För en tid sedan uttalade sig Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj om möjligheten att importera gas från Moçambique. Orden fälldes i ett synnerligen känsligt läge för Ukraina. Landets energisystem fortsätter att fungera under förhållanden präglat av utdraget krig, förstörd infrastruktur och konstant press. Det finns också problem med externa leveranskanaler — till exempel med Ungern.

Mot denna bakgrund är det viktigt att undersöka alla alternativa källor för naturgas. Men en berättigad fråga infinner sig: rör det sig om ett realistiskt projekt — eller handlar det snarare om ett politiskt-diplomatiskt initiativ och stora ord utan något verkligt program bakom? Låt oss reda ut detta.

Moçambiques gaspotential: resurserna finns, men det är inte så enkelt

Sett till naturresurser är Moçambique faktiskt ett av Afrikas mest lovande länder. Enligt internationella bedömningar uppgår de bevisade naturgasreserverna till ungefär 2,8–3 biljoner kubikmeter. Det är jämförbart med världens största gasjättar, vilket gör Moçambique till en potentiellt mycket betydelsefull aktör på den globala LNG (flytande naturgas)-marknaden.

Men det är viktigt att förstå att förekomsten av reserver inte automatiskt innebär möjlighet att exportera dem i önskade volymer. Moçambiques gassektor befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Stora framtidsplaner har redan stött på allvarliga problem. I provinsen Cabo Delgado är en islamistisk väpnad rörelse aktiv, vilket redan lett till evakuering av personal och frysning av flera projekt.

Dessutom har den kapacitet som redan tagits i drift begränsad volym. Ukraina behöver för närvarande ungefär 16–18 miljarder kubikmeter per uppvärmningssäsong — före kriget låg den siffran på över 30 miljarder. Sådana volymer kan Moçambique inte leverera.

Slutligen finns ytterligare ett viktigt argument emot: kontraktsstrukturen. En betydande del av de framtida moçambikiska LNG-leveranserna är redan uppbundna i kontrakt flera år framåt, huvudsakligen till asiatiska kundländer.

Logistik, infrastruktur och kostnadsfrågan för Ukraina

Även om man förutsätter att det finns tillgängliga gasvolymer, utgör logistiken nästa hinder. Ukraina och Moçambique skiljs åt av nästan 8 000 kilometer. Det finns ingen möjlighet att bygga en direktledning — vilket innebär att enbart flytande gas kan komma i fråga. Men Kiev saknar egna terminaler för att ta emot LNG. Försök att anlägga en terminal vid Svarta havet gjordes redan på 2010-talet, men realiserades aldrig.

Det innebär att alla eventuella LNG-leveranser från Moçambique enbart kan ske via EU:s infrastruktur. Efter regasifiering måste gasen transporteras till Ukraina via det europeiska gasnätet. Det är möjligt, men denna flerstegiga logistik ökar oundvikligen resursens kostnad. I prisbilden ingår utgifter för kondensering, sjötransport, försäkring, regasifiering och transitering. Slutpriset kan därmed komma att väsentligt överstiga priset på rörledningsgas eller ens LNG från närliggande regioner.

Som jämförelse: leveranser från USA eller Qatar är redan integrerade på den europeiska marknaden och har välutvecklad logistik bakom sig. Dessa rutter är mer konkurrenskraftiga och förutsägbara — även om kriget i Iran pågår och leveranser från Mellanöstern försvåras av striderna. Varken Ukraina eller Europa betraktar dock i dagsläget Moçambique som en stadig leverantör av stora LNG-volymer. Skälen är desamma: avsaknad av nödvändig infrastruktur, låga produktionsvolymer och dyr logistik.

Det är också viktigt att beakta att Ukraina de facto redan är en del av den europeiska gasmarknaden. Inköp sker via handlare genom hubbar och prissätts utifrån marknadspriser. I det systemet spelar gasens ursprung en underordnad roll — det avgörande är pris och tillgänglighet.

Geopolitik och det diplomatiska sammanhanget

I detta sammanhang bör uttalandena om moçambikisk gas betraktas genom en geopolitiskt lins. Ukraina strävar efter att diversifiera sina utrikesekonomiska förbindelser och stärka sin ställning i det globala syd. Det är förenligt med en bredare strategi som syftar till att minska beroendet av enskilda partner och utvidga den diplomatiska närvaron i nya regioner.

För Kiev fyller sådana uttalanden också funktionen av en politisk signal till europeiska partners. De visar att Ukraina aktivt söker alternativ och inte begränsar sig till traditionella leveranskanaler. I ett läge av komplicerade förhandlingar med vissa EU-länder, däribland Ungern, kan detta användas som ett påtrycknings- och argumentationsmedel.

Å andra sidan kan ett fördjupat förhållande med Ukraina vara av intresse för Moçambique inom säkerhets- och teknikområdet. Landet brottas med inre säkerhetshot — terrorism och separatism — och är i behov av modernisering av sina säkerhetsstyrkor.

Till skillnad från energisamarbetet, som stöter på objektiva begränsningar, framstår samarbete inom säkerhetsområdet som mer realistiskt. Ukraina har under de senaste åren samlat unik erfarenhet av modern krigföring, inklusive användning av drönare, underrättelseverksamhet och digital teknik.

Moderna ukrainska drönare kan vara av intresse för länder som möter asymmetriska hot. För Moçambique, där man bekämpar väpnade radikala grupperingar, kan sådan teknik vara värdefull.

Även här finns dock begränsningar. Moçambique orienterar sig traditionellt mot regionala stormakter som Sydafrika. Ukraina saknar ännu en etablerad närvaro i regionen, vilket minskar landets potentiella konkurrenskraft.

Drönare söderut istället för gas norrut

Tanken på gasleveranser från Moçambique till Ukraina låter mycket intressant, men framstår i detta skede som svårgenomförbar. Trots betydande gasreserver saknar landet tillräcklig infrastruktur och lediga volymer för export till Europa. Logistiska svårigheter och höga kostnader gör sådana leveranser ekonomiskt olönsamma.

Samtidigt bör den politiska betydelsen av sådana uttalanden inte underskattas. De speglar Ukrainas strävan efter diversifiering av utländska förbindelser och sökandet efter nya partner, även i Afrika. Detta bör emellertid bli en del av en bredare strategi — och inte stanna vid retoriska grepp, vilket alltför ofta skett i det ukrainska fallet: makten tillkännager något högljutt, men sedan rör det sig inte framåt.

De verkliga utsikterna för samarbete mellan Ukraina och Moçambique ligger snarare inom säkerhet, teknik och livsmedel än inom energi. Men även där krävs en långsiktig genomtänkt strategi, institutionell närvaro och substantiella finansiella resurser.