Det finns ingen gratis lunch, skriver Jeremy Siegel, 75 år, välrenommerad och prisbelönt finansprofessor på Wharton Business School, i Financial Times. Kriget som förts mot pandemin har kostat flera biljoner dollar men det har varken finansierats genom högre skatter eller obligationsförsäljningar. Vem ska betala? Enligt Siegel blir det innehavarna av statsobligationer. Lunchen kommer att bekostas genom att inflationen blir högre och tuggar i sig en del av ränteavkastningen.

Wharton-professorn tror inte på någon hyperinflation, han tror inte ens på en hög ensiffrig inflation. Men han tror att inflationen gott och väl kommer att överstiga den amerikanska centralbankens mål om två procent. Inflationen kommer att finnas kvar i flera år och kommer att missgynna dem som äger obligationer. 

Den stora efterfrågan på statsobligationer, som även bidragit till deras låga avkastning, är framdriven av deras roll som kurssäkring. De fungerar som en kudde för den händelse att det skulle bli branta fall i tillgångar med risk. Men denna ”kurssäkring” kommer att bli allt dyrare när högre konsumentpriser minskar obligationernas köpkraft. Det är oundvikligt att priset på obligationer stiger, och Jeremy Siegel anser att det kommer att stiga mycket mer än vad den amerikanska centralbanken och ett flertal prognosmakare inser. 

Centralbankens och Finansdepartementets sätt att angripa pandemikrisen är unikt. De pengar som Centralbanken skapat blir inte överskottsreserver i banksystemet. Pengarna går istället rakt in på bolagens och privatpersonernas bankkonton. 

Detta sker genom det amerikanska Paycheck Protection Program (PPP) vilket består av checkar och bidrag till stater och lokala regeringar. PPP förstärktes nyligen med drygt 284 miljarder dollar. PPP är en av flera åtgärder i den nya finansministern Janet Yellens program för att hjälpa mindre företag.

Penningmängden har ökat med 24 procent

Den amerikanska penningmängdsstatistiken är anmärkningsvärd, skriver Jeremy Siegel. Mellan mars och september studsade M2, den vidaste definitionen av penningmängden, upp 24 procent. Det är den högsta siffran under de 150 år som USA fört statistik över penningmängden. Dessutom ska den nya Biden-administrationen stimulera ekonomin med ännu mera pengar. 

President Joe Biden lovade i torsdags ytterligare ett stimulanspaket på 1,9 biljoner dollar. Tillsammans med stimulansprogrammet på 900 miljarder dollar som den förre presidenten Donald Trump undertecknade den 27 december, blir det betydande belopp. Jeremy Siegel och hans kolleger på Wharton har påpekat att de direkta bidragen kunde riktas mer effektivt till dem som verkligen behöver dem. 

Jeremy Siegel och hans kollegor är mest kritiska till den direkta transfereringen om 1 400 dollar i kontanter som varje skattebetalare får. Detta belopp betalas ut ovanpå de 600 dollar som Finansdepartementet började dela ut i december och de 1 200 dollar som godkändes i mars. Joe Biden kommer även att öka arbetslöshetsunderstödet från de 300 dollar som godkändes i december till 400 dollar per vecka. Stödet kommer att betalas ut till och med september 2o21. Det ersätter 86 procent av den förlorade lönen för en genomsnittlig amerikansk arbetare. 

”Jag vet inte varför människor som redan arbetar och har kvar sin inkomst behöver ytterligare 1 400 dollar”, säger Jeremy Siegel i en kommentar på sin hemsida. Dessa pengar kunde riktas om till dem som verkligen behöver dem, till exempel de bolag som sysslar med live-evenemang och har varit tvungna att helt stänga ner.

Bidens plan ska också täcka kostnader om 415 miljarder dollar för att bekämpa pandemin, till exempel gratis vaccin, utökad produktionskapacitet för läkemedel, större distribution, ökat testande och nya upplysningskampanjer. Sedan tillkommer ännu fler kostnader för att pröva vaccinet på olika muterade virus. Allt detta kommer att läggas till den redan gigantiska statsskulden och påverka den amerikanska regeringens kostnad för att låna, och på längre sikt inflationsförväntningarna. En fråga som uppkommer allt oftare är: Hur mycket mer statsskuld kan marknaderna och Centralbanken absorbera utan att substantiellt höja de långa räntorna på statsobligationer?

Den som är intresserad av effekterna av olika sätt att stimulera ekonomin kan läsa vad Alex Cukierman, professor emeritus vid Tel Avivs universitet, har skrivit bland annat om hur kvantitativa lättnadsåtgärder som används i stor omfattning artificiellt blåser upp värdet på aktiemarknaden. Han har även skrivit om hur helikopterpengar i en avancerad ekonomi med negativ inflation leder till att inflationsmålet kan nås snabbare.  

Annorlunda från förra finanskrisen

Wharton-professorn Jeremy Siegel menar att det är stor skillnad mellan vad som händer nu och vad som hände under den senaste finanskrisen då pengarna sökte sig till banksystemet och blev överskottsreserver där. Myndigheterna införde också regleringar som tvingade bankerna att ha större reserver. Vid de föregående kriserna har pengarna inte gått till den privata sektorn.

En av de äldsta nationalekonomiska teserna, kvantitetsteorin, stipulerar att prisnivån styrs av utbudet och efterfrågan på pengar. I ett förenklat resonemang uppgår inflationstakten till hur mycket tillväxttakten i pengar överstiger tillväxttakten i realinkomst. Trots att många investerare är väl medvetna om att den stora likviditetsökningen har kanaliserats till börsen, verkar ingen av dem tro att det ska bli inflation. Det har inte heller varit någon inflation.  Men, menar Siegel i sin artikel i Financial Times, det är ett övergående tillstånd eftersom dagens likviditet har plöjts rakt ner i bolagens och privatpersoners fickor.

TEXT: Margaret von Platen