Med en ökande medellivslängd går fler länder mot en höjd pensionsålder, så även Sverige. Men om fler ska ge sig in i arbetslivet, jobba längre än förut och berika landets ekonomi, framstår gedigna trygghetsnät och återställd värdighet i yrkesutövandet som nödvändiga förutsättningar.
Sent i december förra året river den fackliga organisationen Vårdförbundet upp sitt avtal med SKR och arbetsgivarorganisationen Sobona. Huvudöverenskommelsen, även förkortat HÖK:en, reglerade villkoren för 90 000 sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker. Den efterföljande avtalsrörelsen pågår i fyra månader utan resultat, och facket varslar om sina första konfliktåtgärder den 11 april efter ytterligare tio dagar av fruktlös förhandlingsmedling.
Idag deltar drygt hälften av Vårdförbundets 114 000 medlemmar i en generell övertids-, mertids- och nyanställningsblockad. Med start den 21 maj har också 7800 vårdanställda gått i strejk över hela landet. På hundratals vårdplatser i Sverige säger anställda nej till förlängd arbetstid och strejkbrytare. På så vis begränsas främst de stora sjukhusens verksamhet, med undantag för vård som inte kan anstå, för att sätta press på arbetsgivarna.
Det råder närmast brist och kris i varje del av offentligheten: kompetensbrist, polisbrist, sjukvårdskris och energikris. Vissa symptom på den hägrande systemkollapsen kan härledas till demografiska faktorer och statlig misskötsel, andra till medveten, dålig beslutsfattning. Orsaken till att välfärden går på knäna verkar vara en häxbrygd av samtliga. En av denna brygds beskaste bismaker är synen på sjuksköterskor och barnmorskor som arbetsmyror, utbytbara och ansiktslösa. Eller kanske som självuppoffrande volontärer. Gråa enheter som går att omplacera – tillika göra sig av med – efter behag.
Vårdförbundets interna siffror visar att 4 av 10 vårdanställda överväger att sluta på grund av dåliga arbetsvillkor. 28 procent väljer att jobba deltid istället för heltid för att undvika den annars omåttliga arbetsbördan. Förbundet uppskattar att antalet timmar jobbade i övertid ifjol uppgick till omkring tre miljoner timmar. Välfärdens arbetsupplevelse avskräcker alltså andra från att gå in och avhjälpa en kollaps. Det är ett otvetydigt tecken på ett avgrundsdjupt systemfel.
I Region Skåne jobbar den genomsnittliga sjuksköterskan lite över 38 timmar i veckan. Överlag ligger normen på omkring 40 timmar. Denna siffra befinner sig dock långt över medelsvenskens arbetsvecka och tar inte hänsyn till arbetets intensitet. Enligt faktabasen Ekonomifakta jobbade svenskarna 155,4 miljoner timmar i veckan 2023, alltså 29,5 timmar per person. Det kan därtill framstå som vanskligt att jämföra ett stillasittande kontorsjobb med det av en sjuksköterska, som förpliktas att spurta mellan patienter i sitt anletes svett.
Samma enkät bjuder emellertid på en lösning: sänkt veckoarbetstid. Hälften av tillfrågade anställda på deltid kan nämligen tänka sig att flytta över till heltid om den förestående arbetsbelastningen lättades något. Det skulle kunna innebära tusentals nya fast anställda och bättre villkor för arbetskåren. Bemanningsgapet skulle bli aningen mindre och systemet skulle få en chans att börja läka.
Men detta möts av ett blankt nej från arbetsgivarorganisationen Sobona och SKR. I en debattartikel (23/5) förklaras storskalig arbetstidsförkortning omöjlig med hänvisning till “brist på arbetskraft”.
Vårdanställda nekas alltså dels högre pension – i och med fastlåsningen vid deltid – dels möjligheten att njuta av nämnda pension i en väsentlig tid, efter årtionden av utarmande arbete. Allt för att upprätthålla status quo i en arbetskår som ser sig om för andra yrken ifall betydande förändringar inte genomförs.
De flesta vill givetvis se att ekonomin växer. Sverige skulle tjäna på att spänna sina ekonomiska muskler för svenskarnas välstånd och Europas konkurrenskraft. En förutsättning för det är att arbetsviljan ökar. Då måste värdigheten i arbete återställas, oavsett yrkestitel. Det gäller såväl entreprenörer – vars eventuella administrativa hinder borde undanröjas – som sjuksköterskor och välfärdsarbetare i allmänhet. Innovativa startups gynnas nämligen av solida sociala skyddsnät, som möjliggör ökad risktagning, enligt forskare.
Som alltid med strejker och blockader kan dessa konfliktåtgärder slå fel och få vissa att hamna i utsatta positioner. I detta fall har operationer ställts in, för att nämna en av många bieffekter. De tiotusentals vårdanställda som gått ut i strejk sedan april förefaller dock göra en allvarstyngd avvägning: sjukvården försämras för alla om medarbetarna avskyr sitt jobb. Det skulle inte bara utgöra ett nederlag för välfärdsstaten, utan för svensk ekonomi, entreprenörskap och innovation i allmänhet.
