magnusson hade följt lagen, skulle det aldrig ha väckts.
Förundersökningen skulle lagts ned så snart åklagaren insett, att brottsanklagelserna aldrig skulle kunna leda till en fällande dom.
Detta måste han ha förstått redan 2018-11-02 då hans huvudvittne, i samarbete med de utredande poliserna, placerade ut giftpreparerad falsk bevisning mot sin make, i deras gemensamma hem. Varefter åklagare Magnusson beslutade om en extra tredje husrannsakan. De falska bevisen ”hittades” 2018-11-06 och visade sig innehålla insektsgift. Falska bevis, som åklagaren dock försiktigtvis avstod ifrån att åberopa i sitt senare åtal.
Hedin och hans bolag, som hotades av en ytterst märkligt motiverad företagsbot, frikändes som väntat helt från alla åklagarens anklagelser, först i Västmanlands tingsrätt 2021-03-19 och sedan, till den del den friande domen i jaktdelen överklagades till Svea hovrätt, även av denna 2022-10-14.
Åklagare Magnussons argumentation och bevisning visade sig i tingsrätten vara så svaga, att de åtalade enligt rättens närmast unika skrivning i den friande domen, inte ens hade behövt försvara sig mot anklagelserna.
Huvudfrågan är, varför gick åklagaren alls till åtal? Blev han påverkad av någon annan, att trots den totala avsaknaden av bevis, ändå driva fram åtalet? Vem var det i så fall, som utan att synas höll i trådarna till åklagar-marionetten, i denna rättssystemets egen skruvade dockteater? En helt absurd föreställning, som polisen under sin halvårslånga planläggning av tillslaget mot Hedin, kallade ”Operation Karbon”.
Så långt om det, som ledde fram till att Karl Hedin och hans bolag, i oktober 2024 stämde staten. Frågan är nu, varför valde JK i februari 2025, att i sitt omfattande svaromål främst försöka få Stockholms tingsrätt att avvisa stämningen?
En stämning, som tingsrätten redan hade beslutat utfärda. Karl Hedins advokat Sven Severin uttalade sig om detta, i Svensk Jakt 2025-02-20:
– Det är svårt att frigöra sig från tanken att JK nu fullföljer det modus som inblandade myndigheter haft under hela den här processen. Staten försöker undvika en prövning av de övergrepp som skett mot min klient under den här perioden, genom att hänvisa till processuella invändningar i stället för att få det prövat. Det är svårt att känna respekt för en sådan inställning.
2025-06-09 har Stockholms tingsrätt, efter att funderat sedan 2025-02-20 beslutat rätta sig efter JK:s svaromål och avvisa Kärandenas fastställelsetalan, som varande ”inte lämplig”.
Motiveringen lyder: ”Vid en helhetsbedömning anser tingsrätten att det begränsade intresse som Kärandena har av att föra respektive fastställelsetalan inte uppväger de olägenheter som ett tillåtande av talan skulle innebära för Staten. Sammantaget innebär det nu sagda att käromålen ska därför avvisas”.
Tingsrättens omsorg om att undvika olägenheter för staten är notabel. Den väcker frågor om domstolens oberoende, samtidigt som just frågan om att stärka domstolarnas oberoende är högt prioriterad idag.
Domstolsverkets GD, Thomas Rolén, skriver insiktsfullt i mars 2025:
”Väl fungerande domstolar med allmänhetens förtroende ger legitimitet åt vårt samhällssystem och våra grundläggande demokratiska värderingar”. Se även SOU 2025:56: ”Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende - Betänkande av Domarutredningen 2024”.
Det negativa beskedet från Stockholms tingsrätt känns tyvärr, som ännu en bekräftelse på att Karl Hedin och hans bolag, inte skall tillåtas få en rättvis behandling, i det vattentätt sammanhållna och i vissa delar politiskt korrumperade rättssystemet.
Att något var allvarligt fel med utredningen, framkom redan när polisens huvudutredare av Hedinärendet, kriminalinspektören Anna Bergquist 2019-07-17 hördes, som enda vittnet om de anmärkningsvärda förvanskningar av bevismaterial till Hedins nackdel, som hade utförts inom Noa-polisens Artskyddsgrupp. De hade varit centrala i samband med anhållandet, gripandet och häktningen av Hedin i oktober 2018. (Någon ansvarig för förvanskningarna utpekades givetvis inte).
Bergquist fick då frågan av förhörsledaren från polisens egen internutredningsgrupp, Särskilda Utredningar, om vad hon ansåg var kärnan till att problemen i utredningen uppstod? Bergquist svarade:
”Att det är en oerhört komplicerad utredning, med anledning av att det handlar om den personen det handlar om i slutänden, alltså hade det varit en vanlig Svensson, det hade inte…”
Ett avslöjande uttalande. Det beskriver utmärkt väl Polismyndighetens annorlunda inställning till principen, att vi alla är lika inför lagen och även det politiskt färgade rättshaveri, som Hedin utsatts för från hösten 2018 till idag.
Om detta mycket märkliga ärende drivet av Rema-åklagarna, främst för att tysta en obekväm kritiker av den förda rovdjurspolitiken, men sannolikt också grundat i revanschlusta och avundsjuka gentemot Karl Hedin kommer att leva vidare, går inte att förutse idag.
Att ensam kämpa emot statens alla resurser och få rätt, är nämligen ett närmast hopplöst företag. Budskapet från våra myndigheter har varit tydligt sedan länge: Staten gör inga fel.
