2017 satte Love Dalén och forskarkollegorna en tandläkarborr i 1,2 miljoner år gamla mammuttänder som legat begravda i sibirisk permafrost, för att få fram dna. Efter så lång tid återstår ytterst lite dna i vävnaden. Enorma datorer har pusslat ihop miljarder delar för att få fram det dna som fanns i den förhistoriska mammutens arvsmassa.
Till slut kunde forskarna konstatera att de funnit en ny mammutsort, enligt en studie från Stockholms universitet (SU) som publicerats i tidskriften Nature. Den har fått namnet Krestovka-mammuten. Tidigare har man bara känt till att en sort, stäppmammuten, levt i Sibirien.
Hybrid av olika mammutar
Studien visar även att den nordamerikanska Columbiamammuten är en hybridart med arvsmassa från både den nyfunna Krestovka-mammuten och den sedan tidigare kända ullhåriga mammuten.
– Det är ovanligt att arter bildas genom en hybridisering, men här verkar det vara så att arten skapades så och har levt i flera hundratusen år innan den dött ut, säger Love Dalén, professor vid Naturhistoriska Riksmuseet, som har lett studien.
En viktig fråga inom evolutionsbiologin är att förstå varför arter uppstår och hur de anpassar sig till olika förutsättningar, om det sker när de bildas eller om förändringen sker successivt.
– Det vi ser hos mammuten är att det sker gradvis över tid.
Svårt få fram dna ur gamla kvarlevor
Kunskapen kan appliceras på virusforskningen och är alltså högst aktuell.
– Det är samma sak som att titta på hur coronaviruset anpassar sig till sin miljö, till vaccin eller till immunitet för antikroppar.
Arvsmassa minskar med tiden, så för att få fram dna ur den 1,2 miljoner år gamla mammuttanden har forskarna utvecklat avancerade metoder. De kan användas av kriminaltekniker för att lösa brott genom att till exempel få fram dna ur sargade kvarlevor.
Rättad: En tidigare version innehöll fel titel för Love Dalén.
TEXT: Helena Björk/TT
