Bulletin är stolta att kunna presentera vår nya USA-blogg.

Ronie Berggren tar plats i Bulletins team för bevakning av presidentvalet 2024.

Följ Ronie på Bulletins USA-blogg där han tillsammans med Anders W Edwardsson, John Gustavsson, Simone Svensson ( ansvarig för opinionsmätningar) och andra kommer ge olika perspektiv på amerikansk politik.

Hallå där Ronie Berggren, du ska börja blogga om USA-politik på Bulletin inför presidentvalet i höst. Vad kan läsarna förvänta sig av din bevakning?

– Läsarna kan förvänta sig en djupare förståelse för den republikanska filosofin och en mer nyanserad bild av amerikansk politik. Jag kommer att försöka göra Republikanerna och deras ståndpunkter begripliga på ett sätt som svensk media ofta missar. Min ambition är att ge en balanserad bild som också visar varför många amerikaner finner dessa idéer tilltalande.

Först och främst: Vem är Ronie Berggren, och hur blev du intresserad av USA?

– Det började på gymnasiet i slutet av 1990-talet. Vi diskuterade USA på samhällskunskapslektionerna. På den tiden var det då prat om Bill Clinton och Monica Lewinsky och skolskjutningen i Columbine gjorde diskussionen om vapen aktuell. Jag hade väl en klassisk svensk syn på att mycket med USA var konstigt, säger Ronie Berggren.

– Men genom amerikanska chatkompisar på Internet tipsades jag om Thomas Jefferson, en av USA:s författningsfäder och författaren till självständighetsförklaringen. Jag började läsa honom och fastnade då för det filosofiskt och frihetligt unika med USA, och började strax därefter (när George W. Bushs kandiderade till president) stödja Republikanerna.

– Thomas Jefferson blev mitt filosofiska föredöme och Bush ett föredöme i att utifrån orädda konservativa principer, kunna leda mot strömmen. Detta var alltså i en tid när Sverige hade byråkratiska, övergödda sossepolitiker som styrde, som typ aldrig öppnat en bok.

Du har tidigare under många år drivit sajten Amerikanska nyhetsanalyser där du velat ge ett konservativt perspektiv på amerikansk politik. Saknas det i etablissemangsmedia?

– Ja, det saknas helt. I svensk media har amerikansk politik under hela mitt liv framställs väldigt dualistiskt, där Republikanerna är de onda och Demokraterna de goda. Republikanerna har heller aldrig gjorts begripliga utifrån sina egna premisser - vilket var vad jag önskade, och även tror att jag lyckades göra, med Amerikanska nyhetsanalyser, som jag drev mellan 2008-2023 och där det hann bli 15 000 blogginlägg och 2 000 podcastavsnitt.

Hur tycker du att svensk media, exempelvis Sveriges Radio och SVT, lyckas med att skildra republikanerna?

– Bättre än förr, men mycket ofullkomligt. Det som är bättre är att svensk media har insett att det inte längre fungerar att bara säga att Republikanerna är de onda och Demokraterna är de goda.

– Många inom svensk media tycker onekligen fortfarande så, men de måste numera vara mer sofistikerade, eftersom de är medvetna om att allmänheten själva kan följa amerikansk politik och att det finns en viss kritik bland många svenskar mot allmänt dålig mediabevakning. Därför pratas det idag mer öppet om Demokraternas brister, när sådana blir övertydliga (nu senast att Biden faktiskt var det som Republikanerna hävdat länge; dement) - själva det politiska spelet förklaras också någorlunda bra, även till Republikanernas fördel, när så är fallet. Så har det inte alltid varit.

– Det som saknas är dock filosofin, det som gör Republikanerna bra, värda att tro på, att rösta på, att hålla tummarna för. Detta begriper ännu inte svenska journalister eftersom de i grund och botten är så djupt inrotade i det sossesvenska tankesättet, där frågor som klimatet i princip blir den moderna människans existentiella berättigande: att bidra till att rädda världen från en annars stundande undergång. Den moderna ”klasskampen”.

