Det mycket omskrivna Hedinfallet handlade inte om ett jaktbrott. Det handlade om en familjetragedi, där en utstuderat planerande kvinna, av miljöåklagaren kallad en ”insatt och trovärdig källa” (”källan”) agerade på olika sätt, för att tillskansa sig sin makes pengar.

Hon drog in Karl Hedin i sina lögner, främst för att få fart på miljöåklagarna i Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljöbrott (Rema) och miljöpoliserna i Polismyndighetens Nationella Operativa Avdelnings (Noa:s) Artskyddsgrupp, som hon enkelt duperade och skamlöst använde för sina egna syften.

”Källans” planer lyckades över förväntan. Lögnerna landade först hos ett par miljöåklagare hos Rema i Östersund, som redan hade ”ett horn i sidan” till den frispråkige jägaren och företagsledaren Karl Hedin och nu såg sin chans, att med hjälp av sitt huvudvittnes uppgifter få sätta fast honom för illegal rovdjursjakt.

En förundersökning om grovt jaktbrott drags igång i april 2018. ”Källan” visade sig snart vara allt annat än trovärdig. Dessutom fick hon kalla fötter och hoppade av sitt samarbete med miljöåklagaren och miljöpoliserna i december 2018.

Efter mer än fyra års jakt på Karl Hedin, som slutade med Västmanlands tingsrätts och Svea hovrätts frikännande av Karl Hedin från alla anklagelser, efter en sällan skådad totalsågning av miljöåklagarens bevisning, är rollerna nu ombytta. Hedin har stämt staten genom JK och vill först, att Stockholms tingsrätt fastställer att staten skadat honom och hans företag, för att senare kunna begära ett större skadestånd. Ett berömvärt initiativ för att få detta rättshaveri ordentligt belyst, anser jag.

Därmed borde väl alla frågor kring myndigheternas märkliga ageranden vara ”uppe på bordet”? Så är det tyvärr inte.

Det finns ett betydligt allvarligare, två gånger polisanmält ärende rörande ”källan”, åklagarens huvudvittne, som av någon anledning aldrig kom att drivas av åklagarmyndigheten, trots att det fanns både vittnesuppgifter och bevis.

Det handlade om, att ”källan”, sannolikt redan 2016 av en polsk byggnadsarbetare hade beställt och betalat för, ett mord på sin egen man.

När ”källans” make, det tilltänkta mordoffret, helt oprovocerat i mars 2016 blivit nedslagen och misshandlad vid sitt hem, av en för honom okänd person ”med utländskt utseende”, polisanmälde han givetvis händelsen.

Denna anmälan ledde inte till något genombrott i spaningarna efter förövaren. Anmälaren ville inte heller medverka till utredningen, varför denna snart lades ned.

Ett hotfullt krav på betalning om 10 000 euro ställdes dock senare under sommaren 2016 till ”källan” från en polsk avsändare. Kravet åtföljdes av en detaljerad skiss över offrets bostad där innehållet tydde på, att den som ritat skissen kände till husets insida mycket väl.

Misstankarna kom att riktas mot ”källan”, men ärendet lades ändå ned utan att anmälaren underrättades om detta.

När maken i början av 2019 fick klart för sig, att misshandeln egentligen var nära kopplad till ett av hans egen hustru beställt mord på honom, som av utföraren hade ändrats till en mera lönsam och mindre riskabel misshandel och utpressning, anmälde han stämplingen till mord till polisen i Fagersta 2019-01-25.

Anmälan togs direkt över av polisen i Västerås och flyttades av Rema-åklagaren i Hedinärendet över till Noa:s Artskyddsgrupp 2019-01-28. Vad hade miljöåklagaren och miljöpoliserna överhuvudtaget med en anmälan om en stämpling till mord att göra?

Dagen efter 2019-01-29 utsattes ”källan” av huvudutredaren i Hedinärendet, med hjälp av information till henne om makens anmälan, för ett minst sagt oblygt försök att få tillbaka henne till polisen, som vittne mot Karl Hedin.

En roll hon hade meddelat åklagaren, att hon lämnat i december 2018. Försöket misslyckades och ärendet fördes därefter av miljöåklagaren tillbaka till Västeråspolisen 2019-01-30, varefter det lades ned 2019-02-12.

När ”källans” make i slutet av januari 2021 bestämt sig för att återuppta sin polisanmälan om ”källans” stämpling till mord på honom och bifogat utförlig redovisning av skeendet till sin anmälan, hamnade denna efter några dagar hos den åklagare i Västerås, som tillsammans med Västeråspolisens utredare hade handlagt makens första anmälan.

Efter några nya förhör beslöt den ansvarige åklagaren 2021-03-03, att åter lägga ned ärendet om stämpling till mord, inklusive det tidigare nedlagda mordärendet och misshandelsärendet, som båda uppenbarligen hade lyfts fram ur gömmorna under behandlingen av makens nya anmälan.

De angivna skälen till nedläggningen denna gång, var intressanta. I en bilaga till besluten skriver den ansvarige åklagaren bland annat (med mina fetstilsmarkeringar):

”Avseende misstanken om stämpling eller förberedelse till mord går det inte att dra några säkra slutsatser om vad den utpekade person kan ha sagt, vid vilka tillfällen, i vilken situation och framför allt med vilket uppsåt detta i så fall skett. Det går alltså inte att styrka att den utpekade personen uppsåtligen sökt anstifta annan att begå ett mord eller hanterat pengar i samma syfte. Det ska också tilläggas att ansvar för ett stämplings- eller förberedelsebrott bland annat förutsätter att faran för att brottet (dvs. här ett mord) skulle ha fullbordats måste ha varit mer än ringa. Gärningen måste alltså ha varit sådan att den, uttryckt på annat sätt, varit värd att tas på allvar”.

”Utifrån de uppgifter som framkommit i utredningen kan det i vart fall inte anses ha förelegat en tillräcklig fara for mordbrottets fullbordan vid gärningstillfället. Förundersökningen ska av nämnda skäl läggas ned”.

Det fanns utförlig dokumentation om ”källans” försök att hitta en villig gärningsman bifogad till makens nya anmälan, liksom personer beredda att vittna därom. Beträffande ”källans” uppsåt var det klarlagt, att hon tillfrågat minst fyra personer om att utföra mordet på maken. Vad visste åklagaren för övrigt om faran, för att den polske gärningsmannen skulle ha kunnat fullborda morduppdraget?

Hur kan en upprepad anmälan om ett så grovt brott, som stämpling till mord överhuvudtaget behandlas på detta sätt?

Notabelt är att det skedde vid samma tid, som miljöåklagaren i Hedinfallet fullföljde sitt i Västmanlands tingsrätts senare dom, skarpt kritiserade åtal mot Karl Hedin för det påstådda brottet att ha haft för avsikt, att skjuta en varg om han kunnat 2018-10-26.

Det är svårt att värja sig mot tanken, att den märkliga handläggningen av stämpling till mord-ärendet hade ett direkt samband med ”källans” roll, som miljöåklagarens huvudvittne i Hedinärendet i Västmanlands tingsrätt, som behandlades under samma dagar i februari och mars 2021.

Frågan kvarstår fortfarande obesvarad: Vad var det åklagaren i Västerås ville dölja, genom att inte fullfölja förundersökningarna i stämpling till mord-ärendet? Ett grovt brott, som förtjänade att tas på betydligt större allvar, än det långt utdragna starkt politiserade Hedinärendet. Närmast ett struntärende i jämförelse, mera grundat i avundsjuka och hämndlystnad, än i verkligheten.