Vänsterpartist kritiseras efter uttalande om att Sverige är rasistiskt

Det var den 22 oktober som Hanna Gunnarsson (V) skrev att ”den enorma rasismen i vårt samhälle gör mig helt bedrövad” och att hon ”funderar mycket på hur vi bekämpar den på bästa sätt”.

Detta följdes upp med ytterligare ett inlägg där vänsterpartisten gjorde klart att ”alla som svarar med rasism på detta kommer bli blockerad”.

Det hette också att de ”ryska trollfabrikerna kommer starta nya konton såklart, men då får jag blockera dessa också” samt att det är ”ett evighetsarbete som måste göras”.

Att Sverige skulle vara ett rasistiskt land är emellertid något som det inte finns något stöd för i forskningen, vilket övriga användare gick ihop för att informera Gunnarsson om i så kallade Community Notes:

En annan som var snabb med att ifrågasätta Gunnarssons påstående var journalisten Sofie Löwenmark, som bland annat granskar islamism:

Flera studier

Det finns flera internationella studier som jämför rasism, etnisk diskriminering och attityder till människor med annan bakgrund. Resultaten varierar beroende på om forskarna mäter människors attityder, upplevd diskriminering eller faktisk särbehandling i exempelvis arbetslivet.

En av de större internationella undersökningarna kommer från amerikanska Pew Research Center. I en studie som publicerades i januari 2025 undersöktes hur människor i 36 länder uppfattade diskriminering på grund av ras eller etnicitet. Undersökningen byggde på nationellt representativa enkäter som genomfördes under 2024.

I genomsnitt ansåg 34 procent av de tillfrågade att rasistisk eller etnisk diskriminering var ett mycket stort problem i det egna landet. Ytterligare 34 procent betraktade det som ett ganska stort problem. Uppfattningarna skilde sig dock kraftigt mellan länderna.

I Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien ansåg omkring fyra av tio eller fler att diskrimineringen var ett mycket stort problem. I Australien, Singapore, Sydkorea och Sverige var andelen däremot under 20 procent. I Polen låg den kring en av tio.

Frankrike och Sverige

En annan metod är att undersöka hur människor faktiskt behandlas. En vetenskaplig metaanalys från 2019 sammanställde 97 fältexperiment med över 200 000 jobbansökningar i nio europeiska och nordamerikanska länder. Forskarna skickade ansökningar med jämförbara meriter men varierande bakgrund för att undersöka arbetsgivarnas respons.

Studien fann diskriminering mot personer som inte tillhörde den vita majoritetsbefolkningen i samtliga undersökta länder. Frankrike hade den högsta uppmätta diskrimineringen följt av Sverige. Skillnaderna mellan övriga länder var mindre.

Forskarna betonade dock att resultaten påverkas av vilka minoritetsgrupper som undersökts i respektive land, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser om den samlade nivån av rasism i ett helt land.

Tolerans och upplevd diskriminering

Regionala undersökningar visar dessutom att bilden kan bli en annan när forskarna mäter tolerans snarare än upplevd diskriminering. Afrobarometer sammanställde 2024 svar från drygt 53 000 personer i 39 afrikanska länder. I genomsnitt uppgav 89 procent att de var toleranta gentemot människor med annan etnisk bakgrund och 80 procent gentemot människor av annan nationalitet.

Samtidigt ansåg 61 procent att människor ofta eller alltid behandlades ojämlikt inför lagen. Resultaten illustrerar att positiva attityder mellan grupper kan förekomma parallellt med upplevd diskriminering och orättvis behandling från myndigheter.

OECD har också publicerat en global sammanställning av erfarenheter av diskriminering baserad på data från 137 länder. Där undersöks bland annat om människor upplevt diskriminering på grund av hudfärg, religion, nationalitet, etnicitet eller ras.

Undersökningen ger en bredare bild av människors erfarenheter men eftersom den omfattar flera diskrimineringsgrunder kan resultaten inte utan vidare användas som en renodlad rangordning av rasism.