– Republikanernas filosofi bygger på Thomas Jefferson och författningsfäderna, som ansåg att det stora hotet mot mänskligheten var centraliserad makt. Och att individuell frihet och begränsningar av centraliserad makt alltid behövde hållas högt. En filosofi som tog avstamp i den mänskliga historiens empiri från Antiken och framåt. Historien från USA:s födelse 1776 framåt, visar också att USA varit ett av de stabilaste länderna i världen. De har till och med samma statsskick som de hade då, vilket få, om ens något annat land har.

– Detta, med mera, fixar inte svensk media att förstå. En lucka jag emellertid anser mig vara kapabel att fylla.

Redan 2016, innan primärvalet var färdigt, gick du ut och stöttade Donald Trump. I svensk media är bilden av Trump ofta negativ och det kan framstå som obegripligt att någon vill rösta på honom. Vad är det svensk media missförstår om Donald Trump och hans väljare?

– Dels förstår de inte vad USA är, utifrån mitt tidigare resonemang. Därför förstår de heller inte att Trump är typisk amerikansk, han står för de här typiska amerikanska sakerna som ofta svartmålas i ett vänsterpräglat Sverige: individualism, attityd, pengar, privat ägande, frihetsidéer --- och övertygelsen om att USA är det bästa landet i världen (vilket många svenska USA-korrar också anser, därför de mycket hellre bor och rapporterar från USA i år efter år, än från exempelvis Somalia). Min bok, ”Donald Trump - en synnerligen amerikansk president” (2020) förklarar detta typiska amerikanska och hur Trump personifierar det.

– Därtill begriper de inte att amerikaner är praktiskt lagda. Åtminstone ena halvan av amerikaner. De tänker inte ideologiskt om saker som inflation, de tänker praktiskt. Vad är bäst för att jag ska kunna försörja mig? Tänker den undre medelklassen. Vad är bäst för mitt småföretag, tänker den övre medelklassen? Men svenska korrar tänker inte så, de tänker ideologiskt eftersom de har samma förmåner som USA:s rika vänsteröverklass. Förmånen att själva klara sig oavsett hur inflationen i USA går upp eller ner.

Så USA blir för dem något ideologiskt, medan den ena halvan av USA – den arbetande vanliga medelklasshalvan, tänker praktiskt om bensinpriser och matpriser – men också om att få leva sina liv som de alltid gjort, utan att staten lägger sig i; med rätten att köra häftiga bilar, jaga eller leka med häftiga vapen.

– De här [svenska journalisterna] som rapporterar från USA är ofta stadsbor som har journalistik som sitt intresse, gissningsvis har de väl körkort. Men jagar de, fiskar de? Brukar de marken? Har de någonsin på allvar tänkt på hur man upprätthåller basbehoven? Min gissning är att de flesta inte gör det. Då blir det också svårare att koppla med den ena halvan av USA:s befolkning. De som vi nu enklast kan kalla för MAGA-rörelsen.

Du var mycket kritisk till Donald Trump efter stormningen av Kapitolium och har också ägnat mycket tid åt att dekonstruera valfuskskonspirationer. Men ändå stöttar du Trump den här gången. Varför är Kamala Harris ett sämre alternativ?

– Ja, men Trump var en bra president. Det mesta han gjorde som president var bra. Ältandet av valet 2020 är en tråkig historia, där dock två saker bör sägas: Dels finns vissa orosmoment att vara uppmärksam kring, eftersom Trump inte begriper hur han själv har fel. Han saknar den förmågan. När han då vill driva igenom reformer för att ”förhindra fusk”, så finns det anledning att också hålla ett kritiskt öga på sådana reformer, även i framtiden.

– Det andra som bör sägas är dock att USA behöver bättre vallagar, att Demokraterna inte har något emot valboskap och att de därför motsätter sig självklara saker som ID-kort vid omröstning, och saker som är helt självklara i Sverige. Sådana reformer har Republikanerna arbetat för att införa långt innan Trump och förhoppningsvis fortsätter det med sådant. Så det gäller att se detta balanserat, vilket svensk media sällan kan.

– Kamala Harris vill göra USA mer likt Västeuropa, mer regleringar, större begränsningar av den individuella friheten, en europeisk syn på en ”regelbaserad världsordning” (vilket i praktiken blir en metod för diktaturer att utnyttja) i motsats till den klassiska republikanska synen om fred som konsekvens av amerikansk styrka.

