Våra politiska makthavare talar ofta om hur viktig demokratin är. Tyvärr blir de allt mindre intresserade av att värna den i praktiken.

I början av hösten var flera svenska ministrar på möte i FN, där Sverige sedan undertecknade en ny internationell ”framtidspakt”. De flesta invånare vet inte om att detta har ägt rum, än mindre vad det innebär konkret för oss som bor här. Det är ett demokratiskt problem.

FN:s framtidspakt är ingen liten överenskommelse. Den går för det första ut på att länderna ska påskynda arbetet med att nå de omfattande globala målen inom Agenda 2030. Men pakten innehåller fler delar, bland annat 56 nya åtgärder som FN:s medlemsländer åtar sig att vidta eller stödja. Exempelvis ska kärnvapennedrustning ske, man vill styra AI-teknologin, och inrätta en global minimiskatt för rika.

Ämnena som finns med i överenskommelsen är inte små eller politiskt neutrala. Åtgärderna är också omfattande och kräver en enorm mängd resurser för att komma någon vart. Man skulle därför kunna tro att våra politiker skulle stämma av allt detta med oss – folket – innan de skrev under på det. Men så skedde inte. Detta skrevs under i tystnad, utan någon debatt.

Våra politiska makthavare verkar ha glömt vad deras uppdrag faktiskt innebär. När de åker runt i världen och lovar att Sverige ska förändras och ska bidra till allt möjligt, så har det reell påverkan på människors liv här i landet. Det är vi invånare som ska uppfylla alla löften, betala för det genom skatten och ta alla konsekvenser som kommer med det.

Jag har hört en del personer säga att paktens innehåll bara utgör ”luddiga” goda intentioner, som inte spelar någon större roll i praktiken. Det är en dålig ursäkt för varför det som skett skulle viftas bort.

För det första är det inte så dessa mål presenteras från FN-håll. Tvärtom låter kommunikationen att ”världens ledare har nu enats och ämnar uppfylla sina löften”. För det andra: Om det man beslutat om bara är fluffigt prat kan man ifrågasätta allt påkostat arbete, alla möten och resor som betalats med våra skattepengar.

Här är vi tillbaka i grundproblemet: Ska vi verkligen behöva spekulera om hur detta beslut kommer att påverka oss i Sverige? Det borde vi ju veta. Undertecknandet har redan skett!

Vi ger våra politiker ett mandat att föra vår talan i olika sammanhang där vi inte kan vara med. Men mandatet är inget carte blanche. Det bygger på förtroende. Vi förutsätter att de för dialog med oss medborgare så att vi kan hänga med i det som sker och kunna påverka beslut som tas. Detta förankringsarbete sker i alldeles för liten utsträckning idag.

SE ÄVEN: DEBATT: Hur man flyttar makten från folket

Ett annat sammanhang där folkförankringen har havererat är i EU. Där förbinder våra politiker oss att följa fler och fler extremt omfattande EU-direktiv, lagar och mål som vi knappt ens har hört talas om förrän de är på plats. Och nej, det räcker inte att vi vart femte år väljer in ett gäng personer i EU-parlamentet för att folkförankringen ska vara avklarad. Dialogen med folket kan inte heller ersättas av kontakt med några svenska lobby- eller intresseorganisationer i Bryssel.

Det är dags att dra i bromsen. Mer överstatlighet och att koppla bort politiken från invånarna är precis motsatsen till vad Sverige och världen behöver just nu.

Samtal och samarbete mellan länder är positivt, men det får inte ske på bekostnad av befolkningen och de lokala dialoger som är nödvändiga i utvecklingen av våra samhällen. Demokrati betyder att det är folket som ska styra politikerna – inte tvärtom. Det är på tiden att våra politiker visar att de förstår det.