Fobier handlar om rädslor som saknar grund, men koranens religion tycks bjuda på ett uppbåd av rasism mot svarta och judar, liksom misogyni och försvar för våldsamma metoder samt slavhandel, vilket en genomgång punkt för punkt klart visar, skriver Jan Lysén.
Den muslimska kampanjen mot det sekulära och demokratiska Sverige har intensifierats efter den senast genomförda koranbränningen utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Sverige pekades ut som det mest islamfientliga landet i väst och anklagades för islamofobi. Attentatshoten från våldsbejakande islamism ökar, enligt Säpo.
När islam kritiseras dras islamofobikortet lika snabbt som pistolen i en Vilda västern-duell.
Läs även: Shiaislamismen i Iran och dess nätverk i Sverige
En fobi utgörs av en obefogad rädsla, panik eller ångest för något okänt som vanligen inte betraktas som farligt. Det handlar om psykisk ohälsa. Men rädsla inför verkliga hot är både en naturlig reaktion och en viktig funktion för överlevnad. Egentligen är det så att ju större kunskapen är om islam, desto rationellare blir rädslan. Islam är inte bara totalitär, då hela mänskligheten ska underkastas sharialagarna, utan också sexistisk, misogyn, rasistisk, antisemitisk och inte sällan våldsbenägen. Här följer ett axplock från några av islams viktiga urkunder och rättskällor.
Islam predikar sexism. I paradiset, Janna, finns houris – evigt unga och jungfruliga kvinnor med vackra ögon och vit hy. I koranen utlovas ”god lön” för ”goda handlingar” i livet efter detta. I haditherna är de sexuella referenserna både tydliga och frekventa. På en månad gifter sig en man med 1 000 houri som förblir jungfrur trots att mannens åtrå ger honom sjuttio mäns styrka. Även i jordelivet är en av kvinnans plikter att tillfredsställa mannens sexuella behov. Kvinnan liknas vid en åker att plöjas på olika sätt, i varierande samlagsställningar, något hon inte får neka till. Kvinnan ska alltid vara mannen tillgänglig, även om hon ”sitter i kamelsadeln” eller ”står vid ugnen”.
I alla tider har kvinnor utsatts sexuella övergrepp i krig. Enligt suran Kvinnorna kan soldater ha sex med de fångar som deras ”högra hand äger”, de ses alltså som krigsbyte, som slavar. Även Mohammed hade sex med sina slavinnor. Då hans två hustrur Aisha och Hafsa ogillade detta ”uppenbarades” sura 66:1, där Allah avvisar hustrurnas invändningar. Aisha, Mohammeds nioåriga barnbrud, konstaterade att ”Mohammeds Herre” skyndsamt uppfyller profetens ”önskningar och begär”. Mohammed tillskrevs trettio mäns sexuella styrka och han ”besökte” alla sina hustrur under en och samma natt.
Egentligen finns det ingen åldersgräns för barnäktenskap i islam. Avgörande är om penetration kan genomföras. Al-Azharuniversitetet, som uppmanar till bojkott mot Sverige, har 1999 översatt den klassiska manualen för islams heliga lag från 1300-talet till engelska. I avsnittet om äktenskapsbrott fastslås att en sådan anklagelse är omöjlig om den anklagade bara är ett spädbarn, ”a mere infant”. I reglerna för skilsmässa stadgar koranen att väntetiden för förpubertala flickor, som inte haft någon menstruation, är tre månader.
Och Misogyni. Mannen har ansvar för kvinnan. Hon ska vara honom lydig, eftersom Allah har skapat mannen att överträffa kvinnan. En kvinnas vittnesmål är värt hälften av en mans. Denna intellektuella underlägsenhet gör kvinnan så otacksam att hon inte kan tjäna mannen på rätt sätt. Därför befolkas helvetet till övervägande del av kvinnor.
En man har rätt att slå sin hustru. Det räcker med misstanke om olydnad. Först förmaning, sedan utestängs hon från sängen, vilket också kan betyda att han binder fast henne, kvarstår olydnaden kan han slå henne. Enligt Aisha har de troende kvinnorna det sämre än de icke-troende. Att kvinnor skulle kunna vara ledare för en nation är uteslutet, då det leder till katastrof.
