Jag börjar tröttna på att ha den här konversationen.

– Vad jobbar du med?
– Jag jobbar som skribent på tidningen Bulletin.
– Jaså! Du jobbar alltså med en trippelmördare?
– Nej, jag har aldrig jobbat med en trippelmördare.
– Fast jag läste om det.
– Var läste du om det?
– Expressen.
– Exakt, Expressen. Expressen som ljög för dig om Bulletin precis som de ljög för dig i decennier om svenska ödesfrågor som invandring och islamism.

Där stod jag alltså och försökte förklara för en vilt främmande person att jag aldrig har jobbat med eller träffat någon trippelmördare på min arbetsplats. Det var inte första gången jag hade det samtalet. Ingen av mina kollegor har såvitt jag vet någonsin sett eller träffat honom heller.

Utöver det påstods det i artikeln att han skulle ”göra en utredning om medarbetarna”, och vips förvandlades hela storyn till en spännande Netflix-serie för alla involverade.

I själva verket handlade det alltså om en enskild medarbetares måttligt geniala beslut att ta in sin kompis till ett bolagsmöte, något ingen av de andra medarbetarna stod för eller ens kände till.

Men i det valda narrativet blev tidningens story: ”Bulletin rekryterar en trippelmördare”.

Lite badass, ändå – men knappast på ett sätt en tidning riktigt vill vara.

Det sorgliga som inte berättades i de etablerade mediernas rapportering om Bulletin var att de källor som flitigt nyttjades för att ”läcka” nyheter om Bulletin till medierna är samma gamla missnöjda kollegor som hade format en ”ta ner Bulletin inifrån”-allians.

Den ena raderar gruppen Bulletin Ledare på Facebook. Den andra skickar en falsk varning till Myndigheten för press, radio och tv (MPTR) några timmar innan presstödsbeslutet tas för att stoppa stödet. Samtidigt som sabotageverksamheten pågår så säljs deras förfalskade ”scoop” till bland andra Expressen.

Allt för att ta ner Bulletin som egentligen består av ett team helt fantastiska och proffsiga reportrar, journalister och skribenter, som inte på något sätt har med dramat i ledningen att göra.

Som medarbetare på Bulletin har jag sett två verkligheter: en som jag upplevde, och en annan som målats upp av medierna. Jag fick uppleva och förstå hur etablerade medier manipulerar fakta för egen vinning. Det råder en kolossal oärlighet i deras rapportering om mycket, särskilt när det gäller högern.

Att se samma personer som betedde sig extremt destruktivt gentemot tidningen och tog till alla tillgängliga medel för att bokstavligen radera Bulletin, användas som källor för sanningen om Bulletin av Sveriges största tidningar, kändes befängt.

Lögner är språket som de etablerade medier behärskar bäst – och det är därför Sverige ser ut som det gör just nu.

Tänk att jag hade trott att den typen av journalistisk oärlighet begränsades till Jemen och u-länder. Oj, vad naiv jag har varit.

De medarbetare som önskade Bulletin illa har varit försvunna i ungefär ett år nu, och sedan dess har tidningen blivit stabil och harmonisk. Skulle man lyssna på de etablerade medierna så skulle Bulletin inte finnas idag, men vi finns kvar och vi växer.

De etablerade mediernas eviga lögner är anledningen till att Bulletin startades och till att tidningen behövs, eftersom Sverige behöver balanserad journalistik som inte ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet.

Så vi fortsätter in på det nya året med tillförsikt och såväl ångan uppe som flaggan i topp.