Indiska toppdiplomater anklagas av Kanada för långtgående maffiakontakter och minst två mord på sikhiska separatister. Skandalen har orsakat en årslång kris mellan Kanada och Indien, och det senaste draget är att sex indiska diplomater utvisas. Det börjar också ställas obekväma frågor om sikhisk infiltration av Kanadas vänsterpartier.
Det är det senaste inlägget i en mångårig följetong. Måndagen den 14 oktober släppte Kanadas premiärminister Justin Trudeau en upprörd kommuniké där han tillkännagav att 6 indiska diplomater inte längre var välkomna i landet. Draget skiljer sig från tidigare diplomatutvisningar, som hittills enbart uppgått till symbolhandlingar.
Kanada och Indien har sedan åtminstone ett år tillbaka befunnit sig i en upprivande diplomatisk kris. Länderna har turats om med att beteckna varandras representanter som personae non gratae, icke önskvärda, och tonen dem emellan har trappats upp för varje riktad anklagelse.
Krisen uppdagades kort efter mordet på den kanadensiske medborgaren Hardeep Singh Nijjar för ett år sedan. Uppgifter som kom polisen till känna riktade nämligen misstankarna mot delar av Indiens diplomatkår i huvudstaden Ottawa. Enligt polisens talesperson ska indiska sändebud ha varit delaktiga i planeringsfasen inför det uppmärksammade mordet. Idag vet vi också att de misstänks för inblandning i en skjutning som tog livet av Sukhdool Singh, också medborgare i Kanada.
Ordvalet “medborgare” är medvetet. För även om nämnda mordoffer hade rösträtt och intyg på lagligt uppehälle, så brann de för en sak som de allra flesta kanadensare aldrig ägnat vidare tanke åt.
Männen hade kommit till Kanada kort efter millennieskiftet, varvid de bytte medborgarskap från indiskt till kanadensiskt. I realiteten kände de sig förmodligen som något helt annat: punjaber. Hardeep Singh Nijjar och Sukhdool Singh var båda profiler inom den separatistiska Khalistanrörelsen som verkar för en självständig stat åt denna etniska grupp.
Sikhismen är den största religionen i Indiens delstat Punjab, vilket också utgör den tilltänkta staten Khalistans östra halva. 38 miljoner människor bor i regionen och deras sikhiska kultur skiljer sig väsentligt från den indiska; notabla kulturuttryck inbegriper turbaner i regnbågens alla färger, fri skäggväxt och en förkärlek till namnet “Singh”. Efter 11 september-attacken förväxlades sikher felaktigt med muslimer upprepade gånger, särskilt i USA.
Den moderna självständighetsrörelsen grundades 1947 och har med varierad intensitet gjort anspråk på den sikhiska saken, att skapa Khālsās land, ett “de renas land”.
Sikher har funnits i Kanada i över 200 år, men tillflödet ökade markant på 60- och 70-talen i samband med en generell migrationsvåg från Indien. Istället för att anamma nordamerikanska bosättarideal och lämna det forna hemlandets metaforiska bagage bakom sig, utgör istället tanken om självständighet åt sikhiska punjabier ett närmast vardagligt inslag hos troende sikher. Ambitionen figurerar exempelvis i religionens bön, som är tänkt att genomföras två gånger om dagen.
Khalistanrörelsen nådde sin kulmen under 80-talet. En av de mest förödande aktionerna man tog på sig skulden för var bombningen av ett Air India-flyg som hade lyft från Montreal – med dödlig utgång för samtliga ombord.
Typiskt för en främmande konflikt som utkämpas i ens eget land, så begränsades den kanadensiska allmänhetens reaktion till neutral förvirring och en bortvänd blick.
Således har radikalism och terrorrelativism i utvalda delar av den sikhiska minoriteten fortgått ostört. En av de mördade, Hardeep Singh Nijjar, förbjöds år 2016 att stiga på flygplan av kanadensiska myndigheter. Hans bankkonton frystes också efter misstankar om terrorunderstöd.
Enligt Indiens synsätt är Singh Nijjar och hans likar främmande aktörer som söker destabilisera landets territoriella integritet. Om nytillkomna uppgifter ska tros så skyr landets regering under Narendra Modi inga medel för att tysta dem.
Enligt kanadensiska diplomater som The Washington Post har talat med, pekar omständigheterna på en grym kampanj ledd av inrikesminister Amit Shah. Linjen är att Shah beordrar Indiens underrättelsetjänst, Research and Analysis Wing, att förfölja, utpressa och mörda sikher i utlandet, bland annat i Kanada. RAW:s övervakning och kontroll omfattar inte bara före detta invånare i Punjab, utan riktar även in sig på indiska medborgare. Det rör sig om nekade visum och vedergällning mot familjemedlemmar i hemlandet om indisk-kanadensare vägrar angiva aktivistiska sikher.
Mordet på Hardeep Singh Nijjar ska enligt uppgift ha utförts av den indiska maffian. I rollen som anstiftare finner vi ingen annan än RAW och toppdiplomaten Sanjay Kumar Verma. Under hans ledning sägs diplomatkåren i Ottawa ha inhämtat underrättelseinformation nödvändig för morden på båda sikherna.
Kanadensarnas anklagelser för tankarna till KGB i den forna Sovjetunionen. Under kalla kriget var de otursamma nog att inneha sovjetiskt medborgarskap utanför landets gränser, ofta föremål för övervakning, påtryckningar och hot om våld. Om Narendra Modis regering sanktionerar KGB-metoder mot före detta medborgare i främmande land meriterar den ett kraftigt gensvar från världssamfundet.
Samtidigt är det tydligt att Kanada bär ett ansvar i denna soppa. Landets passivitet inför religiöst betingade alternativa lojaliteter har inte bara försatt landet i diplomatisk kris – den sätter sina spår i inrikespolitiken.
En historia av aktivism och starka familjestrukturer gör sikhisk så kallad “tempelpolitik” – där böneplatser förvandlas till valmöten – till en väloljad politisk maskin. Partier som vinner församlingarnas stöd i styrelsen kan åtnjuta välorganiserat stöd. Som med alla symbiotiska förhållanden medföljer också en prislapp: New Democratic Party, ett populärt parti bland sikher, har en sikhisk partiledare som tidigare svarat trevande på frågor om Khalistanrörelsen och punjabisk extremism.
Också Liberala partiet under premiärminister Justin Trudeau ser sikher som en viktig väljargrupp. Hans regering sedan 2021 består således inte oväntat av ett oproportionerligt stort antal sikhiska ministrar – en niofaldig överrepresentation. På motståndarsidan ställer sig Konservativa partiets ledare Pierre Polievre, som närmat sig Indien och indiska företrädare.
Kanadas sikhiska minoritet är inte statisk: många unga i gruppen ställer sig numera frågande till gamla tendenser, såsom nedärvda partipreferenser och rigida familjestrukturer. Samtidigt har uteblivna krav på kulturell integration fått indiska anklagelser om smutskastning och politiskt fulspel att låta mer trovärdiga – och skadat bilden av Kanada som en välfungerande demokrati.
