Det ukrainska folket kämpar dagligen för sin existens: på hemmafronten som civila, vid fronten som militärer och på de tillfälligt ockuperade territorierna genom motståndsrörelser och underjordiska nätverk. År 2024 opererar motståndsgrupperna mer återhållsamt än under 2022 och början av 2023.

Varför har det blivit så? Vad gör deltagarna i den ”tysta” kampen mot ockupanterna nu, och kan motståndsrörelsen påverka krigets förlopp?

Rätten till motstånd

2021 lade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj fram ett lagförslag för Verkhovna Rada (parlamentet) om ”Grunderna för nationellt motstånd”. Detta befäste termen ”Motståndsrörelse” i lag. Den 29 juni 2021 antog parlamentsledamöterna denna lag.

Motståndsrörelsen lyder under kommandot för specialstyrkorna (SSO) och verkar på de områden i Ukraina som tillfälligt ockuperats av Ryssland. Den ukrainska staten garanterar sekretess för dem som vill ansluta sig till motståndsrörelsen, samt socialt och rättsligt skydd enligt ukrainsk lag.

Aktiva motståndskämpar och underjordiska rörelser – vad är skillnaden?

Det är viktigt att skilja mellan dessa två begrepp: aktiva motståndskämpar och medlemmar i underjordiska rörelser. De förstnämnda utför stridsuppdrag och operationer som samordnas med det ukrainska militära ledarskapet. De underjordiska rörelserna ansvarar för civilt motstånd, olika patriotiska aktioner och liknande.

En framträdande representant för de underjordiska rörelserna är ”Zlyi mavky” (De onda nymferna) från det tillfälligt ockuperade Melitopol-området i Zaporizjzja oblast. Rörelsen uppstod 2023 och förenar kvinnor som befinner sig under ockupation och bedriver icke-våldsamt motstånd på nästan alla rysk-kontrollerade områden.

Under anonymitet berättade en av grundarna av ”Zlyi mavky” för ukrainska medier att de mest aktiva medlemmarna finns på Krim. Eftersom halvön har varit ockuperad i 10 år är de lokala säkerhetstjänsterna mer avslappnade där, vilket gör att medlemmarna i den underjordiska rörelsen känner sig modigare.

FSB slår ned motståndsrörelsen

Den aktiva motståndsrörelsen, som orsakar direkt skada på ryska trupper och anhängare av aggressorlandet, är också verksam. Början av 2022-2023 var höjdpunkten för motståndsrörelsens aktiviteter. Det var djärvt och demonstrativt för ryssarna och deras hantlangare: ni är inte välkomna här.

Melitopol, som ockupanterna utropat till ”administrativt centrum för Zaporizjzja oblast”, anses vara den stad där motståndsrörelsen är mest utvecklad.

Sedan sommaren 2023 har ryska säkerhetstjänster inlett en jakt på ukrainska patrioter. Med omfattande erfarenhet av att bekämpa motståndsrörelser från de tjetjenska krigen använde ryssarna en beprövad och effektiv metod: de skickade enheter från Rosgvardia och FSB till de ockuperade områdena i Cherson och Zaporizjzja oblaster.

Enligt ungefärliga siffror har omkring tusen medlemmar av motståndsrörelsen från de ockuperade områdena i Cherson och Zaporizjzja oblaster tillfångatagits efter räder genomförda av ryska säkerhetsstyrkor.

Kan motståndsrörelsen förändra krigets förlopp?

Motståndsrörelser spelar utan tvekan en viktig roll i det rysk-ukrainska kriget och kan ha betydande inverkan. Men att radikalt förändra krigets förlopp enbart genom motståndsaktioner är inte realistiskt under 2024: Ryssland har för stark kontroll över de ockuperade områdena.

Framgångsrika operationer av motståndsrörelsen kan leda till att fiendens positioner försvagas i strategiskt viktiga områden, men under ockupationsförhållanden är detta snarare bara ett destabiliserande element för ryssarna.

Motståndsrörelsens framgång påverkas också av stödet från lokalbefolkningen och frekvensen av sabotageaktioner. Ju mindre av dessa två faktorer, desto mindre effekt har motståndsrörelsens och de underjordiska nätverkens aktioner.

Motståndsaktioner kan vanligtvis inte i sig vända krigets förlopp utan stöd från reguljära militära operationer och diplomatiska åtgärder. Därför kan motståndsrörelsens inverkan vara betydande, men den blir effektivare endast i kombination med andra nationella försvarsinsatser.