”Jag vill åka till hans hem och slå sönder honom tills han inser att Allah är sanningen. Är det någon som vet hans adress?”

En annan svarar honom, ”Musleh, vi är villiga att följa med dig. Hittar vi honom ska vi se till att sticka hål bredvid de andra hålen han har i öronen. Hitta honom!”

Dessa är några av kommentarerna som skrevs om mig för några år sedan i gruppen ”Jemeniter i Sverige”.

Läs även: Ahmed: Ett samtal med mina ofödda barn om islamiseringen

När helst jag skriver något kritiskt om islam, eller berättar om att profet Mohammed ägde slavar och gifte sig med ett barn, så trillar det in dussintals hotfulla meddelanden i mina korgar.

”Om du någonsin sätter fot i Nydala kommer jag att våldta dig”, skriver någon på Instagram.

”Hoppas någon skär halsen av dig”, skriver en annan på Twitter.

Jag har skärmdumpar på de ovan citerade meddelandena. Det finns givetvis hundratals andra hatmeddelanden och dödshot som jag har fått genom åren och som gått obemärkt förbi.

Hur länge orkar man skärmdumpa och spara hot, när man är en envis islam- och Mohammed-kritiker?

Jag måste ha fått tiotals dödshot och hundratals hotfulla meddelanden genom åren.

Många meddelanden har författats av svenska medborgare, många av dem födda i Sverige och boende i “Somalitown”, “Yementown” eller “Irantown”, som Magdalena Andersson förmodligen hade döpt områdena till.

Jag vill inte låta som en vänsterfeminist, men alla dessa hotfulla personer är egentligen offer.

Offer för stränga islamiska läror och skolor som sått frön av skräck och avsky och aggressivitet i deras hjärtan.

Läs även: DEBATT: Är det irrationellt att vara rädd för islam?

På samma sätt som jag kan plocka fram tiotals dödshot som jag har fått under åren som konsekvens av min islamkritik, så kan jag plocka fram tiotals koranverser som lär ut detta rasande och skoningslösa hat:

Sura 2:191: ”Och döda dem (icke-muslimer) varhelst du hittar dem.”

Sura 9:5: ”Döda sedan de icke-troende var du än hittar dem, fånga dem och belägra dem, och ligg i lur på dem i varje bakhåll.”

Ordet “döda” återkommer minst 61 gånger i koranen. För en bok som består av 114 kapitel betyder det att “döda” förekommer i varannat kapitel.

Ordet “helvetet” återkommer 110 gånger.

“Icke-troende” 687 gånger. Och ni kanske redan vet hur Allah ser på icke-troende? Vi är inte direkt på väg till paradiset.

Som tur är så är det så att en stor andel av världens muslimer ägnar sig å att körbärsplocka de delar av kornen de väljer att tro på. Men för de bokstavstroende, som tror på varenda ord i koranen, så har de inget annat val än att tro på de förskräckliga och hatiska ord som uppmuntrar till våld mot icke-troende.

Och som tur är så är inte alla muslimer islamister eller terrorister, och för övrigt är som bekant inte heller alla terrorister muslimer eller islamister.

Men mantrat ”inte alla muslimer…” fokusförflyttar diskussionen. Det avhjälper inte problemet att koranen, som för många muslimer förvisso blott fungerar som sagobok att söka inspiration i, tyvärr också är en bok många muslimer tar på blodigt allvar.

En bok som på varenda punkt krockar med de värderingar på vilket det svenska samhället vilar.

Det är helt irrelevant om talmud eller bibeln innehåller våldsamma lagar på samma sätt som koranen. Faktum kvarstår att varken Israel eller Sverige hämtar sina lagar från dessa böcker, samt att judar och svenskar inte försöker döda folk som kritiserar dessa böcker.

Däri ligger kruxet.

En ”bokstavstroende jude eller kristen” som anser att bibeln bör läsas bokstavligt, att man exempelvis inte får bära ull och linne samtidigt, inte får ifrågasätta Guds budskap, och som är beredda att backa upp dessa åsikter med hot eller våld kommer inte att kunna vara svenskar de heller.

Svenskhet är som bekant en etnicitet som man föds in i, man kan inte bli etnisk svensk om man saknar det arvet. Men man kan bli kulturellt svensk.

Någon som tror på fabler från medeltiden och menar att de ska tillämpas på allmänheten kan därmed inte vara kulturellt svensk, ty dessa fasoner har ingenting med den svenska kulturen att göra.

Någon som anser att koranen ska läses bokstavligt och tillämpas i Sverige borde inte befinna sig i Sverige till att börja med.

Vederbörande borde egentligen, för att undvika konflikter, packa sina väskor och snällt söka sig något av de 50 muslimska länder där sharia i varierande grad är lag, och där stora delar av befolkningarna delar ens syn på hur koranen bör läsas och tolkas.

Läs även: DEBATT: Är det irrationellt att vara rädd för islam?