Mats Fridlund är docent vid både Göteborgs och Åbos universitet och har en filosofie doktorsexamen i teknikhistoria från Kungl Tekniska Högskolan. Han har forskat om terrorismens globala och internationella historia, och utbildar i terrorismens idéhistoria vid Göteborgs universitet.

Bulletin har via mejl försett Fridlund med en länk till Sabunis fullständiga text, samt en rad stycken ur texten med följdfrågor.

Sabuni: Det är rent objektivt inte sant att Hamas genom sina handlingar skulle vara längre bortom moralisk acceptabilitet än andra aktörer som accepteras av Västvärlden.

Här ställer Bulletin följdfrågan om och hur Hamas skiljer sig från aktörer väst accepterar, eller i alla fall tolererar, som den nya regimen i Syrien och talibanstyret i Afghanistan.

”Det som skiljer Hamas från sådana aktörer är att Hamas inte har tagit avstånd från många av sina terrorhandlingar som raketattacker och självmordsbombningar riktade mot civila mål vilket av många – kanske också av Sabuni - betraktas som ej moraliskt acceptabla och gående mot såväl civilsamhällets som krigets normer och lagar.”

”Visserligen har liknande terrorattacker också använts av olika regimer - som de allierades strategiska bombningar, Nazitysklands raketanfall under andra världskriget och många av dagens ryska bombningar i Ukraina - men då nästan undantagslöst inte med något försvar av dem utan med hemlighållande, förnekande eller förklaringar om att sådana attacker inte främst varit riktade mot civila mål.”

Sabuni: Terrorklassningar är politiska tilldelningar, (...), som länder påför och avför organisationer beroende på deras geopolitiska prioriteringar. Så togs exempelvis den syriska väpnade rörelsen HTS (Hayat Tahrir al-Sham) bort från USA:s och EU:s lista över terroristorganisationer trots att det är en utväxt av Al-Quaida och dess ledare Ahmad al-Sharaa varit en högt uppsatt ledare i såväl de terroristklassade organisationerna ISIS och Al-Quaida.

Här ställer Bulletin följdfrågor om det är tänkbart att Hamas kan tas bort från USA och EU:s lista över terrororganisationer och under förutsättningar det i så fall skulle ske.

”Utifrån vad vi sett tidigare historiskt ser jag det inte heller som otänkbart att Hamas skulle kunna tas bort från USA:s eller EU:s lisor över terrororganisationer om det skulle betraktas som fördelaktigt för att påskynda eller främja en politisk process där Hamas var en viktig part. Jag har emellertid svårt att tänka mig att det skulle ske om inte Hamas i samband med detta tog avstånd från framtida användningar av terrorhandlingar som en legitim taktik”.

Sabuni: År 2017 publicerade Hamas ett uppdaterat politiskt program som bland annat accepterar en palestinsk stat inom 1967 års gränser.

Här ställer Bulletin följdfrågan om det är möjligt att Hamas kan reformeras på det sätt som PLO/Fatah och Provisoriska IRA/Sinn Féin tidigare gjort.

”Mot bakgrund av att andra till synes oböjliga och icke-kompromissvilliga militanta grupper har gett upp sin militanta kamp när de har sett möjligheter till ökad eller internationellt erkänd politisk makt tror jag att också Hamas skulle kunna reformera sig i en traditionell politisk riktning.”

”Särskilt då Hamas både har en religiöst och en nationell palestinsk agenda kan jag mycket väl tänka mig att de kan reformeras om de ser möjligheter att uppnå delar av eller hela sin nationella palestinska agenda om de samtidigt kan behålla eller utöka sin politiska makt inom det palestinska samhället.”

Sabuni: Det som ger en part legitimitet är inte vad vi tycker om den i Washington, Bryssel eller Stockholm utan det är dess “staying power”, det vill säga dess förmåga att finnas till. (...) Alla uttryck för stöd och associering till PLO var moralisk oacceptabla för Israels allierade och Arafat jämfördes inte sällan med Hitler av israelerna. Men när PLO uppvisat att de inte gick att besegra utan att de hade “staying power” så ändrade Israel och dess allierade strategi.

”Det är en alltför förenklad förklaring att det var PLO:s ’staying power’ som fick Israel och dess allierade att acceptera PLO som motpart. Staying power betyder ju endast att man har klarat av att leva vidare och även om överlevnad visserligen är en nödvändig faktor är det inte nödvändigtvis en tillräcklig faktor för att bli accepterad som en motpart.”

”Vad som är än viktigare är att organisationen har legitimitet och betraktas som en trovärdig, accepterad och erkänd företrädare och representant för den grupp man säger sig företräda. Detta är ingen självklarhet. Att få sin legitimitet som en accepterad företrädare för den grupp de säger sig kämpa för erkänd – snarare än någon annan militant eller icke-våldsbejakande grupp – är ett generellt problem för militanta såväl som icke-militanta motståndsorganisationer och särskilt om de måste existera och handla underjordiskt.”

”Att vara palestiniernas erkända företrädare var länge inte en självklarhet för PLO och det gäller i ännu högre – eller mindre - grad för Hamas. Även om Hamas har lyckats och kanske kommer att lyckas att överleva så är det mycket tveksamt om Hamas kan betraktas som palestiniernas obestridda och legitima företrädare idag.

”Dels så är det ju inte Hamas utan den Palestinska myndigheten som är palestiniernas officiella företrädare och ledare för det palestinska självstyret och den palestinska stat som erkänts av Sverige och ett ökande antal av FN:s medlemsländer. Då Hamas inte har några representanter på Västbanken är de inte ens representerade i hela det palestinska territoriet och kan formellt endast sägas representera den (stora) minoritet av den palestinska befolkningen som lever i Gazaremsan.”

”Vidare kan också Hamas politiska legitimitet att representera Gazas palestinier i hög grad ifrågasättas med tanke på att Hamas under snart 20 år inte gett Gazas invånare någon politiskt möjlighet att via fria val att uttrycka sitt stöd eller missnöje och visa ifall en majoritet fortfarande stöder Hamasregimen.”