Sedan 2018 har jag hört många svenskar säga: ”Du är svensk”.

Det är faktiskt ganska udda.

Vad är det som gör att många svenskar envisas med att kalla invandrare, som talar svenska med brytning, för svenskar?

Människor som inte har några kulturella eller historiska kopplingar till svenskheten?

Om det är ett sätt att få mig att känna mig ”välkommen” så är ett misslyckat, ty det är enbart ett förminskande av vad svenskheten är och har alltid endast fascinerat mig, men det har även gjort mig ledsen.

Beslutet att fly till Sverige var egentligen att man skulle flytta till svenskarnas land, och leva sida vid sida med svenskarna, i enighet med dem och deras kultur. Måhända blir man svensk medborgare, vilket jag blev. Men att jag skulle kallas för svensk, bara svensk – är oärligt både mot mig och mot svenskarna.

Apropå ärlighet, det är ärligt talat förnedrande mot svenskarnas historia.

Dock, viktigast av allt, är det ett osant påstående, och det finns ingenting som är farligare än osanningar som maskerar sig som sanningar.

Om man nagelfar varför det har blivit så, att en jemenit eller somalier kan bli svensk, punkt, efter några år på svensk mark, så finner man att det finns ett osynligt men kollektivt förakt mot svenskheten som genomsyrar – och har genomsyrat – samhället och samhällsdebatten.

Ett sådant förakt som förtär den svenska identiteten, och all kritik mot föraktet är, roligt nog, ondskefull rasism.

Jag tror att det lite är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.

Dessa är inte ord som är skrivna av en självföraktande person i någon slumpmässig Flackback-tråd.

Dessa är ord uttalade av Sveriges största partis partiledare, för hela det svenska folket.

Även svenskarna som var helt övertygade om att de hade en kultur, en identitet, en historia, och något som binder ihop dem, även de börjar att omedvetet ifrågasätta sin egen kultur, identitet och historia. Även de börjar ifrågasätta om det finns något som binder samman dem.

”Vad är det som binder ihop oss? Hmm.. Köttbullar? Svenska? Vem som helst kan göra köttbullar och lära sig svenska.”

Fast vem som helst kan laga somalisk canjeero och lära sig somaliska. Men det är ingen somalier som ifrågasätter vad det är som binder ihop somalier. Den här typen av identitetsförhör lämnas åt svenskarna.

Man skulle kunna konstatera att ledande politiker som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt högg ut svenskarnas rötter genom förminskningen och förnedringen av svenskarnas djupa rötter.

Detta leder till att det blir så lätt att förvränga sanningen. Då blir det lätt att säga att somalier och jemeniter blir svenskar efter några år på svensk mark.

När i verkligheten en somalier och en jemenit blir svenska medborgare – inte ”svenskar”.

De flesta vet att det finns etniska svenskar, svenska medborgare och kulturella svenskar. I jakten på rasismen har man falskt blandat ihop dessa begrepp, och trodde att man skulle gynna invandrare, när man har bara traumatiserat svenskheten, vilket i sin tur missgynnat både svenskar och invandrare.