I ett radiosänt tal från London till USA:s folk i oktober 1938, kallat ”The Lights are Going Out (We Must Arm)”, som Winston Churchill höll med anledning av Nazitysklands brutala agerande mot Tjeckoslovakien, nämnde han att Alexander den Store lär ha sagt att Asiens folk hade förslavats på grund av att de aldrig hade lärt sig att uttala ordet ”Nej”. Churchill ville inte att detta skulle bli eftermälet även för de engelsktalande folken.

Varför är det så svårt även för våra svenska politiker att idag uttala samma lilla ord – ”nej” – till de klåfingriga byråkraterna inom EU, som inte tycks känna några gränser för sina ambitioner att styra absolut allt i unionens medlemsländer? Vart tog vår självbestämmanderätt vägen?

De minnesgoda kommer säkert ihåg uttalandet från Ulf Dinkelspiel (Europa- och utrikeshandelsminister 1991–1994, med högsta ansvaret för Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU) när frågan ställdes inför Sveriges EU-inträde 1994 om var beslut i jaktfrågor skulle fattas i framtiden. Det var Sveriges sak att besluta om hur jakten skulle bedrivas även efter EU-inträdet, var beskedet då. Det kändes ju bra.

Idag vet vi bättre, efter alla beslut och förbud i jaktfrågor från EU. Nyligen kom förbudet mot att ens ha med sig blyhagel-ammunition inom ett visst avstånd från ”våtmarker”. Ett förbud där den närmast omöjliga kontrollen av efterlevnaden åvilar kommunernas miljöansvariga.

Eller EU:s över svensk lag gällande Fågeldirektiv och dess Art- och Habitatdirektiv, som av aktivister i vårt eget miljödepartement kokades ihop till den helt omöjliga Artskyddsförordningen. En förordning som lagt krokben både för normalt skogsbruk och med sitt skydd av vargen för mycket av den traditionella jakten med drivande hund i Sverige.

Nu är det dags igen. Ett nytt för jakten och jägarna i Sverige mycket ingripande förslag är på gång. Det ska ha beställts av EU-kommissionen från dess kemikaliemyndighet ECHA och handlar om ett generellt förbud mot användandet av blyhagel både vid jakt och skytte. Samt ett förbud mot att använda blykulor vid jakt och skytte utomhus.

Det problematiska med detta väntade beslut är främst att många äldre hagelvapen inte tål att användas med den alternativa ammunition som finns i handeln. Det handlar om hagel av stål, tungsten eller vismut för jakten med hagelgevär.

Stålhagel (egentligen järnhagel) är det billigaste alternativet till blyhagel, men innebär ett antal bekymmer. De är mera benägna än blyhagel att studsa (rikoschettera) när de träffar ett hårt material och kan därför orsaka oönskade skador. De kan inte användas i äldre hagelvapen, då de kan skada piporna och leda till farliga pipsprängningar. Dessutom är stålhaglens genomträngningsförmåga sämre än blyhagel, vilket kan öka risken för skadeskjutningar.

Utöver detta har stålhagel i trädstammar den nackdelen att de kan stoppa sågen när virket skall sågas upp. Så vill givetvis inte skogsägarna eller virkesköparna ha det. I Danmark är det därför vanligt med förbud mot att jaga med stålhagel i skog. Ett förbud som säkert kan bli aktuellt även här i Sverige, när stålhagel med kommande blyförbud blir allt vanligare hos oss.

För kulvapen innebär bytet till andra alternativ, som kopparkulor istället för bly, att vissa kalibrar får problem. Främst för så kallad kantantänd ammunition i klen kaliber för övnings- eller tävlingsskytte, där alternativ till bly helt saknas idag. Det gäller till exempel den ammunition som idag används i den populära sporten skidskytte.

Slutligen finns även en säkerhetsaspekt. För jakt efter småvilt i den svenska skogen med drivande hund där jägare ofta rör sig mera fritt är hagelvapen lämpligast. Risken att vådaskjuta en jaktkamrat, som också flyttat på sig, är då betydligt lägre än den är med kulvapen. Får vi ett förbud mot att använda blyhagel ökar sannolikheten för att kulvapen oftare kommer att användas, även vid den för jägarna mera rörliga löshundsjakten.

Det återstående alternativet till blyhagel vid jakt med hagelvapen är främst vismut (men även hagel i tungsten finns). Vismut är tyngre än stål, men inte lika tungt som bly. Den främsta nackdelen med vismutammunition är priset. En kartong med 25 hagelpatroner kan idag kosta cirka 1000 kronor, det vill säga runt 40 kronor per patron.

Det kanske inte så avskräckande för en stövarjägare som inte skjuter så många skott per år under sitt jagande. Men för en fågeljägare med stående fågelhundar, som jagar fältfågel eller ripa och under sin jakt kanske skjuter 20 skott per dag, kommer det att kännas mycket tungt i plånboken.

Vilken nytta tror man sig då uppnå med dessa nya och för alla jägare starkt negativa pålagor? Gör jakten och sportskyttet med blybaserad ammunition så stor skada på naturen idag att detta förslag till generellt blyförbud inom EU är motiverat eller ens rimligt? Jag menar att svaret på den frågan måste bli ett tydligt nej. Samma korta svar som vi från Sverige måste kunna ge till EU:s byråkrater, när förslaget väl kommer.

Detta är bara ännu ett exempel på EU:s irriterande storebrorsbeteende, som bekräftar att Parkinsons lag fortsatt gäller (en arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den). Förslaget innebär bara en ny onödig bestämmelse, som liksom det tidigare införda ”våtmarksförbudet för blyhagel”, är närmast omöjlig att kontrollera efterlevnaden av.

Sådana bestämmelser från EU gör ingen nytta, de raserar istället respekten för lagarna och för vårt rättssystem. Förutom att de upplevs som ännu en politiskt känslig attack på våra breda folkrörelser jakten och skytterörelsen, inbjuder det aviserade generella förbudet mot bly i all ammunition snarare till ett ohämmat lagtrots. Vi måste därför kunna säga nej till förslaget – innan det åter är för sent.