En ny fransk studie uppskattar att 14 procent av löneskillnaderna mellan kvinnor och män beror på skillnader i viljan att pendla.
I Sverige var kvinnors förvärvsinkomster 82,6 procent av mäns år 2018. En stor del av könsskillnaderna försvinner dock om man kontrollerar till exempel arbetad tid och yrke. Redan 1990 var skillnaderna mellan män och kvinnor med samma befattning på samma arbetsplats i det närmaste obefintliga. Eftersom det inte är uppenbart vad som orsakar ett sådant mönster och hur problematiskt det faktiskt är, så är debatten omfattande. Är det strukturer, barnafödande, diskriminering eller individuella preferenser som ligger bakom kvinnors lägre inkomster?
Mindre benägna att pendla
En ny fransk studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Quarterly Journal of Economics, tyder på att skillnader mellan mäns och kvinnors preferenser för pendling spelar en viss roll. Det visar sig nämligen att kvinnor är mindre benägna att pendla till arbetet än män, vilket i sin tur påverkar kvinnors inkomster negativt.
I Frankrike måste de som registrerar sig som jobbsökande hos landets arbetsmarknadsmyndighet fylla i information om den lägsta lönen och det längsta pendlingsavståndet de kan tänka sig. Forskarna utnyttjar detta för att studera kvinnors och mäns preferenser för pendling och hur de påverkar deras inkomster.
Vidare bekräftade en analys av ansökningar till utannonserade jobb, att arbetsgivare inte är relativt mindre intresserad av att anställa kvinnor än män som har långt att pendla. Istället var kvinnor mindre benägna att söka jobb som krävde längre pendling.
Det visar sig att kvinnor, efter kontroll av bland annat ålder, utbildning och familjesituation, i genomsnitt är beredda att acceptera en 7 procent lägre lägsta lön och ett 17 procent kortare längsta pendlingsavstånd än män. Efter ytterligare kontroller för typ av tidigare jobb och lön minskar skillnaderna till 4 och 14 procent.
Snarlika resultat erhölls också för verkliga löner och pendlingsavstånd. Skillnaderna mellan män och kvinnor i de löner och pendlingsavstånd som de jobbsökande accepterade när de väl fick en ny anställning, var i linje med skillnaderna i preferenser. Vidare bekräftade en analys av ansökningar till utannonserade jobb, att arbetsgivare inte är relativt mindre intresserad av att anställa kvinnor än män som har långt att pendla. Istället var kvinnor mindre benägna att söka jobb som krävde längre pendling.
Ekonomisk modell
Forskarna beräknade även hur mäns och kvinnors värdering av pendlingstid skiljde sig åt. Det visade sig att kvinnor (i teorin) var villiga att betala omkring 22 procent mer än män för att korta sin pendlingstid. Dessa uträkningar användes sedan för att med hjälp av en ekonomisk modell uppskatta hur stor del av löneskillnaderna mellan män och kvinnor som beror på skillnader i preferenser för pendling.
Slutsatsen är att omkring 14 procent av löneskillnaderna mellan män och kvinnor kan förklaras av skillnader i viljan att pendla. Dock kan studien inte säga något om de bakomliggande orsakerna, även om skillnaderna i preferenser för pendling mellan män och kvinnor tycks vara högre för dem som har barn. Trots detta förklarar, måhända något paradoxalt, dessa preferenser en större andel av löneskillnaderna för ensamstående utan barn. För denna grupp är dock skillnaderna mellan kvinnor och män överlag mindre.
TEXT: Nyhetsredaktionen