Läs även: Ahmed: Sameh Egyptson och islamismen i Sverige
Rasism och slaveri. I en hadith ställs frågan hur Mohammed kunde upptäckas i en folkmassa. Svaret är att titta efter den vitaste mannen, för ingen hade så vit hy som Mohammed. Hans vita kroppsdelar pekas nogsamt ut – ansikte (också elegant), smalben, lår, ben, mage, armhålor, underarmar, kinder. Den som påstod att profeten var svart bestraffades med döden. Däremot hade Satan sin avbild i svarta män. Mohammed innehade egna slavar, bedrev själv slavhandel, tog tillbaka frigivningen av en slav och betalade med två svarta slavar för köp av en vit slav. Exempel på dåliga härskare, som ändå ska åtlydas, utgörs av svarta etioper vars huvuden ser ut som russin.
Det finns verser i koranen som hävdar att slavar skulle friges, som en del av zakat, den religiösa allmosan till de fattiga. Men frigivningen var snarare ett sätt att rädda slavägaren på domens dag, för Allah kommer att rädda dennes kroppsdelar från helvetets eld precis som de frigivna kroppsdelarna hos slaven. Något egendomsförbud finns inte. Den arabiska slavhandeln var omfattande och hade pågått i cirka tusen år på Afrikas östkust innan den transatlantiska började. Sedan den europeiska avskaffats på 1850-talet upplevde ironiskt nog slavhandeln i den muslimska världen ett uppsving. Under 1900-talet upphävdes slaveriet gradvis i muslimska länder, till stor del efter påtryckningar från nationer i väst. 2000-talets jihadister har återstartat slaveriet.
Antisemitism. I koranen klandras judarna för att inte acceptera Allah. De anses ha förvanskat Moses vittnesbörd och dödat Jesus. Därför väntar dem ett nedrigt straff. De kallas för avskydda apor och på domens dag kommer varje muslim att räddas från helvetet genom att Allah ersätter dem med judar och kristna. Den sista timman är inte slagen förrän muslimerna dödar judarna, tills de gömmer sig bakom träd och stenar, som då ropar: ”Muslim, eller Allahs tjänare, det finns en jude bakom mig; kom och döda honom”. Islams historia av antisemitism är lång.
Våldsbenägen. Islam framställs ofta som fredens religion. Ändå stoltserar 800-talets muslimska historiker med en osann och idealiserad berättelse om de snabba arabiska militära erövringarna av det persiska imperiet samt de södra och östra delarna av bysantinska imperiet. Som bevis för fredligheten framhålls vers 256 i Sura 2; ”det finns intet tvång i religionen”. Då koranverser kan upphävas är vers 256 upphävd, enligt Tafsir ibn Kathir, en ytterst välrenommerad kommentator av koranen.
Den har ersatts av stridsversen: ”Ni skall kallas mot ett folk med väldig kraft för att strida mot dem, eller så skall de underkasta sig.” I sura 9, Upphävningen, säger Allah och Mohammed upp alla avtal som ingåtts med avgudadyrkarna. Uppmärksammad och omtvistad är vers 5: ”Och när de heliga månaderna har gått, döda då polyteisterna varhelst du hittar dem och fånga dem och belägra dem och sitt i väntan på dem vid varje bakhållsplats. Men om de omvänder sig […], så låt dem gå sin väg.” Tvistefrågan är om detta gäller en specifik historisk situation eller gäller generellt?
Frågan rör hur koranen skall tolkas. För om en eller flera verser endast gäller specifika historiska situationer, hur går det då med koranens allmängiltighet? Det öppnar för en historisering av texten och slutsatsen kan dras, att människan måste stifta sina egna lagar för andra historiska situationer. Koranen är då inte längre den evigt sanna och slutgiltiga uppenbarelsen för hela mänskligheten. Islam blir en religion bland andra. Därför försvarar prominenta lärde den generella tolkningen.
Vad är då det bästa en muslim kan göra? Svaret är att dö för Allahs sak. Profeten önskade bli martyr och bli återuppstånden och sedan bli martyr, återuppstånden och martyr. Muslimer ska vara hårda mot de otrogna i detta livet. I livet efter detta straffar Allah dem i helvetet.
För judar, kristna, polyteister samt tvivlare och andra förnekare är ”de värsta av varelser”. Alltså huvuddelen av jordens befolkning. Oss väntar helvetets eviga pina.
Läs även: DEBATT: Självklar kritik borta blir islamofobi hemma
Jan Lysén
Fil. kand. Religionsvetenskap och historia