Glad midsommar önskar Bulletins kultursida, skriver David Lindén.
Midsommarafton! Sveriges egentliga nationaldag. Det skulle man kunna argumentera för men det är på många sätt så mycket mer. Dansa runt stången, jordgubbar, glädje och för den som vill, en liten nubbe till sillen. Trots att midsommar finns i många länder skulle man stolt kunna sträcka på ryggen och säga att vår midsommar är ett genuint härligt svenskt fenomen. Även om det är en myt att stången skulle vara någon form av fertilitetssymbol. Stången är helt enkelt bara en stång och det behövs inga fler invändningar mot detta.
Själv kommer jag att fira med glada vänner på Gärdet i Stockholm. Men detta handlar inte bara om mig utan om någonting större. Vi är ett gäng entusiaster som vill uppmärksamma denna bemärkelse – eller jubileumsår. Kärt barn har helt enkelt många namn. Men på midsommardagen 1523 red Gustav Eriksson av Vasaätten in i det befriade Stockholm. Detta markerar inte födelsen av Sverige eftersom vi är en betydligt äldre nation än detta. Likväl är det början på någonting större vilket är den svenska självständigheten. Efter detta har vi varit en självständig nation och därför bör man kanske inte fira, men i alla fall uppmärksamma Gustav Eriksson av Vasaätten. Utan honom hade det inte gått vägen och trots alla hans fel och brister kommer vi aldrig att kunna undvika den hetsige adelsmannen från Uppland. Han är på många sätt vår George Washington eller för den delen vår inhemska version av Englands Henrik VIII. Både landsfader, tyrann och nationsbyggare.
Det sägs att svenskarna är ett folk som inte bryr sig om historia. Om man ska kallgranska detta blir det upp över öronen fel. Vi svenskar gillar vår historia men kruxet är att eliten inte gör det. De vill helst att vi uppstod ur tomma intet efter andra världskriget. Det är därför som midsommardagens evenemang är något så pass unikt som att det visar den svenska folkbildningsandan. Början var en eldsjäl som i princip sa att ”vi måste göra någonting 2023”. Därefter blev det gjort. Att jag själv engagerades i projektet bottnar i ren hänförelse och att eldsjälen tjatade in mig i detta. Det blir en ståtlig parad, uppträdanden och musicerande. Allt i gamle kung Göstas anda men inte bara en glorifiering. Det kommer också att vara tal och föredrag där man vågar att kritisera vår förste Vasakung. Samtidigt som man inte förnekar den rättmätiga platsen i den svenska historien som han förtjänar.
Vi börjar med att rekonstruera Gustav Vasas intåg från Medborgarplatse på Södermalm med start 11.30. Om någon känner sig hugad kan man därefter gå in på Stortorget för att beskåda en dag som är sprängfylld av svensk historia.
Om ni har chansen hoppas jag att vi ses kära läsare.
Jag kommer nämligen vara konferencier, och denna dag är min gåva till er!
Länge leve Gustav Vasa. Oavsett om vi vill det eller inte.
Läs även: Vasa intåg i Stockholm
David Lindén
Jag är författare och historiker. På Bulletin är jag kulturchef.
Kan nås på david@bulletin.nu