
Inför Liberalernas landsmöte i helgen varnar klassiskt liberale profilen Mattias Svensson för att partiet fastnat i en politik full av mästrande självklarheter. – Man kryper in i att vilja vara Tidöpartiets förnumstiga lilla syster som viftar med pekpinnar när de andra svinger batong, säger han till Bulletin.
Fredag den 21 november inleder Liberalerna sitt landsmöte, där partiets 21 förbund från hela Sverige ska samlas för att diskutera och fatta politiska beslut. Bland annat väntas Liberalerna diskutera sin framtida relation till Sverigedemokraterna.
Liberalveteranen Mattias Svensson, ledarskribent på SvD, ställer följande diagnos på Liberalerna: ”Bror Duktig-partiet” med identitetskris.
– Det var lättare när de hette Folkpartiet Liberalerna, för då kunde man förklara att de är lite av en light-produkt, alltså lite som koffeinfritt kaffe och alkoholfri öl, säger Svensson i en intervju med Bulletin.
Bror Duktig-partiet som ingen röstar på
Svensson identifierar tre huvudproblem bakom Liberalernas bottensiffror. Det första är att partiet fastnat i ”Bror Duktig-politiken” – ett ständigt mästrande om att sköta sig i skolan och ta ansvar.
– Ingen tycker ju om att behöva höra de här självklarheterna. Vi vet att det är precis som grönsakerna på tallriken – vi vet att det är nyttigt att sköta sig i skolan och jobba. Men vi behöver kanske inte någon som mästrar oss för det, säger han.
Det andra problemet är att partiet ”krypt in” i skolans värld. Det tredje är att Liberalerna tappat greppet om sina klassiska hjärtefrågor – demokrati och internationellt samarbete.
– De har alltid varit en tydlig röst för demokrati och rättigheter i världen. Just nu när svenskar uppskattar Europas samarbete och har valt NATO... I allt det har ju Liberalerna egentligen fått rätt. Men det är inte de som driver den linjen längre, säger Svensson till Bulletin.
Paradoxen är att Sverige fortfarande är ett Bror Duktig-samhälle som levererar, menar han – ett av världens mest innovativa länder.
– Visst borde Liberalerna ha mer än 2 procent av väljare som gillar detta, konstaterar han.
SD får aldrig de svåra frågorna
En skarp observation riktar Svensson mot hur Sverigedemokraterna behandlas i den politiska debatten.
– Det märkliga är att Sverigedemokraterna har en särställning. Varför får de aldrig några frågor? När blev det självklart att de ska vara i regering? Vad tänker de göra för att kunna vara mogna för regerande? Det är aldrig någon som ställer de frågorna, säger han till Bulletin.
Skribenten menar att SD kunnat ”leva på” att alla pratar om dem, men att partiet själv undviker svåra frågor.
– Det har ju inte missgynnat dem i opinionen att undvika alla svåra frågor medan andra partier åker till stämmor och bråkar om dem, säger Svensson.
”Teoretisera om röda linjer”
Inför helgens landsmöte har Svensson ett tydligt recept: Sluta älta och börja agera.
Den nuvarande linjen – att Tidösamarbetet är bra men att Liberalerna ändå inte kan tänka sig att regera – beskriver han som ”en väldigt svårbegriplig och svårkommunicerad linje”.
– Jag är förvånad över hur ett parti kan ha en så avgörande inre konflikt över relationen till ett annat parti, snarare än kring den egna politiken. Varför kan man inte ge sin ledning mandatet att förhandla tufft kring vad man kan få i sak istället för att teoretisera om vilken form samarbetet får ta? frågar han.
– Det minsta partiet vill ha de mest tvärsäkra svaren på hur det här ska bli, men det är inte en fråga som de kommer att avgöra, konstaterar Svensson.
Trots den dystra bilden av Liberalerna är Svensson inte orolig för liberalismen som sådan. Liberala idéer finns kvar i Moderaterna, Centerpartiet och andra partier. Internationellt pekar han på exempel från Argentina till Nederländerna som visar att ”ogenerad liberalism” kan vinna väljare.
– Kan en galning som Milei göra det populärt i Argentina så var det ju konstigt om ingen kunde göra klarspråk populärt i Sverige, säger han.