Företagsledaren Karl Hedin har nu ansökt om stämning av staten genom Justitiekanslern vid Stockholms tingsrätt, för att fastställa att staten gjort fel och är skyldig att betala honom skadestånd.

För oss som under snart sex år har följt myndigheternas jakt på Karl Hedin, med utnyttjande av statens alla tvångsmedel och resurser, känns det mycket bra att rollerna äntligen är ombytta. Nu är det den så länge förföljde Hedin som med hjälp av gällande lag och Europakonventionen om mänskliga rättigheter har börjat sin jakt på statens tidigare så väl beskyddade tjänstemän.

Vilka myndigheter är det som har gjort sig skyldiga till de mest anmärkningsvärda överträdelserna? Det handlar tyvärr om ett större antal, men Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Justitiekanslern är i mina ögon de mest klandervärda.

Åklagarmyndigheten är hemvist för Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott, Rema. Det var deras kammaråklagare Åse Schoultz med benäget bistånd av ”team-leadern” Christer B. Jarlås, som startade den femåriga fruktlösa jakten på Karl Hedin.

Att det hos Rema-åklagarna fanns ett starkt intresse för att ”sätta dit” Hedin blev tydligt när han till Åse Schoultz lögnaktigt angavs av en kvinna som egentligen främst ville få sin egen man dömd för påstådda jaktbrott (bland annat förgiftning) och fängslad. Christer B. Jarlås formulerade först misstankarna mot Hedin och lämnade snart över handläggningen av ärendet till Rema-kollegan Lars Magnusson.

Remas åklagare har brutit mot ett antal lagbestämmelser. Bland andra mot villkoret för tillstånd till hemlig telefonavlyssning, mot åberopande av vittnesmål från brottsmisstänkt utan att denna informerats om misstankarna, mot kravet på hållbara bevis för att ens få gå till åtal. Man har även brutit mot kraven på skyndsamhet i handläggningen och på att även se till fakta som talar för den misstänkte.

Överträdelserna var så många och så svåra att förstå att jag faktiskt länge tvivlat på att åklagare Lars Magnusson var den som egentligen bestämde hur ärendet skulle drivas. Han borde lagt ned förundersökningen vid ett antal klart påvisbara tillfällen under utredningens gång, men valde ändå att fortsätta fram till ett helt obefogat åtal. Vilket följdes av ett lika obefogat överklagande av den för åklagaren genant formulerade friande domen från Västmanlands tingsrätt till Svea hovrätt, som den 14 oktober 2022 fastställde tingsrättens frikännande dom.

Chefsåklagaren Martin Tidén vid Särskilda Åklagarkammaren, överåklagaren Astrid Eklund vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum och vice riksåklagaren Kerstin Skarp vid RÅ utmärkte sig särskilt för flera verkligt udda beslut under utredningen.

Vem var högsta ansvarig för att Rema-åklagarnas osannolika vendetta mot Karl Hedin fick fortgå, utan att ingripa i deras märkliga och till och med olagliga beteende? Det var riksåklagaren Petra Lundh.

Nästa myndighet, som utmärkte sig var Polismyndigheten. Ett stort antal tjänstemän i Polismyndighetens ”artskyddsgrupp” inom dess Nationella Operativa Avdelning (Noa) gjorde sig skyldiga till mycket märkliga och verkligt oprofessionella beteenden. Till verktygslådan hörde bland annat bevisförvanskning, utplacering av falska bevis och uppenbart konstruerade förklaringar till mycket märkliga uttalanden och åtgärder.

En särställning intogs dock av huvudutredaren, polisinspektören Anna Bergquist, som helt tycktes ha svalt huvudvittnets lögnaktiga sagor. Bergquist gjorde sig skyldig till flera allvarliga tjänstefel och sannolikt även till lagbrott. Utan att detta alls beivrades av hennes chefer. Hennes märkliga beteenden utreddes flera gånger inom den egna myndigheten, med hjälp av chefsåklagaren Martin Tidén, som inte vidtog några åtgärder för att stoppa hennes för myndighetsförtroendet skadliga framfart.

Vem var högste ansvarige chef för dessa miljöpoliser med en helt egen agenda? Det var rikspolischefen Anders Thornberg. Han hade även gott om andra egendomligheter att ta i tu med bland sin personal, utan att lyckas särskilt bra med någon av sina insatser.

Kvar att nämna är myndigheten Justitiekanslern (JK), med sin tillsynsavdelning. Dit vände sig Karl Hedin i tron att JK skulle kunna hjälpa honom att få ordning på det totala rättshaveri han upplevde sig ha blivit utsatt för. Resultatet – ett hot om att inte längre svara på Hedins brev – blev lika nedslående som när han senare vände sig till samma myndighet med sina krav på skadestånd om totalt 8,3 miljoner kronor. Han fick 31 000 för sina 31 dagar som felaktigt häktad.

Vem var högsta ansvarig för myndigheten JK när Hedin vände sig till den för att få hjälp? Det var Justitiekanslern Mari Heidenborg. Idag är hon mest känd för sitt beslut att frivilligt tilldela en för dubbla bestialiska våldtäkter dömd ung man 840 000 kronor för att han påstods ha suttit för länge i fängelse, när hans ålder när brottet begicks ifrågasattes.

Vad hände med dessa nyckelpersoner, givetvis orelaterat till att Karl Hedin förklarades oskyldig till allt han anklagades för? Petra Lundh utnämndes till chef för Svea hovrätt, en tjänst hon hade under 2023 när hon utnämndes till rikspolischef, efter Anders Thornberg. Han avgick som rikspolischef när han utnämndes till landshövding i Halmstad. Mari Heidenborg slutligen, har utnämnts till den vakanta posten som chef för Svea hovrätt.

Jag kommer osökt att tänka på en sällskapslek, ”Hela havet stormar”, och jakten på en ledig stol när musiken tystnar. Inom dessa varandra närstående kretsar får man helst en annan lika fin post eller en plats på ”elefantkyrkogården” när man behöver bytas ut.

Det ska bli mycket intressant att följa den rättegång i Stockholms tingsrätt, som jag hoppas blir följden av Hedins stämning av staten. Där öppnar sig möjligheten för Hedin att för första gången få sina skarpa frågor om bakgrunden till och syftet med myndigheternas mer än fem år långa jakt på honom och hans företag besvarade. De vittnen han i så fall kommer att kalla förväntas ju vittna i domstolen under ed. Det ser jag verkligen fram emot.