– Därför skulle hon i nästan alla avseenden vara sämre. Trump har rätt idéer och som person har han bortom tvivel bevisat att han inte backar, inte ens när kulorna viner kring öronen. Det är amerikanskt, andan från Revolutionen 1776.

– Så valet mellan Trump och Harris är således busenkelt, utan att för den sakens skull blunda för Trumps brister på samma sätt som svenska journalister ofta blundar för Demokraternas brister.

Du är en varm anhängare av Ukraina och Nato och var först i Sverige att uppmana till att skicka Jas Gripen till hjälp. I svensk media utmålas Trump ofta som ett osäkert kort när det gäller just Europas säkerhet. Vilka risker ser du med Trump när det gäller utrikespolitiken och är han att föredra före Kamala Harris?

– Det republikanska partiet stöder ju i praktiken inte Ukrainas kamp. Dels anser de inte att det är USA:s kamp att ta, utan Europas. Det ligger det förstås en del i det.

– Men därtill finns det inget större engagemang för Ukraina (hos Republikanerna, reds anm). Med Robert F Kennedy Jr i Trumps team så har även direkta Putinnarrativ fått en öppning, med fantasier om att det var Väst som provocerade Ryssland och så vidare.

– Det är mycket synd att så är fallet. Kring Ukraina finns en oro. Därför har jag efterlyst att europeiska ledare ska nätverka med Trump och inte ge Ungerns Viktor Orbán patent på det.

– Tyvärr har få europeiska ledare varit särskilt intresserade av att prata med Trump och försöka förklara vikten av amerikanskt stöd till Ukraina. Vilket visar hur kortsiktigt Europa tänker.

Demokraternas antikrigshistoria

Det finns också ett historiskt latent antikrigsnarrativ hos Demokraterna som inte framkommit lika tydligt enligt Ronie Berggren.

– Gällande Ukraina så finns också de här anti-krigstongångarna inom Demokraterna. Dessa krafter var förr helt identifierade med Demokraterna. De finns kvar. Stödet till Ukraina är i många avseenden politikers stöd, Biden och kanske Harris framåt. Men underifrån växer anti-krigstongångarna där också. Att Demokraterna – utöver Biden, som är helt genuin – stöder Ukraina, beror i stor utsträckning på att Republikanerna inte gör det, poängterar Ronie Berggren.

– Det finns ett sånt här motsatsförhållande partierna emellan. Om Demokraterna börjar inse att deras egna väljare inte heller bryr sig om Ukraina, så kommer de inte heller att bry sig på sikt. USA fungerar så.

Största oron är Republikanerna

– Men just nu finns största oron förstås kring Republikanerna. Det är som sagt synd, Ukraina är bara en aspekt av det amerikanska presidentvalet, och för amerikanerna själva en rätt liten aspekt.

– I övriga frågor är Trump bra, i synnerhet i sitt tydliga stöd till Israel och sin konfrontativa ton mot Iran. Alla vet i dag att det är Iran som är Mellanösterns stora buse. Trump tryckte helt ner Iran på mattan när han var president. Blir han president igen, så kommer sannolikt det att hända en gång till. Det vore förstås bra för världen.

För att avrunda. Vad hoppas du kunna tillföra Bulletin?

– Jag hoppas kunna göra det svensk media inte gör: göra Republikanerna och Donald Trump begriplig på ett sätt som också får partiet och honom att framstå trovärdiga, säger Ronie Berggren.

– Republikanernas filosofi och förståelse för ett folkförankrat starkt ledarskap behöver även Europa ta lärdom av. Så jag hoppas att genom mina förklaringar av Republikanerna kunna injicera lite tro på samma idéer som Republikanerna har. Det vore bra för Sveriges framtida väl om vi tog till oss lite mer av det tankegodset. Det tankegods som präglat mig sedan tonåren.

Följ Ronie Berggren på Bulletins USA-blogg där han kommer att skriva tillsammans med Anders W Edwardsson, John Gustavsson och Simone Svensson ( ansvarig för opinionsmätningar).