Vid Lord Mayorn:s lunch i Mansion House i London den 10 november 1942 talade den brittiske premiärministern och krigsledaren Winston Churchill om Storbritanniens seger i Egypten. Talet innehöll bland annat denna betraktelse (fritt översatt):

”När jag läste om kustvägen full av flyende tyska fordon under bombningarna från Royal Air Force, kunde jag inte annat än minnas de vägar i Frankrike och Flandern, som inte var fulla av stridande män, utan av hjälplösa flyktingar - kvinnor och barn - som flydde med sina ynkliga kärror och hushållsartiklar, på vilka sådan skoningslös grymhet orsakades. Jag har menar jag, ett humant sinnelag men jag måste säga, att jag inte kunde låta bli att känna att det som hände hur allvarligt det än var, bara var rättvisan, som grymt återkrävde sin rätt”.

Att historien alltid upprepar sig vet de flesta av oss, som varit med ett tag. Som ett direkt svar på Hamas överraskande storskaliga raketanfall mot Israel och uppenbart mycket välplanerade, bestialiska massmord på oskyldiga civila israeler och andra, som deras välutrustade mördarband träffade på, under sin attack inne i södra Israel, utsätter Israels försvarsmakt nu Gazaremsan för en aldrig tidigare skådad bomboffensiv och artilleribeskjutning riktad mot Hamas stödjepunkter och avfyrningsramper för deras raketer mot israeliska mål.

Detta sker samtidigt som Gazaremsan, på medeltida belägringsmanér, hermetiskt stängts för passage och alla leveranser av livets nödtorft, som mat, vatten, el, bränsle och sjukvårdsartiklar. Mycket stora israeliska militära styrkor förbereder under tiden en storskalig offensiv på marken in i Gaza, med målet att en gång för alla utplåna Hamas i området.

Lidandet för civilbefolkningen i Gaza under Israels svar på attackerna, är förvisso mycket stort. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Churchills ovannämnda tal. Nu får palestinierna i Gaza, som valt Hamas till att styra enklaven, skörda de mycket bittra frukterna av vad de själva har sått.

Hur reagerar vi då på Hamas vidrigheter i Sverige , ”Stormakten för mänskliga rättigheter”? Otroligt nog, har vi sett många människor med palestinska sympatier i ett uppenbart glädjerus, fira gräsligheterna Hamas begick mot så många civilpersoner. Helt öppet, med tutande bilkorteger, fyrverkerier och diverse publicerade hyllningar av Hamas massmord på civila, firas detta på svenska gator och i sociala medier. Denna totala brist på empati och mänsklighet, är tyvärr inte helt oväntad, efter den aningslöst naiva och misslyckade öppna gränsens politik, som våra styrande bedrivit i Sverige under senare år.

Mer förvånande är kanske ändå att, som GP:s Adam Cwejman skriver i en mycket tänkvärd ledare i Göteborgs Posten den 13 oktober: ”Sveriges halvtidshumanister vänder bort blicken: Samma personer som protesterar mot SD är paralyserade när det uppmanas till slakt på civila under manifestationer eller i sociala medier”.

Att Cwejman har kusligt rätt är uppenbart för alla, som har ett uns av skam och mänsklighet kvar i kroppen. Hur kan man fira, att över 1 300 civila i alla åldrar, kallblodigt mördats och skändats utan urskiljning, av välbeväpnade kommandotrupper från Hamas, som dessutom tagit över 100 civila, som gisslan och mänskliga sköldar med sig tillbaka till Gaza? Ett uppenbart och exempellöst grymt brott, mot alla gällande lagar.

Det besinningslösa våldet mot oskyldiga civila i Israel förklaras närmast programenligt av Hamas ledning, med alla de brott och oförrätter, som det palestinska folket blivit utsatt för av israelerna, alltsedan kriget 1948. Hamas talespersoner skall visst befinna sig i Libanons huvudstad Beirut, långt ifrån lidandet för befolkningen på Gazaremsan,

Att denna ständigt uppblossande kamp för återupprättandet av ett sedan många år förlorat Palestina, från Jordanfloden till Medelhavet, numera ofta inspirerad av mullorna i Iran och deras allierade i Syrien och Irak, skulle kunna motivera massmord på civila, går ändå inte att förstå, med våra västerländska uppfattningar, präglade av humanism, moral och etik.

Att judiska församlingar och enskilda, inte längre kan känna trygghet för sig själva och sina barn i Sverige, är skamligt och ett rejält underbetyg för vårt samhälles vilja och förmåga, att skydda sina egna medborgare. Det borde uppröra oss alla, som dessutom nu ser dessa demonstrationer mot det av Hamas illdåd drabbade Israel , utspelas även i vårt land. Vad är det för människor, vi låtit komma in och bosätta sig hos oss?

Dessa ytterst omskakande händelser, sker ovanpå att Sverige idag skakas i sina grundvalar av ett ökande besinningslöst mördande, i kampen om drogmarknader och dominans, mellan olika gäng, oftast med invandrarbakgrund. Gängen verkar idag över gränserna i vårt öppna EU. De för en skoningslös kamp, där ännu inte straffmyndiga barnsoldater hyr ut sig till gängen, som mördare för pengar, märkeskläder, någon lyxvara, eller bara för ökad prestige.

Det känns idag oerhört plågsamt, att se bilderna av firande människor med palestinska flaggor i svenska städer, ställda mot nyhetskanalernas fasansfulla bilder av det ofattbara våldet från Hamas mot civila, män, kvinnor och barn som mördats och skändats i Israel.

Det svar vi redan sett och säkert kan vänta oss ytterligare, från Israel mot Hamas i Gaza faller bäst in under talesättet, ”som man sår, får man skörda”.